Visst är det magiskt! Själv hittade orienteringen och det gav mig i sin tur lust till vanlig ”löpträning” vilket tog mig från soffan och 0 km i januari 2012 till Fjällmaraton i augusti 2013. Det kan jag tacka orienteringen för, rakt av!

Innerst inne vill och kan alla springa. Om man förnekar det så förnekar man inte bara sig själv utan hela människans existens. Vi är gjorda för att springa.

Åh nu får du mig ju att längta tillbaka till orienteringsskogen! Det var några år sedan sist men å så roligt det är!

Det verkar jätteroligt. Har funderat att på att testa, kanske jag gör det nån gång snart.
Men springa i skogen gör jag ju ändå. Jag får se alla ”nya” ställen som de där skatterna. :-)

Inte för att jag INTE gillar löpning jag älskart…men orientering däremot är inget för mig!! Jag är värdelös på att läsa en karta ;) haha

Det är exakt därför jag springer orientering – för att lura mig själv att inte tänka på att jag springer. Närdå, inte bara därför. Men visst är det ett fantastiskt hjälpmedel för att mota bort de negativa tankarna jag får när jag springer – jag har ju inte tid att tänka på sånt då.