När man vill träna och Vänsterbenet lägger in sitt veto får man vara kreativ. Vara rebellen i salen som inte lyder fröken.
När jag hade brutit nyckelbenet uppfann jag den enarmade bodypumpen. Idag cirkeltränade jag överkroppen. Bytte knäböj mot kettlebellsvingar, höga knän mot mountain climbers. Kände mig som den udda fågeln i salen men fick ändå njuta av lite puls och svett i pannan.
Skönt förvisso, men nog tusan hade det varit härligare med en löprunda i 22 grader och sol. The baksida of marathon är utan tvekan behovet av återhämtning. Fast man hinner ju dricka fler cappuccino på all den tid man sparar…
6 Kommentarer
Rund är också en form!
6 september, 2016 kl 22:07Men jösses… Vila, kvinna!
Sagt på det mest omtänksamma sätt. ;-)
Kram M
Anna
6 september, 2016 kl 22:15Haha, vila är inte min starkaste gren. Det är ju så roligt att träna. Men jag mystränar bara, tränar lätt. Och benen vilar som attan. Allt annat vore korkat :)
anneliten
7 september, 2016 kl 07:58Enarmad body pump kan ju var en idé för mig som har en axel som krånglar lite (tror jag fått besväret av kettlebells faktiskt – eller stickning :-)) Men blir man inte sned då? Håller tummarna för att vänsterbenet vill springa snart!
Anna
8 september, 2016 kl 07:35Stickning verkar farligt! Jo man blir säkert sned, men när abstinensen blir för stor kan man stå ut med det. Bättre sned och glad än rak och arg :)
Mia
7 september, 2016 kl 12:39Enbent löpning då? Eller kanske inte… Väl kämpat på ditt alldeles egna sätt :)
Anna
8 september, 2016 kl 07:36känns jobbigt. Fast i dag har vi högsommar. Det lockar lite…