Vad man gör när man inte springer Lidingöloppet…

Idag är ingen vanlig dag, idag är det Lidingöloppsdag. Och ALLA är där. Utom de som är i Berlin…

Och här sitter jag. För att inte dö av avundsjuka har jag gjort mitt bästa för att ha en minst lika bra lördag som gänget i Abborrbacken. Så här:

Spinning 75 minuter i jämn härlig intensitet. Inga toppar, ingen vila, bara det där malande härliga rätt igenom. Det långsamma igångkickandet av kroppen och den totala känslan av styrka och uthållighet när när passet närmar sig sitt slut. Känslan av att vara en ostoppbar maskin. Runner’s high på en spinningcykel.

Body Pump. Nya releasen. Med glittriga instruktörer och partystämning i salen dödade jag precis mina bröstmuskler. Jag kommer inte kunna röra mig i morgon. Det fanns INGEN vila i den låten. I övrigt överlevde jag…

Två cappuccino innan klockan 14. Precis som det ska vara. Kunde fortfarande lyfta koppen. Det blir värre i morgon!

Medan armarna fortfarande fungerade passade jag på att äta croissant också. Man får vara glad så länge det går…

Men jag kan inte helt låtsas som om Lidingö inte finns. Därför sitter jag och refreshar resultatlistan. Och håller koll på att alla sköter sig. Att ingen jag känner dör i Abborrbacken eller slår min medaljtid från 2010…

Go alla löpare go! Jag har kolhydratladdat med en croissant för er skull!