Anna – orättvist är bara förnamnet! Så är det här hemma också. Fredrik springer 4 gånger sen slår han mig på Lidingö…

Mikael – Nej man mår inte 100 när man slöar till. Men colombia måste ju vara spännande. Hoppas allt går bra med adoptionen!

Jonna – helt ok :) :)

Skrev ett inlägg delvis utifrån detta inlägg… länkade till dig så hoppas inte det räknas som idéstöld ;)

Hemma hos oss är det bara jag som tränar. Som tur är har min fru andra intressen och hittills har ingen av oss sett det som ett problem. Faktum är att jag tycker det är ganska skönt att få egen tid. Men visst hade det varit kul om vi hade kunnat göra nåt långpass eller så tillsammans.

Sedan drygt tre veckor är vi i Colombia för adoption. Det har blivt 3-4 slöpass och jag mår inte bra av det. Blir lätt rastlös och godissuget tar över.

Vi tranar nu bada tva men nar jag traffade min kille sportade han inte alls. Det ar kul att han varit sa pigg pa att borja men mindre kul nar han overglanser mig i alla sporter helt plotsligt. Jag har spelat tennis i 5 ar, han i ett ar men vinner alltid nu for tiden. Jag larde mig surfa innan honom men nu ar det han som ar bast. Han springer snabbare… Arrg!! Det ar orattvist! /Anna

Tack alla för att ni delar med er! Superintressant att läsa om era erfarenheter!

Tror helt klart det stärker en relation och att man tar vara på den på ett annat sätt om man har ett gemensamt intresse runt träningen. Jag har alltid tränat mkt men inte min man förrän för två år sedan. Då började han springa med mig och sedan köpte han en cykel och sedan köpte jag en cykel så nu är vi glada cyklister som åker runt och cyklar lite varstans i Sverige och det är så roligt!! Vi har klart kommit varandra närmare genom träningen!

Jag och JW dejtade faktiskt i skidspåret och simbassängen… roligare än bio och fika :) Utan vårt gemensamma intresse hade vi nog aldrig blivit tillsammans.

Hos oss är det nästan en förutsättning att det bara är jag och barnen som tränar pga. all logistik osv.
Även om jag i perioder har försökt dra med henne ut så är det i slutändan en persons egna vilja som är viktigast.
Vill man inte så vill man inte.

Men det är ju rätt gött att ha den där egentiden samtidigt som man håller sig i form:)

Va härliga ni är. kram

Det går faktiskt att vara tillsammans med en icke-träningsfanatst. Fast det underlättar ju att han har massor av andra intressen. jag tror att det viktigaste är förståelse för att träningen tar tid. man kan inte vara tillsammans med någon som irriterar sig över att få vänta med söndagsaktiviteten tills efter långpass/gymträningen är avklarad;)