Hejarklacks-intervaller

Tillsammans med Sara och Åsa har jag idag testat en helt ny träningsform – hejarklacksintervaller! Så här:

Sara kom på den fantastiska idén att vi skulle åka över och heja på Daniel i Köpenhamn marathon.  Idén blev inte mindre fantastisk när hon dessutom föreslog att vi skulle göra det löpandes. Strax efter kl 09 i morse klev vi av tåget på Hovedbanegården, redo för dagens uppdrag.

Sara hade förberett 12-13 stopp och markerat ut på kartan vid vilken tid Daniel skulle passera.  Springa. Pausa. Springa. Pausa. Daniel gick som en klocka och vi behövde inte vänta många minuter vid varje stopp.

Någonstans skulle vi gena genom en park och Sara guidade oss med van hand. Tills vi kom till ett staket, som vi var tvungna att ta oss över. Sara – smidig som en gasell, vi andra inte lika mycket gasell… Fasade för mitt liv och såg rubrikerna: svensk hejarklack spetsad på staket!

 

Förutom staket-fadäsen fick vi en helt underbar utflykt. Köpenhamn visade sig från sin bästa sida och på det fick vi 21 km löpning i årets första sommarvärme! Daniel gjorde en grym prestation trots att han missade sitt uppsatta mål på tre timmar.

  

Vi må ha varit en annorlunda hejarklack men det fanns de som var snäppet värre. På rikshospitalet rullade de ut patienterna som hejade vilt från sina sängar (se bakgrunden):

Hur som helst en intressant upplevelse att följa ett marathon från andra sidan avspärrningarna. Har aldrig gjort det innan. Köpenhamn verkar dessutom vara ett himla fint marathon och det är nog inte omöjligt att jag testar det själv en vacker dag. Nära, bra, smidigt och behändigt. Tjaaa… varför inte?