Aktuellt

Signaler och kroppsspråk

Som instruktör får man bara ibland veta vad folk tycker om klassen man håller. Vanligast när det är bra, men oftast inte när det är mindre bra. Ibland får man höra det bakvägen via någon annan och ibland direkt eller på facebook. Däremellan försöker man tolka signaler. Utläsa deltagarnas synpunkter i deras ansiktsutryck och handlingar. Ibland fungerar det, men ibland blir det fel. Som när personen som satt och gäspade hela klassen kommer fram och tyckte det var ett kanonpass.

Fil 2015-03-10 14 35 33

Det här är signaler och handlingar jag brukar fundera över:

Personen som inte tar av överdragströjan under hela spinningen.
Tanke 1: Jag lyckas inte motivera personen att ta i!  Personen i fråga slötrampar utan svettproduktion. Jag är en dålig instruktör.
Tanke 2: Personen vill gå ner i vikt och gör det genom att svettas… Det har säkert stått som tips i senaste numret av IFORM…

Personen som gäspar:
Tanke 1: Shit vad jag är tråkig!
Tanke 2: Lång dag på jobbet…

Personen som stirrar ut genom fönstret:
Tanke 1: Jag lyckas inte få människan att fokusera. Varför sitta och tänka på middagen nu???
Tanke 2: Vilken fin utsikt vi har från gymmet. Vad härligt att de kan njuta av den medan vi kör!

Personer som pratar längt bak i salen:
Tanke 1: Ohyfsade människor. Håll snattran!
Tanke 2: De kanske inte menar att störa. Kanske bara inte har setts på länge och har massor att avhandla. Kanske bara inte har märkt att jag har startat klassen…

Personer som ställer sig på crosstrainern efter avslutat pass:
Tanke 1: Var passet så mesigt?
Tanke 2: Jädrar i det att vi kör dubbelt så jobbigt nästa gång…

Personen som kollar mobilen under passet:
Tanke 1: Ohyfsade människa! Fokusera!
Tanke 2: De kanske har ensamma barn hemma med popcorn på spisen. Det kanske måste ha beredskap…

Tuggummi är också en sån där grej som jag tar personligt. För inte kan man väl tugga tuggummi och träna effektivt på samma gång. Tuggummi tuggar man bara om passet är tråkigt och för lätt.

Har ni andra tolkningar så dela gärna med er…

25 Kommentarer

  • Svara
    pernillabredolt
    10 mars, 2015 kl 14:59

    Jag som alltid brukar tugga tuggummi på mina långapass… Inte hela men en del av dem iaf.

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2015 kl 16:56

      Jag tuggar tuggummi dygnet runt i övrigt, men när jag tränar är jag livrädd att jag ska sätta dem i halsen :)

  • Svara
    Johanna
    10 mars, 2015 kl 15:52

    Jag fick faktiskt rådet av min läkare att tugga tuggummi på alla pass för att få in näsandning då jag har trånga näsgångar och alltid andas genom munnen (=sämre för lungorna). Jag gör det inte (tuggar tuggummi alltså), men det kan alltså finnas en orsak till att någon gör det :)

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2015 kl 16:57

      Ahhh, det finns en förklaring alltså! Bra att veta :)

      • Svara
        Sara
        10 mars, 2015 kl 18:38

        Min naprapat avråder från tuggummituggande när man springer för att man spänner käkarna mer då vilket i sin tur sedan kan göra att man spänner axlar, nacke, händer mer.
        Fast han okejade det för en tjej som behövde det för salivproduktion.
        Jag hade nog satt i halsen – jag har också trånga näsgångar men jag tror inte att tuggummit hade stoppat mig från att andas genom munnen också = stor risk att inhalera tuggummit.

        • Svara
          Anna
          10 mars, 2015 kl 20:45

          Det är det jag är rädd för, att sätta i halsen… hade aldrig vågat!

  • Svara
    Sarah Jaxell
    10 mars, 2015 kl 16:37

    Har tuggat tuggummi varje träningspass (utom yoga) senaste 20 åren pga lite dålig salivutsöndring. Annars hade jag hostat och klökts tills jag dör. Så det är inte av ointresse. :) Gäspar gör jag visst på dina yogapass ibland… inget illa menat. Lovar. Bara lite tidigt på morgonen.

