Som svar på Gunilla johansson.

Tack för tipset. Jag ska ge det några gånger till :)

Du behöver inte stanna i en position 5 min när du börjar! Stanna så länge du orkar, och öka med tiden. Kolla efter ett pass, och yoga hemma, så slipper du känna pressen från en ledare.

När jag gick på yin-yoga så sa instruktören att yin-yoga var mer utmaning för psyket än för kroppen.
Att där när det är kämpigt med tålamod eller vad det nu är som känns jobbigt psykiskt – möta det och kika på det, kanske se vad frustrationen är kopplad till. Helt enkelt – varför reagerar jag? Och där och då har utrymmet att möta det face to face liksom.
Jag gillar yin-yoga även om mitt nya träningsställe inte har det på programmet.
Kämpa på =)

Jag har inte provat så himla mycket olika typer av yoga. Men älskar yin yoga!!
Som någon här ovan var inne på; tanken är ju inte att det ska vara outhärdligt. Man ska hitta en nivå på position som motsvarar ungefär 70 % av max, vilket gör att du ska KUNNA slappna av.
Självklart blir vissa övningar tuffare än andra (om man är stel). Och därför är yin yogan mycket mental träning, framför fysisk.

Tycket absolut du ska prova igen. Och försöka hitta en ”snällare” variant av de positioner som kändes ”värst”.

Kram M

yin helt klart. Kände när jag började med yoga att det var svårt med pass där man byter position ofta för att jag inte han sjunka in och känna efter eller tid att andas. Det går mycket bättre nu. Också en behaglig kontrast till min rastlöshet och allt brus. Att bara göra ingenting en stund och stänga av allt. Men jag gör nog som Fredrik, plågar mig utan börjar återhållsamt och jobbar mig djupare in när det känns som att kroppen vill det.

Jag gillar Vinyasa flow, Jivamukti, Bhakti. Det ska vara flöde, dynamiskt, men tycker kanske att det snarare är vilken instruktör som kör och dennes speciella stil och personlighet, som avgör hur mycket det tilltalar mig, än exakt vad det kallas och vilken gren det sägs tillhöra. Många är ju ganska lika, egentligen. Jag har oxå svårt för Yin yoga även om jag förstår poängen med det, någon gång som omväxling (med rätt lärare, Johanna Andersson är ju underbar!) kan kännas bra, som ett pass av fem en dag på Yoga Games t.ex. men överlag så väljer jag bort det.

Jag tror Fredrik har det. Jag har också svårt för yin, mest för att jag är så nervös för att jag ska göra fel och hänga i lederna. Pratade lite med Kim på ”min” studio som är en fantastisk yinyoga-lärare för att få lite tips och ett av dem var just det – gå till 70%. Man kan inte gå lika långt som yang-yoga för där stannar man bara ett par andetag. Det blir för intensivt att spendera så lång tid där. Det dumma är att jag och Kim alltid har klass samtidigt så jag får aldrig chans att gå på hennes för att få tips och stöd väl i positionen.

Men bara 5 gånger kan du väl inte ge det? 21 gånger, minst-det är då det blir en vana… Jag gillar yoga mest för instruktörens skull. Yinyoga med Johanna Andersson är helt ljuvligt, annars är jag inte så yin:ig av mig. Ses vi på yogagames?

Jag bara älskar yinyoga. Skönt-ont

Jag ska sådär härligt provocerande säga att yinyoga är fruktansvärt bra för stela löp- och träningskroppar :) Samtidigt så fruktansvärt jobbigt, utmanande och tålamodsprövande. Jag dog litegrann när jag började yinyoga. Det gjorde ont, jag hade myror i hela kroppen och det var precis sådär som du beskriver. Det vänder – jag lovar. Ge det tre gånger till ;) minst, och jag är övertygad om att det finns något riktigt, riktigt bra för dej att hämta ur djupstretchen. Keep up!