Det kom ett mail igår kväll. Från en brandman som tog hand om mig efter olyckan. Ett mail som förde upp allt till ytan igen. Påminde mig om hur bräckligt allting är.
Det här stycket berörde mig alldeles speciellt:
“När jag kom fram så låg du orörlig på trottoaren och en del människor stod bredvid , men ingen satt hos dig. Hoppas du andas var det första jag tänkte. Väl framme kollade jag snabbt att du andades , inte blödde och hade bra puls […].Du tittade storögt och förvånat på mig och log lite osäkert.
Jag frågade vad du hette och det visste du. Men du kunde inte få fram vilken dag det var. Aj,aj. Tecken på kraftigt våld mot huvudet , och då hade du ändå haft hjälmen på dig. Hade du inte haft det så hade du nog inte svarat på fler frågor.”
Vänner out there! GLÖM. INTE. HJÄLMEN!
Min arm smärtar fortfarande. Enligt sjukgymnasten kommer det ta ett år att bli återställd. Jag ser fortfarande dubbelt när jag blir trött. Men jag lever, vad kan vara viktigare än det?
22 Comments
Maria
1 maj, 2014 at 09:21Min mamma var med om en likadan olycka när jag var 14, hon 50. Hon hade inte hjälm och dog där och då. Fortsätt sprid budskapet om hjälm! Det är livsviktigt!
Anna
2 maj, 2014 at 06:05Så tragiskt! Jag har hört så många liknande berättelser efter min olycka och jag skäms att jag inte insett hur viktigt det är förrän nu! Jag fortsätter sprida! Kram!!!
Mari
1 maj, 2014 at 11:44Så viktigt! Den ska man aldrig glömma… kramar
Snabba Fötter
1 maj, 2014 at 13:40Vi måsta vara rädda om livet! Kram
Sophia
1 maj, 2014 at 14:39Ja axeln kommer göra dig ledsen många gånger framöver, men vad gör det?? Du lever och kan redan springa :-) wohoo!!
Lotta
1 maj, 2014 at 15:38Blir både ledsen, glad och rädd på samma gång när jag läser det du skriver. Tänk om folk kunde förstå hur viktigt det är att använda hjälm, alltid!
anneliten
1 maj, 2014 at 15:56Jag torkar en tår ur ögonvrån när jag läser. Själv kommer jag att fira den 16 maj som min ”överlevnadsdag”. Jag är inte rädd för att dö fort och snabbt – för min egen del. Tåren kommer för att jag tänker på de som blir kvar runtomkring om något drastiskt händer momentant. Om du inte hade haft hjälm och inte hade fortsatt leva så hade livet förändrats för så många runt om dig.
Anna
2 maj, 2014 at 06:07Tanken är läskig. Att det kan ske så fort. Utan förvarning. Jag har torkat många tårar längs din väg också. Så glad för din nya livräddare och att du förhoppningsvis snart är på banan igen.
Helén
1 maj, 2014 at 20:55Din olycka fick mig att komma iväg och köpa den där hjälmen jag tänkt köpa så länge.
Anna
2 maj, 2014 at 06:08Så glad att min krasch gör någon nytta! Då fanns det i alla fall någon mening med den !
Caroline
1 maj, 2014 at 21:12Jag har på grund av din olycka börjat använda hjälm även när jag vardagscyklar.. För det är ju ganska löjligt att bara använda hjälm när man tränar och inte annars. Jag vill vara en bra förebild för mina barn. Hur ska de kunna stå emot grupptrycket när de blir äldre, när någon säger att det är löjligt med hjälm?
Sedan din olycka har och kommer jag aldrig att cykla utan hjälm…..
Sarah
1 maj, 2014 at 22:00Det finns fantastiska människor runt omkring oss. Och du, som är så klok med hjälm. <3
Ingmarie
1 maj, 2014 at 22:05Jag fäller också både en och hundra tårar.Är så glad att det gick så pass bra som det ändå gick för dig…
Livet är skört. KRAM
Saras Träningsblogg
1 maj, 2014 at 22:45Oj. Jag blir alldeles tårögd! Alltid hjälm!!
Kerstin
2 maj, 2014 at 08:51Vi är så glada att du hade hjälmen på! Blevcså rörd när jag läste detta ! Många kramar ❤️
Anna
2 maj, 2014 at 09:40<3
Helena
2 maj, 2014 at 11:06Hej Anna!
Har tänkt på dig så många gånger men aldrig kommit till skott att ringa dig och det skäms jag över.
Jag är så glad och tacksam att det gick så pass bra som det gick, även om det tar tid för dig att läka helt. Så fint av brandmannen att höra av sig nu i efterhand. En människa som verkligen bryr sig.
Vi ses inte så ofta som jag skulle önska, men jag är så glad att du och din familj finns i mitt liv, och jag hoppas att det kommer få fortsätta så alltid. Stor stor kram till dig!!
Helena
Och för allt i världen, säg till om vi kan hjälpa till med något!
Petra
2 maj, 2014 at 15:09Ska leta fram min hjälm med en gång! Sambons oxå för den delen!
Stor kram
Löparlisa
2 maj, 2014 at 22:06Ojojoj. Ja livet är verkligen bräckligt. Man är så oskyddad på cykel!!
Vad fint att han skrev till dig. När man ser händelsen ur någon annans ögon måste det bli väldigt reellt på något sätt…. Kram!
Helena
2 maj, 2014 at 22:24Oj vilken engagerad brandman och vad tråkigt med din olycka. Skönt att du verkar må bra igen och tack för att du påminner oss att ta det försiktigt.
Anna Åhlén
3 maj, 2014 at 17:26Jag bara ryser. Så glad att du lever.
Camilla
6 maj, 2014 at 13:27Jag är så glad att jag för några år sen plockade tillbaka hjälmen efter några år när det inte var ”tufft” nog att använda den. Nu använder jag den alltid när jag cyklar hemma, och när jag för ett tag sen glömde den och kom på de halvvägs så kändes de SÅ fel och osäkert. Knasigt nog använder jag inte hjälmen på landet.. otroligt dumt. Så nu när jag köpte en ny (snyggare) hjälm att ha hemma så åker den gamla med ut till landet. ALLTID hjälm hädanefter! När jag ser folk som cyklar och framförallt cykelpendlar bland trafik och inte har hjälm så funderar jag lite vad dom tänker med.