Aktuellt

Fast besluten… eller?

Tycker det är intressant hur jag fungerar i olika träningsrelaterade situationer. Då förutsättningar ändras, vad gör jag? Struntar jag i träningen eller hittar andra lösningar? Svaret är väldigt mycket beroende på VILKEN träning som ska genomföras. I vissa fall är jag orubblig. I andra väldigt vek. Raddar olika situationer och hur jag gör nedan. Hur gör du?

Kommer till Tabataklassen och inser att jag är den enda som är bokad.

Går hem igen och kör ett cx-pass framför teven…  Egentligen borde jag utnyttja gymmets alla faciliteter när jag ändå är där, men har svårt att ställa om. Skönare att gå hem och skjuta träningen framför sig lite.

Kompis ställer in gemensamt löppass.

Rör mig inte i ryggen. Kör som planerat. Och är noga med att skicka rapport till kompisen efteråt så hon fattar vad hon missat…

Det ösregnar och blåser och jag har planerat ett cykelpass.

Finns inte på kartan att jag ger mig ut, jag är en solskenscyklist! Bokar ett spinningpass eller snörar på mig löparskorna!

Det ösregnar och blåser och jag planerar ett löppass.

Give it to me! Klart jag går ut och springer. Tagga värsta utmaningen! Och så bra det blir på bloggen sen…

Sover dåligt och är bokad på body pump klockan 06.45. När klockan ringer 05.30…

… trycker jag inte ens på snooze. Går upp, klär på mig och äter gröt. 06:45 börjar jag lyfta stång. Trött blir jag inte förrän till kvällen så det är lika bra att passa på medan jag kan hålla uppe ögonen.

Har bokat en klass som jag aldrig testat förut och som ligger lite utanför min bekvämlighetszon. Kompisen som ska med drar sig ur.

Avbokar. Vågar inte testa nytt utan någon att hålla i handen. Speciellt inte om det är klass med parövningar eller annat läskigt….

Ska ut och cykla i grupp. Inser att jag är sämsta cyklisten i gänget. 

Hittar på en bra ursäkt och cyklar själv i stället. Hatar att sinka folk och dessutom ta ihjäl mig på kuppen….

Det åskar och jag ska springa.

Stannar under filten. Enda gången jag ställervin löpning. Åska är det läskigaste som finns….

Det varnas för åska och jag ska springa långpass. 

Parkerar bilen vid en kilometerlång slinga och roar mig  på slingan så länge det varar. Börjar det åska har jag nära till bilen. Åskar det inte blir 27 varv en spännande utmaning….

Punkt 1 hände idag. Jag hinner ta på mig ytterskorna för att gå hem då det plötsligt ramlar in två personer och räddar min förmiddag. Passet blir av och jag slipper tråka ut mig framför teven till en CX-release från stenåldern. Bra start på helgen alltså!

Vilka är dina veka sidor och när är du stark?

17 Kommentarer

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    12 augusti, 2016 kl 17:42

    Jag gör exakt likadant när det vankas cykel och det blåser storm eller regnar – ställer in helt utan dåligt samvete. Samma gäller nääästan om det blåser aggressivt och jag ska springa. Hatar blåsten. Åska är jag däremot lite mer respektlös vid. Och om en kompis avbokar springer jag ändå :D

    • Svara
      Anna
      13 augusti, 2016 kl 16:20

      Åska som är läskigaste läskiga! Du är tuff du! Blåser det aggressivt kan jag sträcka mig till att välja skogen istället för åkern för min löptur. Hatar också blåst, det är värre än både regn, hagel och tropisk värme. Men skogen skyddar bra! Inte så att det finns jättemycket skog häromkring men ändå…

  • Svara
    Märta
    12 augusti, 2016 kl 20:41

    Regn och blåst – inga problem vare sig om jag har tänkt springa eller cykla. Snö – springer jag gärna i det med. Men åska – inte en chans! Det räcker att de har varnat för åska i typ södra Tyskland så stannar jag inne.

    • Svara
      Anna
      13 augusti, 2016 kl 16:21

      Snö, sol och minus 10…. Drömmen! Håller med om åskan, jätteläskigt!

  • Svara
    Ingmarie
    12 augusti, 2016 kl 21:25

    Nästan som du men hade vädret varit skit hade jag kört inomhus. Och har jag bokat pass som känns läskigt skulle jag nog aldrig våga avboka för då skulle jag skämmas ihjäl. :-O

    • Svara
      Anna
      13 augusti, 2016 kl 16:22

      Haha. Men man kan ju avboka på internet så vet ingen att man avbokat…. Dumt tips. Den här bloggen ska ju peppa till träning inte tipsa om hur man bäst låter bli….

