Aktuellt

Var är farten?

Tillbaka till Gerdahallens inspirationsdag i lördags. Löpklassen utomhus med löpteknik och lyktstolpsintervaller. Ett tappert gäng på ca 10-15 personer i alla modeller. Killar, tjejer, yngre, äldre. Med löparkläder eller stickade tumvantar…

2015-03-09 11a

Så långt fine. Sen kom chocken. Jag hängde inte med. Och nu menar jag inte att det var fyra som sprang före mig. ALLA sprang ifrån mig. När de andra hade hunnit två lyktstolpar var jag vid den första. Jag hade INGEN kräm i benen. Kroppen som en urlakad trasa. Jag har aldrig suttit i den sitsen. Att vara den som släpar och den som får väntas in.

Grejen var att jag inte ens var andfådd, men benen gick inte fortare. Det gick inte att öka. Efter varje intervall flåsade folk som blåsbälgar. Inte jag. Ändå sprang de ifrån mig och jag hade INGET att sätta emot.

Och så tråkigt livet blev. Konstaterade att löpgrupp inte är för mig och längtade till mina ensamrundor. Samtidigt som jag funderade på om jag verkligen ÄR så här kass eller om det är ett resultat av senaste veckans stress och minimala söm.

Jag kan i alla fall konstatera att jag idag sprang 11 km i ungefär samma fart som jag sprang två lyktstolpar i lördags. Antingen betyder det att jag var extremt urlakad i lördags, eller så är min maxfart och min behaglighetsfart pretty much the same…´

Jag är en diesel. Tuff tuff.

7 Kommentarer

  • Svara
    Sara
    9 mars, 2015 kl 16:43

    Tror nog att det kn ha något med sömnbrist, stress och 11 timmars fredags jobb att göra

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2015 kl 10:40

      Skulle kunna vara…. jag hoppas du har rätt :)

  • Svara
    Kari
    9 mars, 2015 kl 17:20

    Stress påverkar jättemycket så det kan mycket väl vara det. Dessutom sprang du ju ifrån alla andra sist du körde gruppass så det kan inte vara så att alla alltid springer långsammare än du. Inte för att det gör så mycket, det är så för mig och jag börjar tycka att det är ok. Det bästa av två världar liksom, både ensampass och gruppass på en gång!

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2015 kl 10:40

      Haha, det har du rätt i. Two-in-one liksom!

  • Svara
    andreas
    9 mars, 2015 kl 20:06

    Underskatta inte den mentala belastningen av att arrangera loppet! Yoga mycket och kom ner i varv så går de nog snabbare snart :)

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2015 kl 10:42

      Nej, du har rätt. Det tar mycket krafter. Plus att jag haft svårt att sova när alla tankar börjat surra på morgonkvisten. Idag lyckades jag för första gången på länge sova längre än kl 05… :)

  • Svara
    Jenny
    11 mars, 2015 kl 13:09

    Åh hemsk känsla ju :) men än värre när man som ledare får kämpa för sitt liv för att orka…….hade en sådan upplevelse i tisdags när jag hade löpgrupp…

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.