Aktuellt

Hbgm: cancelled (?)

Jag är inställd på det värsta. Att DNS:a Helsingborg marathon på lördag. När jag haltar mellan affärerna och tvingas stanna och svära mitt i vägbanan för att jag inte hinner över medan gubben fortfarande är grön, då känns ett maraton en bra bit bort…

Det är inte ett uteblivet maraton som retar mig, utan att jag spräcker helsingborgmarathon-sviten redan efter tre genomförda. Jag som skulle göra trettio!!!

Hade jag kunnat gå hade jag gått, men jag kan inte ens gå. Jag hade struntat i att målgångschokladen var slut och solen gått ner när jag äntligen kom fram. Jag hade inte brytt mig om att publiken gått hem och Simon och Andreas redan börjat summera dagen över en orimligt stor äntligen-över-öl. Jag hade gått tills jag passerat den där mållinjen och själv hängt medaljen om halsen när funktionärerna checkat ut.

Men jag kan inte gå. Så nu tänker jag på alternativlösningar ifall det skiter sig på riktigt.  Som gör att sviten håller trots att jag inte tar mig runt som man ska…

Räknas det om jag anmäler mig som sistaminutenfunktionär? Ersätter den där funktionären som lämnar återbud två timmar innan start. Räddar upp och blir en hjälte…

Räknas det om jag äter upp all målgångschoklad medan de andra springer?

Räknas det om jag åker rullstol?

Räknas det om jag ställer upp som cyklande supporter till självaste Mia? Ger henne cappuccino i stället för sportdryck och korv istället för målgångschoklad!

Räknas det om jag springer banan i min ensamhet så fort benet tillåter?

Räknas det om jag gör värsta maratonreportaget här på bloggen? Intervjuar folk med kramp och fotar Rååklacken in action.

Förmodligen inte.

Jag blir inte coola tanten med texten ”jag har sprungit alla trettio åren” på ryggen. Jag blir bara en helt vanlig tant.

Vilket öde.

 

21 Kommentarer

  • Svara
    Mari
    26 augusti, 2017 kl 19:55

    Aj aj aj!! Så tråkigt ju :( Hoppas du slipper värken snart!! Kraaaaam

    • Svara
      Anna
      26 augusti, 2017 kl 21:49

      I min drömvärld försvinner den när bäckenet hamnar rätt. Vill inte tänka tanken på att det inte hjälper…

  • Svara
    A-mamman
    26 augusti, 2017 kl 20:25

    Fy fasen vad trist! I mina ögon är det ju bara ett lopp i raden av många fantastiska prestationer av dig, och Ultravasan ser jag som en riktig höjdpunkt – men om det känns viktigt för dig att springa just detta lopp så tycker jag verkligen synd om dig. Hoppas det löser sig, kanske snabbt med rätt behandling?

    • Svara
      Anna
      26 augusti, 2017 kl 21:50

      Kan jag lufsa runt är jag nöjd. Har inga som helst tankar på tid och pers. Men runt vill jag. Men först vill jag bli knäckt! Är inte den här helgen över snart???

  • Svara
    Mia
    26 augusti, 2017 kl 21:11

    Neeeeeeeeeej! Jag vill inte läsa detta :( Fast det gör jag ju såklart ändå eftersom jag läser allt du skriver…

    Du ska veta att jag hoppas av hela mitt hjärta att du blir bra och får bukt med det onda. Hur härligt det än låter med cykelsupport…och korv.

    Alltså vi har ju några dagar att spela med fortfarande…

    Stor kram!

    • Svara
      Anna
      26 augusti, 2017 kl 21:51

      Alltså korven kan du få ändå. Du kan få tio, bara jag får springa! Heja helgen, ta slut nu då!!!

  • Svara
    bella
    26 augusti, 2017 kl 21:18

    Jättemånga kramar; hoppas du fattar rätt beslut och är tillbaks på banan igen (oavsett om det blir Hbg-banan eller inte!)
    Jag sitter själv och velar om jag ska DNSa, skulle vart första maran för mig och har haft en helt perfekt träningssommar, men 1,5 veckor in på nedtrappningen fick jag spontant jätteont och hoppas att det bara är belastningsskada, men samtidigt är det ju orimligt att gå rakt på 4,2 mil när en just nu knappt skulle kunna springa ett par kilometer :(((

    • Svara
      Anna
      26 augusti, 2017 kl 21:52

      Neeej. Inte du också! Hoppas det släpper. Fort som tusan!

  • Svara
    ell
    26 augusti, 2017 kl 21:27

    Fann du en naprapat? :0 massa kramar till dig o din kropp!! :'(

    • Svara
      Anna
      26 augusti, 2017 kl 21:53

      Ingen som var sugen på att offra helgen… har en tid till naprapat på måndag och osteopat på tisdag…. Hängslen och livrem. Längtar till måndag!

  • Svara
    Ingmarie
    26 augusti, 2017 kl 23:30

    Jag tror på dig och ditt ben!!!!!

    • Svara
      Anna
      27 augusti, 2017 kl 14:17

      Tack Ingmarie! Jag håller tummarna att det hjälper!

  • Svara
    Elin
    27 augusti, 2017 kl 00:03

    Kolla men min kiropraktor. Visserligen i helsingborg. Men ibland offrar hon helgen och hon gör underverk! Katja backe heter hon. Gör ett försök!

    • Svara
      Anna
      27 augusti, 2017 kl 14:18

      Hon hade ingen tid förrän i morgon! Men tack så mycket för tips!

  • Svara
    Magdalena
    27 augusti, 2017 kl 10:27

    Sympati. Hatar skador just för att det värsta är att vara begränsad och att inte få göra det man vill. Handlar inte om pers utan att inte ens få delta!
    Hoppas även din naprapat gör under!

    • Svara
      Anna
      27 augusti, 2017 kl 14:18

      Vi håller tummarna!

  • Svara
    bella
    27 augusti, 2017 kl 12:13

    En annan haltade runt en mara med en hälsporre, det är inte att rekommendera. Jag har hellre en DNS än en DNF på ett marathon. Krya på dig!

    • Svara
      Anna
      27 augusti, 2017 kl 14:18

      Det har du rätt i! Man ska inte plåga sig för saken, eller skada sig!

  • Svara
    Trail och Inspiration
    27 augusti, 2017 kl 18:26

    Håller ALLA tummar och tår för dig!!!
    Men är det farligt att försöka? Om det ”bara” är ngt som släpper direkt, om du blir tillknäckt, kanske det inte är något som blir värre om du springer, utan att hinna blir tillknäckt? Fast kanske dumt att chansa ändå… Åh, så svårt när man vill, men borde vara smart.

    Kram M

    • Svara
      Anna
      27 augusti, 2017 kl 18:55

      Alltså det går inte att springa utan att bli tillknäckt. Jag kan inte ens gå…. Det hugger som knivar. Annars hade jag sprungit :)

  • Svara
    Lina
    27 augusti, 2017 kl 19:04

    Usch stackare, hoppas att du blir bra snabbt. Jag är förkyld sedan 2v, men hoppas fortfarande att jag kan springa min första mara i hemstaden på lördag. Krya på dig!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.