Ska strax ut och springa. Bara smälta lunchen lite till. Det är dags för intervaller och då gör sig inte osmält mat så bra.
Tiden innan ett intervallpass är jobbigt. Det är ågren över vad som komma skall. Det är liksom inte bara att snöra på sig skorna, utan hela kroppen säger med sin bestämdaste stämma: ska vi inte ta det i morgon istället?
Men nej, det ska vi inte. För det är inte roligare då. Roligt är det först efteråt. När man står på trappen och stretchar vaderna. När man är varm fast vädret är ruskigt. Då är det riktigt härligt! Och det är vetskapen om detta som gör att man kommer ut, gång efter gång, fastän en kopp te och tillhörande filt låter mycket mer lockande! Go go go!
9 Kommentarer
Anna
9 november, 2009 kl 12:26Men det är roligt att få pressa skiten ur sig. Mycket roligare än teet och filten. Hoppas passet gick bra.
Katarina M-I
9 november, 2009 kl 13:14Jag säger som Anna! Det är ju det som är det roliga:) Att få öka till benen skriker och sen köra tio till!!!
Det är det som gör oss snabbare, starkare och KAXIGARE.
Njut nu av att du äntligen KAN.
Anna (Orka mera)
9 november, 2009 kl 13:35Anna – förutom en mindre garmin-fadäs (som vanligt..) gick det bra. Ösregn och snålblåst. Pannben och horn. Gaaah, härligt!
Cykelmygga – ni har så rätt båda två. Men just precis innan är det svårt att plocka fram den där känslan :) Nu efteråt känns det grymt (om än lite dyngblött…) Och ja, jag njuter, varje millimeter som jag springer utan smärta är en liten seger. Känns underbart att vara på banan och att ta små små steg mot att bli snabb och kaxig igen!
Ann
9 november, 2009 kl 14:32Usch, jag gör mitt bästa för att stänga ner hjärnkontoret helt innan ett intervallpass, är grymt bra på att motarbeta mig själv då. Men med konsekvenstänkande funkar det, det är jäkligt skönt efteråt och effektiv träning förstås!
Blev grymt motiverad nu av Anna och Cykelmyggan, deras sätt att se på saken… Det är skönt med brinnande muskler och ett hjärta som är på väg att hoppa ur kroppen, så ska jag tänka nästa gång…
Snorkkis
9 november, 2009 kl 18:20Huu, jag måste hålla med om att det inte är roligt alls innan intervallpass; däremot efteråt – det är obeskrivlig känsla.
Anna (Orka mera)
9 november, 2009 kl 21:03Ann – vi får printa ut deras ord och sätta upp på väggen :)
Snorkkis – jepp, det är det man får försöka komma ihåg! Känslan efteråt!
Daniel
10 november, 2009 kl 08:54Ahhh Intervaller!! Min favorit!
Hoppas du fick till ett riktigt kanonpass!! Sitter själv och laddar upp för ett just nu och blev ännu mer inspirerad :)
Roligt att ditt knä är med på noterna igen! =)
mer_kondis
10 november, 2009 kl 09:37intervaller, ja det är ju nästan som Kari Martens nu när han kör en ironman om dagen i tio dagar i rad i DECA IRONMAN i Mexico, igår blev han sjua på tiden 11 timmar o 32 minuter.. kolla på http://karimartens.se/bloggen/
Miss Agda
11 november, 2009 kl 21:34Tack för påminnelsen! I helgen får det bli ett intervallpass:)