Kvartsmarathon låter mycket längre och mer respektingivande än milen, fast det är ynka 550 meter som skiljer.
Milen är min skräckdistans och vissa dagar hade jag kunnat gråta en skvätt över att ha 550 meter kvar efter en passerad mil. På dagens kvartsmara på Höga kusten var jag bara glad att jag fick njuta lite extra av den fantastiska naturen och känslan av att mata uppför backarna på oväntat pigga ben.
Om man springer maran får man fyra gånger mer natur för pengarna. De såg slitit ut i backarna, men lite lockar det allt… Vem vet vad 2015 har att erbjuda?
4 Comments
Mari
2 augusti, 2014 at 16:56Bra jobbat! Ser härligt ut =)
akismet-12fc6d800cd0d5913447471d6512e685
2 augusti, 2014 at 17:21Bra jobbat Anna!
Rund är också en form!
2 augusti, 2014 at 21:45Håller med, milen är en lite jobbigt distans faktiskt.
(Säger hon och laddar inför kretsloppet i september…) :-o ;-)
Bra gjort!
Kram M
Ingmarie
3 augusti, 2014 at 21:15Ja vem vet vad som händer 2015! Men ännu njuter vi av 2014. :-)