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2015 kl 16:58

      Klökts… du har blivit skåning på riktigt :)

  • Svara
    Camilla
    10 mars, 2015 kl 20:01

    Haha! Så tänker jag oxå:-) Skönt att du gör detsamma;-)

  • Svara
    Marie
    10 mars, 2015 kl 20:03

    Jag blundar alltid på spinning, och tittar oftast bara om ledaren blir för tyst ett tag. Oavsett om jag sitter eller står. Hur tolkar du det? ☺

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2015 kl 20:42

      Att du är fokuserad! Det hade jag gillat :)

  • Svara
    Kicki
    10 mars, 2015 kl 20:36

    Hahaha! Igenkännande! Har du mina kunder med? ;-)
    Det finns en kategori till, den (läs hon) som bara kollar in sig själv i spegeln så att inte maskaran har runnit och piffar med håret så fort bodypumpstången läggs ner och är sen knappt svettig vid passets slut (tänk om ögonskuggan släpper)… Fåfängan vinner där!

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2015 kl 20:43

      Ja den kategorin! Suck…

  • Svara
    Ingmarie
    10 mars, 2015 kl 20:42

    De som försvinner innan passet är klart alt. försvinner fortare än kvickt när det är klart.
    Tanke 1: Oj var det så dåligt/tråkigt
    Tanke 2: Vad roligt att den personen var med trots att hen hade tidsbrist behöve iväg på annat. :-)

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2015 kl 20:44

      Vi kör på tanke två! Bättre för självförtroendet :)

  • Svara
    Märta Johansson
    10 mars, 2015 kl 23:05

    Åh jag måste nog lite skamset erkänna att jag känner igen mig i ett fall här.

    Typen som ställer sig på crosstrainern (fast i mitt fall löpbandet) efter avslutat pass. Det gör jag ganska ofta.och det beror på att jag är en riktig statistiknörd som mäter ”tillräcklig träning” i antal löpta kilometer oavsett hur mycket annan träning jag kör. Jag började regga min löpning på jogg.se 2007 och varje år sedan dess har jag mer eller mindre medvetet tävlat med mig själv och vill inte gärna få ihop färre kilometer än året före. Och min hjärna är så fokuserad just på kilometer löpning att det kvittar om jag kör styrka, spinning eller nåt annat flera gånger i veckan, den vill ändå tvunget ha sina kilometer. Alltså klämmer jag in ett par-tre kilometer på löpband medan jag ändå är på gymmet. Jättedumt, jag vet, men jag skyller på statistiknördhjärnan…

  • Svara
    Rund är också en form!
    11 mars, 2015 kl 08:32

    Jag kan vara en av de som gäspar på pass, i alla fall i början eller under nervarvningen. Behöver absolut inte (!) ha något att göra med att det är ett dåligt pass, utan som du skriver ovan; man har haft en intensiv dag, natt, vecka… :-)

    Roligt och tänkvärt inlägg!
    Kram M

  • Svara
    Energetica's Blog
    11 mars, 2015 kl 19:33

    Haha, du är lika skön och inspirerande som vanligt;) Anslysera inte för mycket bara, oftast så översnalyserar man situationen helt i onödan:) Det är självklart bra att analysera passen men man ska inte vara för självkritisk. När jag själv var instruktör så såg jag varje återkommande deltagare som en framgång, det gav mig ett tecken på att mina pass höll den kvalitet jag ville uppnå:) Kraaam

    • Svara
      Anna
      11 mars, 2015 kl 20:40

      Ja så är det nog, men det är svårt att låta analys-hjärnan vila, Ska bli bättre på det :)

  • Svara
    Lottas Gata
    12 mars, 2015 kl 08:22

    Precis så ska du tänka, alltid tanke 2! (Och tack för en så inspirerande blogg! Om jag börjar springa trail, så kommer du vara en bidragande orsak till det!)

