Som svar på Ingmarie.

Ja oftast är det ju inte så läskigt som man tänker sig. Och jag ogillar tanken på att missa något som jag hade gillat. Därför gillar jag peppen och tankarna i denna bok. Att utsätta mig för fara har jag inget intresse av och där är jag ok med tanken på att jag säkert missar något häftigt. För där uppväger inte det ”häftiga” det obehag jag känner inför att göra det. Lite flummigt kanske men så funkar jag…

Visst är det skönt att vara i sin komfortzon men det är också en oerhörd skön känsla, en kick och en ego-boost, att utmana sina rädslor. Ofta är ju rädslor helt obefogade och kan t.o.m hindra en från att leva fullt ut. Tror t.o.m att många förväxlar det med obehag. Men naturligtvis ska man inte utsätta sig för fara. (Även om just Anneli gör det emellanåt…)

Som svar på anneliten.

Jag trivs ganska bra här i min komfortzon och ser i många fall ingen poäng att tvinga mig ut. Samtidigt kan jag när jag väl gör det, upptäcka fantastiska saker som jag sällan ångrar. Som zipline i Kroatien. Är fortfarande stolt och glad att jag vågade. Och i bland retar jag mig på att jag inte vågar saker. När fegheten hindrar mig själv från saker jag egentligen vill. Då kan jag behöva den där sparken i baken som boken ger.

Att utsätta mig för farliga saker är inget jag vill och där behöver jag inte heller någon pepp. Om du fattar skillnaden… :)

Oops… För snabb… Jag kan ibland undra varför man inte bara kan få vara i sin komfortzon. Det är klart att man kanske missar något, men…

Just den boken tror jag att jag hoppar över.