Jag skulle utmana mig med backar på Sankt Hans i Lund idag. Har inte sprungit där på länge men det är ett kanonställe om man vill ha många höjdmeter för pengarna. Brukar springa extreme-banan, där man vet att man har kommit fel om vägen är flack ens för en meter.
Men. Någon ville annorlunda – stället var uppgrävt. Och var det inte lervälling eller inhägnat så var det nysått och förbjudet att beträda. Fick använda hela min uppfinningsrikedom till att hitta alternativa stigar och lyckades förvånansvärt bra. Men kladdet tog på energin och jag fick försöka övertala mig själv att lera faktiskt är ganska kul, även om det går extremt trögt att springa i.
Det ÄR kul att bli smutsig. Undrar om bilen (eller han som städar den) håller med…
7 Kommentarer
Rund är också en form!
18 december, 2014 kl 18:36Oooooh, mycket ”embrace the mud” där!! :-D
(Men jodå, jag håller med. Ibland (men bara ibland) kan det bli liiite för mycket av det goda. Särskilt när man inte riktigt var inställd på gyttjebrottning under nästan hela passet. ;-)
Kram, M
Tina Jensen
18 december, 2014 kl 19:55Men hallå jag har ju planerat backintervaller där på lördag…
Anna
18 december, 2014 kl 22:02Haha. lycka till :) Ett steg framåt, två meter ruschkana bakåt!
Lina
19 december, 2014 kl 08:32Hu, nej. Spring vid tjurarna istället!
Maria Josefine
18 december, 2014 kl 19:59Känner kloffsandet om fötterna :-) är bara amatörlöpare men närmande sprungit på stigar genom lera och mossa då känns det extra bra
Lisa
19 december, 2014 kl 10:42ÅH SHIT vad mkt lera! Haha. Helt galet… Gäller att knyta skorna ordentligt för att de inte ska suga fast ;)
Har förresten själv kollat lite på Yoga Girl-boken, men tror att jag är alldeles för mkt ”rookie” för att utnyttja den ordentligt :)
Anna (orka mera)
19 december, 2014 kl 11:21Det var mer en än gång fötterna liksom lättade från skorna. Men som tur var lossnade de inte helt! Å andra sidan hade man fått en bra anledning att köpa nya om det liksom fastnat där ner i modden :)