En semla

Häromdagen kunde man läsa på alla bloggar att det blivit oktober. Idag fylls instagram med kanelbullar.  Därför är det ingen risk att någon tror att det är november, eller att någon av en händelse går och beställer ett wienerbröd idag. Det känns tryggt. 

Tjejen mot strömmen liksom. Vågar vägra lägga upp en kanelbulle…

Själv struntar jag ganska mycket i om det är oktober eller september. Det mesta ser ändå likadant ut. Förutom på en punkt. Jag fyller år i oktober. Drömmer om alla fantastiska presenter jag skulle kunna ge till mig själv:

En TSM-vecka i Portugal.

En startplats i Ecotrail Stockholm som har premiär nästa år.

En helg på Österlen med övernattning och god mat på Vita Stenen.

En Båstad-Torekov tur och retur-löpning, med övernattning i Torekov. Vi snackar afternoon tea, finmiddag och lyxfrulle.

En helg i Stockholm och utbildning i något såhär crazy.

Fast mest av allt önskar jag ett helt vänsterben.  Inte så att jag vill vänta ända till min födelsedag på det, men det verkar ju inte bättre. Ibland tänker jag att jag bara borde chocka eländet. Gå ut och springa 3 mil och se vad som händer. Liksom sätta ner foten och berätta vem som bestämmer. Men jag antar att det är en dålig idé.

Jag har min chans på söndag. Provlöpning av Tjörnarps-banan. Lockande som attan. Fast ont.  Får se om jag tar mitt förnuft till fånga…