GRIT strength

Jag spinnar för mycket, det blir så ibland som instruktör. Hade jag fått välja själv hade jag bytt några av passen mot funktionell styrka, mer yoga och löpspecifik styrka. Igår fick jag chansen att köra lite styrka i form av Grit Strength – passet med rykte att döda.

Passet är 30 minuter och det innebär att man inte hinner någon vidare uppvärmning eller stretch. Knäna knakade och uppförde sig skumt under den första knäböjserien men sen var de taggade och igång. Precis som jag. Högt tempo från början till slut och jag älskade känslan av att bli riktigt trött. Med vissa undantag.

Tricepsarmhävningar i 180 knyck funkar inte för mig. Jag HINNER inte böja armarna i det tempot. Inte ens på knäna. Blev lite halvdant gjort och i min värld hade jag hellre haft hälften så många fast långsamma. Det suger det med. För hinner man varken upp eller ner blir liksom inget gjort. Men så är jag kanske osedvanligt svag i triceps!

Vad som däremot funkar för mig är utfallshopp, burpees och knäböj. Under midjan är jag stark. Och seg. Undra om man kan omfördela lite benstyrka till axlar och armar. Fast å andra sidan, jag springer ju inte med axlarna!

Även om det är våldsamt fint med starka axlar…