De finns folk som inte ser gymmet som sitt andra hem. Som känner oro och nervositet för att gå in. Som till och med vänder i dörren.
I morse klev jag upp långt innan tuppen för att träna Body Pump med start 06.45. I salen står en tjej och väntar. Efter ett tag säger hon att hon inte fixar det. Att hon ska gå hem. Hon ser beslutsam men besviken ut. Som att hon vill stanna men inte vågar. Hon klarar inte av speglarna, säger hon.
Och jag tycker det vore så synd om hon gick. Hon har gått upp lika tidigt som jag, tagit sig dit innan de flesta satt på kaffet. Hon ville ju det här! Och hur ska hon få veta att speglarna inte är farliga om hon går hem? Hur ska hon våga nästa gång?
Jag försöker övertala henne men hon har bestämt sig. Jag försöker lite till, och ser ett litet tecken på att hon inte är omöjlig. Jag ber henne ställa sig bakom mig så slipper hon spegeln. Hon nappar.
Under hela passet tjuvkikar jag lite på henne. Inte för att se hur det går eller vilka vikter hon använder, utan för att se om hon verkar tycka om det.
Emellanåt ler hon för sig själv. Ni vet känslan när man gör något man varit rädd för. Och dessutom gör det bra. Känner sig stark. DET leendet. Det värmer mig inombords.
Hon tackar mig efteråt. Hon tyckte det var jätteroligt! Och jag är så glad att jag fått en människa att inte vända i dörren!
19 Kommentarer
Lina
4 februari, 2015 kl 09:22Vad glad jag blev av att läsa det här!
Mia
4 februari, 2015 kl 09:56Welll done! Jag hade ångest i ett halvår på gymmet. Nu är jag mer än bekväm (oftast…)
Rund är också en form!
4 februari, 2015 kl 10:28Åh, vad jag glad jag blir, när jag läser detta. Bra gjort Anna!! :-)
andreas
4 februari, 2015 kl 10:40Va grymt! Du gjorde kanske skillnaden mellan att hon aldrig återvänder till att hon faktiskt kommer tillbaka!
Petra
4 februari, 2015 kl 10:49Underbart!! Detta gjorde min dag! Viken insats. Fler som du behövs
Kari
4 februari, 2015 kl 11:02Bra jobbat – och vilken rolig läsning, en underbar historia.
Emelie
4 februari, 2015 kl 13:27Vilken insats du gjort för den tjejen. Förhoppningsvis vågar hon nu gå flera gånger och då utan att känna ångest.
Nina
4 februari, 2015 kl 14:36Härrrligt!
Christoffer Olkvist
4 februari, 2015 kl 15:09Fy tusan vad bra gjort! VÅGEN!!!!
Helena
4 februari, 2015 kl 16:22Stort <3 på det!
Johanna
4 februari, 2015 kl 17:47Åh vad fint gjort! :)
Ida
4 februari, 2015 kl 18:09Fantastiskt! Älska BODYPUMP och älska dig som inspirerar och stöttar, grymt gjort!
Träningsblogga
4 februari, 2015 kl 18:43Helt fantastisk läsning!
Förstår verkligen den där tjejen, har varit nära att vända många gånger själv. Har fortfarande inte riktigt vågat mig ut i gymmet (obehagligt, hujja!), men går ju på pass. I början gömde jag mig alltid längst bak, men nu ställer jag mig gärna långt fram så jag ser mig själv ordentligt i spegeln! :D
Så sjukt bra gjort av dig, hoppas att hon blir Bodypump-frälst!!!
Mari
4 februari, 2015 kl 20:10Fantastiskt att läsa! Så underbart.. fint gjort av dig. <3
Kristin
4 februari, 2015 kl 21:38Åh, så härligt! Bra Anna! Bodypump är ju jätteroligt!
Lina
4 februari, 2015 kl 22:08Fantastiskt!!! :)
anneliten
4 februari, 2015 kl 22:48Härligt! Du gjorde hennes dag (och kanske din egen lite också – karma du vet).
Daniel
5 februari, 2015 kl 08:03Där är problemet, de som kankse mest behöver komma igång, behöver någon hjälp. Bra gjort av dig
Lotta
5 februari, 2015 kl 20:42Åh, vad fint! Hoppas hoppas hon kommer tillbaka.