Nu har jag brutit ner tillräckligt. Det har blivit dags att bygga upp…
Är galet pepp på att få tillbaka lite styrka. Men så länge jag behöver special-anpassa alla övningar görs det bäst hemma. Inte utan att jag saknar någon som skriker lite åt mig dock.
Dagens recept:
Inga ben alltså. De sparar jag till morgondagens backintervaller…
8 Comments
Rund är också en form!
26 maj, 2014 at 21:14Låter som en bra plan! :-)
Skönt att du är på banan igen.
Kram M
Snorkkis
27 maj, 2014 at 03:57Är axeln liksom helt återhämtad nu? Och så härligt linne du har!
Anna
27 maj, 2014 at 06:50Neeej, tyvärr inte. Långt ifrån. Men jag börjar så sakta våga prova mig fram och testa vad som funkar. Istället för att ta för givet att inget funkar. Lyfta armen framåt fungerar inte. Armhävningar funkar på knäna med mycket vikt på knäna, tantarmhävningar that is… Kettlebellen är långt bort, men till marklyft fungerar den. Så det blir lite modifierat, men allt är bättre än inget! De säger att det kan ta ett år innan axeln är återhämtad helt…
Snorkkis
29 maj, 2014 at 04:32I see. Men du verkar veta vad du gör och hjälper säkert läkningen på traven.
Lotta
27 maj, 2014 at 08:23Heja dig! Sakta men säkert!
Nina
27 maj, 2014 at 09:02Tänk vad motivation kan göra! Kör hårt & lugnt ;)
Malin
27 maj, 2014 at 21:22Skriker nääääär du vill ;-)
Anna
27 maj, 2014 at 21:41Kan jag tänka mig. Jag trånar efter era träningar varje vecka men inser att de inte är lämpade för en invalid. Men snart så! Då ska du få skrika. Så skriker jag tillbaka den 13 september….