Jag älskar beskrivning av körsbärsdalens stigar och älskar att springa (lunka?) i skog… Detta i kombination med priset och att jag gillar vandrarhem/enklare standard gör att jag nog valt detta läger. Samtidigt så ÄR jag än sålänge rätt ovan med långpass och eftersom det inte nämns något om tempon så hade jag kanske blivit lite osäker där. (Jag menar, ”äran i behåll” på halvmara kan tolkas så olika!

Som svar på Anna (orka mera).

Godiebag, Spa, yoga, bild
med hjärta. Ledsen men när det gäller ett löpläger så är det lull. :-)

Som svar på Ingmarie.

Haha, det var inget lull-lull alls! Bara bra träning :) Fast killen som besökte oss vid Holistic-baren, var allt lite lull-lullig….

Som svar på Mik.

Nu blev jag nyfiken på vad det var för lull-lull som erbjöds? :-)

Som svar på Johan.

En gång är ingen gång. :-)

Som svar på Jesper Brunholm.

Jag håller med dig Jesper: visar man att man ordnat läger förut, lett pass osv borde man kunna lösa eventuella problem som kan dyka upp och då kan man som deltagare förhoppningsvis känna sig tryggare att följa med- ”arrangören löser problemen åt mig”!

Jag är tjej och om jag hade valt mellan de två lägren hade maten varit utslagsgivande. Jag gillar läger där jag kan fokusera på träningen och sen bli servad med maten. Hård träning tar så mycket energi och då vill jag vila mellan passen, inte ägna mig åt hushållsarbete. Fast samtidigt kör jag hellre bara löpning än att varva med yoga och föreläsningar.

Som svar på Emma.

Tycker att du har en rad starka poänger här:
* Är arrangören man eller kvinna – om man är osäker på nivån känns det mer tryggt med en kvinna (och ja: vissa tjejer skulle göra dig besviken, och många män tar tillräckligt med hensyn, men nu pratar vi om hur det känns :-) )
* Trailcamp låter tuffare – och gör nog en skildnad (men namnen var båda bra varudeklaration!)

Dessa starkare indikationer spelar ihop med typsnitt, grafik och ordval, och är man lite tveksam, får de nog större vikt.

Jag förstår att t ex Mikael kan känna att han vill ändra så han ikke får ett ”pojkläger”, samtidigt känner jag också att det är skönt att man får deklarerad bra, och vågar göra trailcamp.

Sen tror jag att: ju mer det ser ut som att ”vi, som gör det här lägret, har gjort läger förut och är vana att hitta lösningar på det, om nån kommer och är lite för otränad”, ju mer vågar man också ge sig på, även om man är lite osäker.

Väldigt spännande debatt, denna! :-)

Som svar på Magnus.

Några som varit inne på samma linje, att körsbärsdalen är lite mer skilt från hur man tränar till vardags. Och priset. Fast det borde ju inte påverka sammansättningen. Eller är killar snålare än tjejer? :)

Som svar på Petter.

Fast neeej, varför skulle det vara grabbigt att springa trail? Skog och stigar känns ju jättekönsneutralt. Däremot är det kanske så att fler tjejer skräms av längre distanser. Nu fanns det ju dock långpass på båda lägren (avsatt tid 3 timmar i Halmstad, så det är ju inget fjös-pass vi pratar om!), så det borde också ha avskräckt då kanske…