Som svar på Anna.

Ja men bara för att du joggar ibland så är du ingen joggare. Lika lite som du är en gångare för att du går. ;-)

Ja huuu, jag kan inte ens använda ordet ’jogga’ utan att det smakar och känns konstigt i munnen. Och här i Finnlandet pratar man dessutom ofta om ’länka’, att man far ut på länk… Kommer från finskans ’lenkki’ som är just löptur, låter såååå fuuuult och 1982. Nä, man löper och är löpare. Inget annat.

Som svar på hopihopi.

Visst är det konstigt som man kan störa sig på ord. Jag har ett helt gäng som inte funkar för mig. Joggare är ett av dem :)

Som svar på Ingmarie.

Fast jag kom på mig själv med att skriva nerJOGG efter mitt intervallpass. För så heter det ju…

Joggare/jogging låter onekligen gammaldags och omodernt.. Jag stör mig också på orden, även om jag inte kan förklara varför :)

Journalisten hade säkerligen ingen koll alls! Vi som känner dig vet att du är en löpare (som joggar ibland) .Eller så kan man tänka att kärt barn har många namn… :-)

Som svar på Louise.

Ja tänk vad språket kan springa (eller jogga…) i från en :) Jag säger ju fortfarande videofilm trots att mina barn skäms ihjäl då….

Som svar på Petra.

Ja det känns lite mossigt. Och mossig vill man inte vara :)

Som svar på Kajsa Rosenberg.

På Högalid, vid idrottsplatsen.

Det kanske är för att jag bott utomlands i runt 10 år och min vokabulär har stannat kvar där från innan halva Sverige sprang maror, men själv skulle jag helt klart ibland säga en ”joggingrunda” även om det var ett långpass eller snabbdistans eller vad sjutton. Samma sak med att ”jag ska sticka ut och jogga”, oavsett fart eller syfte med passet :)