Fasen 8 x 10 km är inte att leka med! kul idé

Nej tvärtom!

Tänkte jag skulle dela med mig av nåt som bara jag (?) kan åstadkomma? Kan va lite kul att läsa om! Allt kan hända när man är ute och cyklar! xD

http://elrl.blogg.se/2010/september/har-du-nansin-akt-vilse-pa-en-tavling.html#comment

Du får helt enkelt spara lyxmiddagen till dagen efter Lidingöloppet och hedanefter alltid planera in den till dagen efter. Tycker absolut att du förtjänat den lika bra då. :-)

Hrmmm jag är precis tvärtom! Kanske inte direkt efter målgång, då går knappt bananen ner men sedan…. kan äta en hel häst känns det som!

Träningsglädje – ja så funkar jag med! När jag cyklar blir jag dessutom hungrig när jag håller på, det händer aldrig när jag springer. Tror det handlar om intensiteten…

Sara – det var en fin tolkning. Då ska jag känna mig nöjd med andra ord!

Daniel – ja precis, dagen efter har jag också aptit. Som en hel armé!

Malin I form – nej den satt precis där den skulle! Jättegott!

Anneliten – haha, jo då känner man sig ju lite otacksam förståss :)

Mikael Björk – problemet är att jag inte får i mig nått. Sött är det sista som lockar efter all gel och sportdryck. Det skulle vara något salt då, typ djungelvrål! Får jag testa nästa gång…

Haha, men müsli är inte fel! Jag blir nog tvärtom då fast gärna vräka i mig av något nyttigt :)

Jag kan heller inte äta stora middagar efter lopp då jag inte tycker det smakar så bra. Dagen efter däremot har jag en enorm aptit :)

Direkt efter träning eller lopp blir jag sällan hungrig. Däremot kan det suga till i tarmen rejält ca en halvtimme efter ett hårt eller långt träningspass. Ofta på tävling stoppar man ju in nåt smått nästan direkt efter målgång. Banan, salta bilar, rökt makrill. Jag tror att det dämpar den värsta hungern. Efter Lidingö räknar jag med flott och rejäl supé i huvudstaden. Mums!

Precis så är det – inte alls hungrig. Minns min första mara när min snälle man bjöd mig på resturang efteråt. Totalt aptitlös ville jag bara hem och sova.

Grattis till bra tid förresten! Du är grymmesnabb ju!

Ja! Jag bukar ta det som ett mått på att jag gett allt jag har. Om jag är hungrig efter ett lopp, borde jag kunnat kämpa lite till. Jag har läst en studie som gjorts angående detta – det kallas för Exercise-induced-anorexia, vilket innebär att man för en kortare tid efter hård träning helt tappar aptiten.
Ett litet utdrag: ”Subjective feelings of hunger were significantly suppressed during and after intense exercise sessions (P 0.01), but the suppression was short-lived. Exercise sessions had no significant effect on the total amount of food consumed in the test meal but intense exercise delayed the start of eating”