Jag hoppas också på lägre puls med mindre kläder och annat underlag :) sprang i skoterspår härom veckan och det var drygt! igår blev det dock skidor istället :)

Träningslyckan – ja det måste ju onekligen kännas jättelätt sen när man har plant fint underlag (och 3 kilo mindre kläder!

Ingmarie – jag äger varken dubbdojor eller broddar. Har liksom aldrig behövts här nere i söder. Men om det ändå inte hjälper så är det ju skitsamma :)

Katarina – exakt! Blir mycket lättare när man tänker postivit ju!

Ann – en morot så god som någon! Man mår ju faktiskt aldrig riktigt så bra som när man gjort något riktigt knasjobbigt!

Miranda – skönt med lite medhåll:)

Sofie – ja hur kan det vara så??? Man kan ju inte alls ta ut stegen på samma vis som annars, pulsen borde ju sjunka inte stiga!

Ellen – tack !

Anna – inställningen är hemligheten. Men har man gjort det en gång, trotsat förutsättningarna, så blir det lättare nästa. Och ännu lättare nästa igen. En god fin spiral!

K – tack för dina värmande ord. Blir alldeles glad! Du är en kämpe, och jag är jätteglad att du fastnat för träningen som du gjort! Bra jobbat med allt!

Ulrika – skidor hade ju varit drömmen men jag äger tyvärr inga. Och med tanke på hur ofta vi har snö här nere så är det inte precis lönt att köpa heller. Så jag får traggla vidare i mina hala skor :)

Känner igen det där med stigande puls. Galet hur mkt jobbigare det är att springa i snömodd. Jag byter ut löpskorna mot skidorna så ofta jag kan. Och längtar samtidigt lite till våren..

Inställning var det ja… för att inte prata om vad rätt instruktör kan göra för viljan – och Du är rätt för mig! Tack för att du finns!/K

Kan inte annat än hålla med dig om väder, instllning och den fantastiska känslan efteråt. Säga vad man vill men shit vad instälnning har mycket med genomförd träning att göra.

Bra gjort!!! :-)

Underbart! Jag håller SÅ med! :D

Det är rätta takter det, besegra eländet med ett leende!!

Sliret vi har här i 08-land är nog bland det värsta tänkbara underlaget. Inga dubb-dojjor i världen biter. :-( Men det är liksom bara att ge sig iväg och gilla läget för hur det än är så mår man åtminstone inte sämre efteråt. :-)

15 km på det underlaget var inte fy skam, duktigt! :) Dessutom tror jag det är bra att vänja sej att springa under alla möjliga omständigheter.. :)