Så här på självaste Lucia känner jag mig som hundra år. Onsdagens box vet var den tog. Kan fortfarande inte lyfta armarna ovanför axlarna. Några solhälsningar blir det inte på morgnarna utan jag väljer med omsorg ut höftöppnarna i yogobe:s utbud. Sånt man kan göra utan armstyrka och rörlighet.
Och i kväll vill dottern träna. Cirkelpass. Det här blir min död…
2 Kommentarer
Jenny
13 december, 2013 kl 15:30Höftöppnare låter som en övning jag borde göra!
Lotta
16 december, 2013 kl 11:57:P