Tiden rullar aldrig så fort som när loppen närmar sig och man har kroppsdelar på läkning. Idag hämtade jag nummerlappen till Österlen spring trail om två veckor. Frågan är om den kommer att bli använd som tänkt eller förvandlas till ett pappersflygplan…
Ingen tredjeplats i år. Förmodligen inte ens en start…
Till Österlen ska jag oavsett, för Fredrik ska springa. Hur omvänd värld är inte det?
Kan jag inte springa ska jag:
- cykla dit, cykla runt eller cykla hem.
- heja på löpare och göra burpees för alla som ser ut att ha det tungt
- äta raw foodlunch på Mandel och Målla i Kivik
- vandra på Skåneleden
- äta galetter på Franskans creperie.
- umgås med mina svärföräldrar
- träffa Ingmarie
- göra armhävningar på stranden i Kivik
Ja, vi stannar över alltså. Tar en helhelg på Österlen. Det funkar ju även med en vad som inte alltid vill springa.
Så min nya melodi. Fokusera på det som funkar, snarare än det som inte gör det. Tänk positivt….
Min tid kommer. Lika bra att vara glad på vägen dit.
10 Kommentarer
Nipe
2 april, 2016 kl 19:11Mandel och Målla? Är det samma som Kiviks lilla råa? Verkar ju ligga på samma ställe?
Anna
2 april, 2016 kl 21:08Jepp det är samma ställe men bytt ägare tror jag. Men maten ser lika fantastiskt god ut :)
Ingmarie
3 april, 2016 kl 04:23jag vill med och luncha! Efter loppet? :-) Vilken sträcka blir det för er för såklart kommer du kuta!
Anna
3 april, 2016 kl 17:24Anmäld till 21 k men gissar att det blir för bra. 10 hade kanske funkat men det är försent att ändra. Oavsett vilket ska vi såklart luncha. Vill du testa mandel å målla i Kivik? Fd Kiviks lilla råa. Det vill vi :)
Gael
3 april, 2016 kl 12:13Det blir fler tillfälle! Och du är altid välkommen! Jag tipsar gärna om sköna MTB turer, PM mig.
Anna
3 april, 2016 kl 17:24Blir det inte bättre, så låter mtb som ett strålande alternativ. Jag hör av mig :)
bureborn
3 april, 2016 kl 15:33Jag tycker det där ser ut som en kanonhelg. Lopp eller ej. Burpees, crêps, Ingmarie osv osv. Du kommer knappast att märka av att du inte springer. Men jag hoppas ändå att du får spinga förstås.
Anna
3 april, 2016 kl 17:26Knepet är att göra så mycket roligt att man glömmer att man inte springer. Fast jag hoppas jag springer. HOppet är det sista som överger en. Och mirakel har hänt förr. Fast bara i Portugal…. Måste nog åka det, det brukar lösa upp alla skador. :)
Jessica Werne
7 april, 2016 kl 13:25Har också precis insett att något 47 k lopp blir det inte. Mer troligen 10 k. Inget kul med en skada som aldrig blir bättre. Kanske borde lyssna liiiite bättre på sjukgymnasten. Men å andra sidan kanske det blir ett Köpenhamn maraton :) Antar att min tid också kommer ;)
Anna
12 april, 2016 kl 09:08Har du lyckats byta? Fick uppfattningen att det var för sent. 10 km hade passat mig bättre, men jag får väl helt enkelt kliva av på väl vald plats…