Aktuellt

Motivation

image

Någon frågade mig vad jag gör när jag tappar träningsmotivationen. Jag tänkte jättelänge. Bara för att komma på att jag nog aldrig har tappat den. I alla fall inte de senaste 10 åren. Så på fråga 1 svarar jag “vet inte”.

Visst kan jag tappa sugen på att springa, det har hänt. Då tog jag tre veckors uppehåll från löpning och tränade något annat kul istället. Visst har yogan haft sina toppar och dalar. Men alla dalar sammanfaller inte samtidigt. Det är inte så att jag plötsligt vill sitta i soffan och äta chips. Det händer inte.

Jag vill alltid röra på mig. Jag älskar känslan som träningen ger mig. Både under tiden och efteråt. Jag älskar känslan av att orka. Att veta vad min kropp klarar av.

Sen varierar föremålet för min träning. Ibland älskar jag att spinna, ibland kräks jag på det. Ibland gillar jag intervaller, men oftast inte…

Ibland vill jag springa trail, ibland vill jag bli stark. Med så mycket skoj på träningskartan finns ju ingen chans att jag hinner tröttna på allt samtidigt!

Jag tror variation är nyckeln. Och kontinuitet. Att inte tvingas till ett långt uppehåll som skapar nya rutiner där träningen inte ingår. Det är nog den stora faran.

Men det ska mycket till innan INGET går att träna. Med lite envishet och uppfinningsrikedom går det mesta att lösa. Finns ingen vad i världen som hindrar mig att köra ett rykande tufft spinningpass ikväll. Watch me!

0

8 Kommentarer

  • Svara
    JHH
    27 februari, 2013 kl 11:54

    Ja att våga variera sin träning, testa på nytt,testa på sådant man inte gör annars. Det tror jag gör att man inte tappar motvationen lika lätt. Att våga ha lugnare eller kanske bara mer annorlunda veckor gör att man vill fortsätta :)

    0
  • Svara
    Jenny
    27 februari, 2013 kl 14:30

    Åh jag har mitt rykande spinningpass imorgon! I dag blir det en lättare jogg dvs variera och våga köra lätta pass kontra super-hårda! Väl valda ord som vanligt Anna!

    0
  • Svara
    StepUp 2 Fitness
    27 februari, 2013 kl 14:53

    Härligt inlägg. Kör hårt ikväll!

    0
  • Svara
    Nina
    27 februari, 2013 kl 20:40

    Så fint inspirerande är du!
    Detdär med att bara sätta sig ner och äta chips finns inte på kartan för mej heller. Okej, nån smådipp nångång, men det brukar i sin tur generera desto mera spring i benen och lust till rörelse.

    0
  • Svara
    Andreas
    27 februari, 2013 kl 21:00

    Det ena utesluter ju inte det andra. Bara för att man trivs med träning betyder inte det att man inte kan ta en kväll i soffan med chips. Det går att bli snabb/stark ändå.

    0
    • Svara
      Anna (orka mera)
      27 februari, 2013 kl 21:30

      Klart man kan äta chips i soffan ibland, men det smakar så mycket godare om man är hälsosam i övrigt! Om jag bara åt chips och aldrig tränade inbillar jag mig att jag ganska snabbt hade känt mig som en soptunna.

      0
      • Svara
        Andreas
        27 februari, 2013 kl 23:57

        True:)

        0
  • Svara
    Lotta
    28 februari, 2013 kl 22:42

    Jag håller med! Med jämna mellanrum, i både träningstidningar och vanliga dags- och kvällstidningar så dyker de ju upp de där artiklarna ”Så gör du för att behålla motivationen” och varenda gång jag skummar igenom en sån så tänker jag att va då behålla motivationen? Jag har aldrig ens sett det som att jag behöver någon ”motivation” för att träna. Jag bara gör det, som jag alltid har gjort, för att jag gillar det, för att jag älskar känslan det ger, både under och efter, för att det är så fantastiskt att känna hur jag mår av det. Jag behöver ingen ”motivation” för att träna, om man med motivation menar något yttre, särskilt, en anledning som är separerad från träningen själv. Jag tränar för träningens skull och de har alltid räckt för mig, därför kan jag aldrig tappa motivationen, eller behöva leta knep för att hålla den uppe.

    Sedan skriver jag under på att alla saker inte är roliga jämt, och vissa saker är sällan roliga exakt när man gör dem, fanns känns toppen ganska snart efteråt. Fast även det hårdaste cykelpasset, när man känner sig som blöt fläck som snart ska droppa av cykeln, eller de tuffaste intervallerna när mjölksyran ångar ur öronen och man måste spotta ut blodsmaken ur munnen är på något bakvänt sätt ändå sköna eftersom man vet hur bra de känns sen. Och finns det något skönare, härligare än att pressa sin kropp, oavsett om det är i kondition eller styrka, till det yttersta och känna att den här fantastiska kroppen faktiskt svarar och faktiskt klarar utmaningen man utsätter den för.

    Variation är bra, men jag skulle aldrig kunna tröttna på att träna och behöva anstränga mig för att variera mig i förebyggande syfte. Som du oxå är inne på så reglerar det ju sig själv, så länge man inte fastnar i något stenhårt oflexibelt träningsprogram, för annars får man ju variationen automatiskt eftersom man väljer det man är sugen på. Inte för att man tänker ”nu ska jag inte ta ett cykelpass i dag för det är jag så trött på” utan i stället ”i dag plockar jag fram step-brädan för det är jag sugen på”.

    Jag vet och förstår ju att inte alla är som jag (fast det är skönt att få bekräftat att även om det inte är hela världen så finns det iaf många fler likasinnade) men jag har väldigt svårt att förstå de som hela tiden behöver den där ”motivationen” till att träna, och som så ofta verkar sakna den. Träningen är ju värd det i sig, behövs inget mer!

    0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.