  • Svara
    Mari
    12 augusti, 2016 kl 21:47

    Åska, nej då går jag inte ut. Förutom för några veckor sedan när jag tyckte löpning uppe på ett berg under ett åskväder var en riktigt bra idé..haha… Men hm, annars är det inte mkt som får mig att avboka. Försöker hitta lösningar.

    • Svara
      Anna
      13 augusti, 2016 kl 16:23

      Värsta stället att befinna sig på! Usch vad rädd jag hade varit! Det är taskigt när det börjar åska när man inte riktigt tänkt tanken att det fanns åskrisk. Man är så utelämnad där ute i ingenstans liksom.

      • Svara
        Mari
        13 augusti, 2016 kl 18:49

        Nej, fy! Var inte kaxig där i skogen just där och då. Tusan så jag kutade haha :)

  • Svara
    H
    12 augusti, 2016 kl 23:03

    Hm, tränar egentligen oavsett väder, men gillar inte blöta träbroar när jag cyklar mountainbike(trillade för några år sedan) och efter att ha hamnat mitt i ett åskoväder under en vandring i Kanada förra året(vandringen blev istället till ett tufft löppass med gråten i halsen och klättring över ett träd träffades av blixten och la sig över stigen) så är jag rädd för åska. Vad jag verkligen kämpar med är att få till styrketräning regelbundet och inte skjuta upp eller ställa in eller byta ut mot konditionsträning …

    • Svara
      Anna
      13 augusti, 2016 kl 16:25

      Hihi, den där sista meningen kunde jag ha skrivit själv. Varför är det så mycket lättare att få till konditionsträningen? Gissar att du sprang ordentligt snabbt i Kanada… jag hade nog slagit världsrekord i den situationen!

  • Svara
    anneliten
    13 augusti, 2016 kl 08:32

    Jag funderar mest på ett fenomen när det gäller mig själv – varför får jag inte till hemma-yoga? Jag tycker det är skönt när jag väl gör det. Jag vet att jag behöver det. Ändå inser jag att jag under sommaren betalat 189 kr i månaden till Yogobe utan att göra ett enda pass. Varför? Tid har jag haft, det har ju varit semester. All annan träning jag vill göra blir av (oftast – något uppskjutet ibland bara).

    Inte ett skit rädd för åska – tycker det är läckert. Men spöregnet – som brukar höra till åskväder, kan ju vara mindre kul att träna utomhus i… Lite regn är skönt att springa i, men ösregn…

    • Svara
      Anna
      13 augusti, 2016 kl 16:27

      Allt som görs hemma är lättare att slinka undan för mig. vet inte varför det är så! Och styrketräning är lätt att byta ut mot en extra löprunda…
      Åska är läckert när jag sitter inne under filten. Är jag ensam på en åker i löparskor är det inte alls lika läckert…. Men ösregn är kul :)

  • Svara
    hopihopi
    13 augusti, 2016 kl 10:28

    Jag är mer rädd för sociala grejer och nya pass. Tänk om jag är sist, sämst och inte hittar. Det har nämligen hänt att jag irrat runt i byggnader och funderat var sjutton gymnastiksalen är och kommit in halvvägs i passet… Regn, åska, snö bekommer mig inte

    • Svara
      Anna
      13 augusti, 2016 kl 16:28

      Nya pass är läskigare än vilket ösregn som helst. Fast jag är hellre sist, sämst och inte hittar än att hamna i ett åskoväder :)

  • Svara
    Rund är också en form!
    13 augusti, 2016 kl 12:15

    Intressant att du svarar:
    Ska ut och cykla i grupp. Inser att jag är sämsta cyklisten i gänget.
    Hittar på en bra ursäkt och cyklar själv i stället. Hatar att sinka folk och dessutom ta ihjäl mig på kuppen….”

    Om jag inte minns fel, har du inga problem att springa med andra?
    Så som du känner inför cyklingen, känner jag (oftast) inför sociallöpning. :-( Upplever du någon skillnad mellan socialträning i de två träningsfomerna? *nyfiken*

    • Svara
      Anna
      13 augusti, 2016 kl 16:35

      Jag är i grunden en ensamlöpare och ensamcyklist. När det gäller cyklingen är jag rädd för att sinka eller att det ska bli apjobbigt. Jag är liksom ingen cyklist och är förvånansvärt långsam på cykel trots att konditionen är bra. Det måste vara någon teknikgrej jag missat fullständigt…

      När det gäller löpningen är jag sällan den som sinkar, därför känner jag mig inte osäker pga det. För en sällskapsrunda med prat och fika har jag gärna sällskap. För pass med något syfte, vill jag kunna hålla min egen fart (varken fortare eller saktare) och springer helst själv. Hoppas jag svarade på frågan :)

      Sen är jag rätt inkonsekvent. För jag tycker absolut ingen annan ska tänka så. Att man sinkar. Alla har ju rätt att vara med. Men när det gäller en själv….

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.