Anna, det ser jag fram mot att läsa om! Jag tränar ju på ett liknande sätt egentligen fast inga långpass, men med låg volym, hög intensitet och styrka/spänst/mm som bas i träningen. Tror det påminner om FIRS iallafall, för jag har inte läst så mkt om FIRST. Du får gärna recensera boken train less eller vad den nu heter. Om du läst den än? :)

Askan – nej, ingen officiell utvärdering. Men det var ju en bra idé. Skriver ihop ett inlägg inom kort! Förhandsinfo: supernöjd :)

Det var ju världens böästa bild! Jag blev iaf sugen på att träna med er!

En helt annan grej. Du har tränat enligt FIRST om jag fattat det rätt, har du gjort nån utvärdering av det? Jag letade på bloggen med hittade inget, annat än du kickade ass i Sthlm :)

Rebecca – ja från Uppsala är ju kankse lite långt att åka :)

Susanna – smart idé. Jag får hitta någon snäll bild med ”kissande hunden”.

Marathonjohan – men då blir man väl anmäld för vilseledande reklam? Kul att du hittat hit förresten :)

Cia – gör du rätt i. Fast till dig vetesjutton om jag skulle våga komma :)

Lotta – nej det är klart att man inte ska stupa efter tio minuter, då är det liksom ingen vits. Men efter 60…haha!

Tolkia – jo, just det där att ”någon annan ska bära mig” verkar vara den ömmande tån. Men vad fasen: ju tyngre man är ju bättre träning erbjuder man sin kompis. Det är ju positivt! Sådeså!

Ellen – nämen usch, det var ju inte meningen att ge skrämmande flashbacks från skolgympan….. Till skillnad från skolgympan skrattar ingen åt någon annan nuförtiden. Nu skrattar alla åt sig själva. Kolla på bilden :)

Shotgun – ja så är det. Jag är också en fegis ibland. Fast inte en jobbighetsfegis.

Snorkfröken – ja vi håller tummarna för att det finns några fler tappra :)

Andrej – det var ju en jätterolig idé. Tack för tipset :)

Kungälvs handbollslag var uppe i löparspåret samtidigt med mig. De körde intervallträning 800 meter och fick starta med femton meters mellanrum. Om någon kom ikapp en annan, fick denne bära honom på ryggen resten av vägen. Sånt kan skrämma skiten ur mig. Det är inga småkillar vi pratar om!

Hoppas det blir bättre uppslutning nästa gång! Första steget och våga testa är säkert värst. (Och jag erkänner att jag är lite av en såndär fegis).

människor är fegisar :)

Oj, vad jag känner igen mig! Jag skulle absolut bli bortskrämd av en sån bild… Det känns som skolidrotten när man blev tvingad att göra konstiga saker med bollar och alla coola fotbollstjejer och hockeykillar skrattade åt en i smyg för att man var för svag…

Jag kan i och för sig tänka mig att man är rädd för att skämma ut sig, typ för att alla skall skratta åt en när man tappar lagkamraten, eller för att lagkamraten inte skall orka bära en själv (ohmygod the tjockisångest). Det sista skulle JAG vara rädd för.

Jobbigt är en del av träningen! Men det får inte bli _för_ jobbigt så att man inte klarar av att fortsätta längre än tio minuter.. Bootcamp-passet på BBC var inte oöverkomligt jobbigt och alla klarade ju av det galant! :)