Ville inte. Lätt huvudvärk. Ingen motivation. Trött. Men coach F visade inget medlidande. Och så var det ju det där med löpningens dag. Hur skulle det se ut om jag först tjatade på alla och sen la mig på sofflocket själv?!?
Snabbdistans i 4.32-fart var beställt. Det kändes lika sannolikt som att månen skulle trilla ner.
-Gör ditt bästa sa coachen
Och det gjorde jag. I mål med snittfarten 4.33 och efter omständigheterna toknöjd. Kroppen svarade. Vädret var underbart. Av mina segkänslor fanns ingenting kvar. De frös förmodligen ihjäl någonstans under uppvärmningen. Ska försöka komma ihåg detta nästa gång det känns tungt att ta sig ut!
7 Kommentarer
Keron
26 januari, 2010 kl 17:04Härligt att du kom dig ut! Jag känner mig ungefär likadan! Har skrivit om det och sagt att jag ska ut och löpa men det känns lite tungt och segt. men en lugn tur skador nog inte, piggar nog upp desto mer!
Sofie RW
26 januari, 2010 kl 20:00Bra kämpat där. Och snyggt hopp av snygg tjej!
Fitnesscoachen
26 januari, 2010 kl 20:31Bra jobbat! Du ser ju ganska pigg ut på bilden! :)
Andréa
26 januari, 2010 kl 20:46Haha, varför just 4:32-fart? :)
Men grymt jobb såklart!
MarathonMia
26 januari, 2010 kl 21:26Åh! Du är grym. DET kallar jag snabbdistans.
Bra jobbat energiknippet!
Visst är det alltid lättare när något är planerat och någon hjälper till den sista biten över lilla tröskeln?
Anna (Orka mera)
27 januari, 2010 kl 06:42Keron – när man väl blivit varm i kläderna brukar det ju gå hur bra som helst. Det är bara så svårt att komma ihåg när man känner sig så där slö och soffig.
Sofie – hihi, tack :)
Fitnesscoachen – jag var jättepigg! Fick värsta flytet på nedvarvningen och hade kunnat hålla på hur länge som helst!
Andréa – FIRST är min bibel och där styrs man på sekunden :) Allt för pers på göteborgsvarvet!
Marathonmia – ja även om man vill slåss när man inte får det medlidande man vill ha…. Fast efteråt är man ju glad för pushen förståss :)
Miranda
28 januari, 2010 kl 08:13Grymt bra! Desto skönare känsla eftert dessutom :)