Som svar på Lotta.

Haha, nu kommer jag ju aldrig våga göra upavista konasana…. Å andra sidan är jag inte så vig så det borde vara någon fara :)

Haha, vilka roliga grejer att läsa om. Mindre kul för de som gjorde grejerna….

Haha, ja det kan verkligen hända mycket när man är instruktör, både komiskt, jobbigt, pinsamt och tråkigt även om jag själv sluppit det värsta. Vet dock kollegor som låtit headsetet följa med in på toa med micken i gång, återanvänt ett par tights för att de inte hunnit tvätta och gårdagens trosor ramlat ut ur ena benet under passet, eller böja sig framåt i uphavista konasana och släppa en fis rakt in i micken (som ju hamnar rätt i skottgluggen om man är vig nog att kunna böja sig långt fram).. Själv har jag ”bara” sträckt ena vaden under ett step pass och fått instruera halva passet stillastående/hoppande på ett ben, skrikande och viftande med armarna. :P

Som svar på Anna.

Aj! Låter inte som någon höjdare, det heller.

Som svar på Richard (rundtramp.se).

Och jag fick spinna en hel klass på ett ben, då löparknät Allan slog till mitt under en spinningklass….

Det tycks vara spännande att vara spinningledare. :)

*fniss*

Haha, känner igen mig. Men även vi instruktörer är människor, oavsett vad folk tror. Jag har fått stanna spinningcykeln för att jag inte mådde bra. Ledde resten av passet sittandes still på cykeln. Fick många tack av motionärerna sen efteråt.

haha så jäkla klockrent. :)