Om jag inte tyckte vatten var läskigt och avskydde att bli blöt så hade jag förmodligen älskat triathlon. Men nu är jag ju en badkruka av stora mått.
Därför låter jag Fredrik plågas i Malmö i morgon medan jag sköter hejandet. Ibland är det skönt att vara den som får sitta på rumpan.
För att inte riskera rumpsår tar jag tillfället i akt att springa till Malmö. Via omväg. Anders säger 35 km, och så långt har jag inte dit. En cappuccino i Lund skulle kunna vara den perfekta omvägen…
(Förövrigt autocorrectar telefonen rumpsår till EU-moppe. Hur ska man tolka det?)
5 Kommentarer
Ingmarie
6 augusti, 2016 kl 19:57Hälsa lycka till!!! men du, har du ens testat simma ”på riktigt”? bada och simma är INTE samma sak. ;-)
Anna
7 augusti, 2016 kl 18:31För mig är det! För jag simmar med badring och badanka…. typ :)
anneliten
7 augusti, 2016 kl 13:19Låter som samma anledning som jag alltid haft för att aldrig ge mig på en svensk klassiker – vansbro-simningen vill jag bara inte!
Anna
7 augusti, 2016 kl 18:32Det är den värsta grenen av dem alla! Bara tanken på att köra till Vansbro för att simma en och en halvtimme…. De övriga får man ju lite valuta (svett och tårar) för pengarna!
Rund är också en form!
7 augusti, 2016 kl 19:59Det där autocorrect gör sååå märkliga förslag ibland…?! :-o Haha!