    Såhär funkar jag (inte vid varje pass, så klart, utom sista punkten):

    Personen som inte tar av överdragströjan under hela spinningen.
    – Jag ogillar mina långa, smala armar, jag stör mig på att se dem i spegeln hela passet. Min träningskompis är frusen av sig, hur mycket hon än svettas så blir hon ändå inte sådär tok-varm som vi andra :-)
    – Idag ska jag ta det lugnt, kroppen är trött med hjärnan behöver vara här.

    Personen som gäspar:
    – Jag är trött, jag har sovit uselt, har små barn. Att jag gäspar har inte med någon att göra, ledare, kollega – vem som helst – ingen kan få mig att inte gäspa.

    Personen som stirrar ut genom fönstret:
    – Träningen är min chans att komma hemifrån, från en bitvis stressig vardag. Ibland lyckas jag inte flytta fokus och vara närvarande i passet. Jag vilar blicken, fokus på något annat (känns obra att stirra tomt på instruktören eller rumpan framför). Helt enkelt. Men trots att jag ser ofokuserad ut, så är jag glad över att var på just det passet, jag behöver det, just då.

    Personer som pratar längt bak i salen:
    Tanke 2: De kanske inte menar att störa. Kanske bara inte har setts på länge och har massor att avhandla. Kanske bara inte har märkt att jag har startat klassen…
    – Precis så, jag har träffat någon jag inte sett på länge. Jag vill inte störa, men det blir bara så. Ropa åt oss att ”nu kör vi”, så tas vi tillbaka till verkligheten. (Detta händer dock sällan, att jag pratar alltså!)

    Personer som ställer sig på crosstrainern efter avslutat pass:
    Tidsfördriv? Nedvarvning? Passet var tungt, så jag behöver ta ner kroppen lite? Jag tog inte i på passet för att jag stirrade ut genom fönstret och var ofokuserad, jag kör lite mer!

    Personen som kollar mobilen under passet:
    Tanke 2: De kanske har ensamma barn hemma med popcorn på spisen. Det kanske måste ha beredskap…
    – Exakt så (förutom popcornen)! Jag har barnen hemma, som ska hämtas för träningar, fixa, förbereda, mm. Att ha koll på telefonen är en förutsättning för mig att komma iväg. Jag har den så jag ser om jag får sms, och svarar med sms. Sms är bättre än att jag ska springa in och ut ur salen och prata. Men, jag har informerat mina instruktörer om detta, för jag tycker det ser så nonchalant ut att sitta och sms:a, så jag vill att de ska veta varför. (Kan inte ta ett annat pass, för då passar det inte alls)

    • Svara
      Anna
      13 mars, 2015 kl 09:12

      Tack för ditt långa och utförliga svar! Känns tryggt att veta att det finns andra anledningar än att jag är jättetrist :)

      • Svara
        Lottas gata
        14 mars, 2015 kl 00:33

        På riktigt, jag kan faktiskt inte tänka mig att du skulle vara trist – så jag kör en gammal klyscha: Det är inte dig det är fel på, det är mig :-)

  • Svara
    Camilla
    12 mars, 2015 kl 16:49

    Vilket härligt inlägg! Det är som annars i livet, bra med alternativa tolkningar… Det behöver inte vara så som vi först tror/tänker… :)

  • Svara
    Mia Alevad
    14 mars, 2015 kl 21:01

    Jag gäspar, innan ett pass eller precis i början, vet inte varför. Medan jag fokuserar och laddar upp. Har absolut ingenting med varken pass eller instruktör att göra.
    Jag tittar ut genom fönstret ibland. För att fästa blicken på någon fast punkt. Vill inte sitta och glo på instruktören hela tiden. Vill bara kunna fokusera för mig själv, som att blunda.

  • Svara
    Cecilia
    15 mars, 2015 kl 09:30

    Jag gäspar ofta på yoga och BodyBalance, och ibland även på andra pass. Tror inte det är sömnbrist/trötthet, för jag brukar inte gäspa. Tror snarare det är något som händer i kroppen, och behov av syre mm. Så snarare ett tecken på att jag ansträngt mig.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.