Egentligen tycker jag det verkar lite långtråkigt att springa 10 mil. 10 varv på en en-milsbana. Samtidigt finns det något som lockar i det långtråkiga. En vilja att testa gränser. Jag har sprungit 75 km terräng, hur är det jämfört med 10 mil platt på asfalt?
Om man är så här glad efter 75 km, hur glad ska man då inte vara efter 100…
På lördag går Lejonbragden av stapeln i Lund. Så där på krypavstånd hem. En frestande tanke men jag får spara den till nästa år. För aldrig att jag offrar spa, afternoon tea och Bjäre-löpning för en heldag i Lund. Där går liksom gränsen…
Vill man inte springa 10 mil, eller kortare distansen på 5 mil går även Lundaloppet samma dag, med ny bana och allt. Det lär osa löparsvett i Lund på lördag, var så säker!
Har du någon distans du är sugen på att utforska?
4 Comments
Rund är också en form!
7 maj, 2015 at 21:10Jag är ju lite sugen på någon ultradistans, men tja… Den som lever får se helt enkelt.
Säg till om det var värt de där 10 milen på asfalt…. :-o ;-)
Kram M
Anna
8 maj, 2015 at 20:49Jag återkommer nästa år i den frågan :)
Andreas
8 maj, 2015 at 14:53Några bekanta ska springa lejonbragden. Jag var sugen för några veckor sen men sambon sa nej. Med all rätt. Får prova nästa år. Annars blir nog första ”ultran” en 6 timmars 22/11, barncancer-kampen i pålsjöskogen. Men är också rätt sugen på att utmana mig själv på ultraintervaller – vill bestämt minnas att någon bloggat om att kanske anordna det i år i kävlinge! Låt oss omvandla detta kanske till realitet!
Anna
8 maj, 2015 at 20:51Pålsjö-ultra låter najs! Fast den hamnar nog i samma månad som ultraintervallerna. Tror vi kör dem i november. Brukar vara minst krockar då! Man behöver iofs inte synka med jogg.se men det är ju ganska kul! Hur som helst. Av ska det bli, var så säker :)