Får man härmas med sin egna träningshistoria? Grymt inspirerande. Tack för bra läsning

Har du inga bilder från aerobicskarriären? Hade varit riktigt kul att se!!!! :-)

Jättekul läsning. Och för att spä på det där med ålder. Man kan bli träningsnarkoman efter typ 45 också ;-)

Maria – varsågod :)

Andréa – Det är aldrig för sent! Ålder är bara en siffra. Och min kropp mår förmodligen bra mycket bättre nu än när jag var 19 och bästa kompis med chipspåsen. Dessutom fyller jag ju 23 varje år – så gammal är jag inte :)

Andreas – Tack! Jag letade förresten ivrigt efter foton från den tiden men hittade tyvärr inga. Tror jag hade kunnat få många att dra på smilbanden…

Sofie RW – tack!

BoelMaria – så sant som det är sagt: det är aldrig försent att bli träningsnarkoman!!!

Han som cyklade framför… – det är tamejtusan helt ofattbart att man kan bli så knäckt av den lilla backen, men jag kommer ihåg precis hur det kändes! Men det är sjutton år sen och jättepreskriberat :)

Tiden går fort. Det känns inte som det var särskilt länge sedan som du kom högröd i ansiktet till föreläsningarna efter att cyklat upp för Lunds enda backe :-)

Oj, nu blev jag ännu mer imponerad! Och som sagt; skönt att läsa att det faktiskt aldrig är försent att bli träningsnarkoman ;)

Jätte roligt att läsa! Inspiration!

Underbar historia!
Fastnade dock med bilden av ”hängslebyxor, bomulls T-shirt och Amerikasockor”…och ler fortfarande :)

Du inspirerar och peppar otroligt bra…glöm inte det!

Kul läsning! Och det bevisar ju lite att det aldrig är försent och att man faktiskt kan bli grymt mycket bättre även efter 30!

(missförstå mig inte, jag tycker inte du är gammal :)

Tack =)