Min kropp min maskin!

Vad spelar det för roll hur kroppen ser ut så länge den fungerar till att göra det man vill? Och ja… min man har tjockare hår än jag…

Marathonmia skrev häromdagen ett fantastiskt inlägg om att älska sin kropp. Att sluta bry sig om små skavanker utan faktiskt glädjas åt allt den gör för oss. För vad spelar det för roll att jag har Sveriges fjunigaste hår? Mina ben tar mig dit jag vill. Jag kan springa i berg, uppleva naturen, cykla genom halva Sverige. Min kropp är uthållig och hänger gladeligen med på alla mina galna upptåg. Den blir skadad ibland men kommer alltid tillbaka. Den är min bästa kompis!

Så idag fick jag ett pressmedelande från Göteborgs universitet. En undersökning bland ungdomar har visat följande:

– Ett utmärkande drag var att ungdomarna pratade om sin kropp i termer av vad kroppen kunde göra snarare än hur den såg ut. Ungdomarna kunde till exempel säga att de var glada över sina ben för att de kunde springa fort eller sina armar för att de alltid vann i armbrytning, säger hon.

Det finns med andra ord hopp för mänskligheten. Och när jag läser min egen dotters blogg hittar jag detta:

Är det inte underbart så här på en måndag?