Browsing Tag

spinning

Spinnat som om det vore 2011…

Mitt bästföredatum har passerat. Jag blir aldrig bättre än min spinningklass daterad november 2011. Har mina deltagare minsta möjlighet att önska pass så spinnar vi loss på ett fem år gammalt pass. Trots tappra försök att bräcka mig själv lyckas jag inte. Fyraminutersintervaller, 70/20 och Volbeat verkar vara receptet på framgång och igår fick jag äran att köra det igen. Med slutsatsen att jag måste varit i form 2011. Det var ju liksom jobbigt…

spin

Spinning är en spännande träningsform. För aningen så hatar man det eller älskar det. Det verkar inte finnas något mittemellan. Iform listar 15 saker man hinner fundera över på ett spinningpass. Håller du med?

1. “4 minuter.. 15 sekunder.. Uppför backen.. 45 sekunders full gas.. 1 minut… 15 minuter! Kom igen!… Är jag den ende som inte fattar vad vi ska göra?… Okej, göra bara som de andra gör.”

Kommentar:
 Dålig instruktör. Det är meningen att du ska förstå vad som väntar. En bra instruktör kan göra det tydligt och enkelt! Välj pass med omsorg!

2. “Är du galen, jag visste inte att jag kunde svettas så mycket!…”

Svar: 
Att cykla inomhus är så nära en dusch du kan komma utan att slösa på vattnet. Och dusch är ju bra. Glad att du förstår att det är svett. Andra tror det är fett. men det är en annan historia

3. ”Hur fick jag den idiotiska idén att följa med på den här idiotiska grejen? Det är ju fotboll på teve!”

Svar: hur kan man ens jämföra spinning med fotboll? Jag hade gått på vilket träningspass som helst för att slippa se fotbollen….

4. “Shit, det har gått 5 minuter och min vattenflaska är redan tom!”

Svar: köp en större vattenflaska…

5. “Hur är det möjligt att en instruktör kan vara så irriterande hurtig av sig?”

Kommentar: för att hen förtrollas av energin i klassen. Den som du strålar och ger tillbaka. Hurtig är ok. Irriterande not so much. Personligen kräks jag av glada utrop, tjo och tjim. Jag vill ha en annan slags pepp. Den som får igång mina horn och mitt pannben. Den som triggar mig utan att kännas påtvingad.

6. “Jag skulle inte ha ätit två portioner spaghetti bolognese innan jag kom hit!”

Svar: blomkål- och kikärtspanna hade förmodligen varit värre. Var glad att du ätit. De är många som inte ätit sen lunch. De kommer må sämre, orka mindre och ha en trist upplevelse. Lite köttfärsrapar har ingen dött av…

7. “Den där snyggingen tittar på mig, så jag tar väl och ökar motståndet… Shit! – För mycket, för mycket!”

Svar: tough luck, det är bara att bita i. Du kan ju inte vrida av. Hen tittar ju på dig….

8. “Jag är helt slut! Hur länge är det kvar…? 40 minuter!?”

Svar: tiden går fort när man har roligt. Kanske lätta på motståndet lite?

9. “Vad menar hen med att vi ska nå upp till den högsta nivån om en minut? Jag trodde det här VAR den högsta nivån!?”

Svar: det finns alltid lite till. Sluta pjåska…

10. “Sa han 4 minuter till nästa paus? Vi har väl inte haft någon paus än, eller?”

Svar: det har ni garanterat. Prova att vrida av motståndet nästa gång…

11. “Var finns det en hink om jag måste spy?”

Svar: det finns en med pulsbälten i . Du kommer förmodligen inte bli så poppis…

12. “Hur minskar jag trampmotståndet utan att någon ser det?”

Svar: du ruckar motståndsknappen fram och tillbaka, så det ser ut som den liksom fastnat lite. Sen ser du till att du avslutar rörelsen när motståndet har minskat.  Funkar alltid.

13. “Jag tror jag svimmar snart!”

Svar: gör inte det. Det är så oskönt att falla när fötterna sitter fast. Du kommer hänga som en trasdocka från cykeln. Kanske välter den över dig i en enda hög. Det kommer bli jättepinsamt.

14. “FÄRDIG!… Hit med lite socker ASAP!”

Svar: socker? När det finns cappuccino?

15. “Om ni är orkar så kan ni köra ett pass till direkt. Jo, tjena …?”

Svar: såklart! Nu är ju ångan uppe! Eller…

Den där kroppen

 

Fil 2016-05-23 21 41 14

Inför kvällens spinningklass är förutsättningarna så här:

  • 45 km trail i benen.
  • 58 km cykling på förmiddagen. Utlurad av kära vänner på en runda som blev längre än utlovat. Jag skulle inte, men vädret var fint. Kunde inte motstå….
  • Grisigt varmt hela eftermiddagen och si och så med vätskebalansen.
  • Trött pga dålig nattsömn

Tänker mig en 45 min lång plåga och har redan ställt in mig på att fejka. Att köra utan motstånd och låtsas att det är jobbigt…

Under uppvärmningen får jag mjölksyra direkt Fast jag knappt inte har något motstånd. Syran kommer vid blotta åsynen av spinningcykeln liksom. I smyg vrider jag av allt motstånd och inser att det kommer bli tufft.

Sen händer det något. Kroppen blir varm. Går bananas och orkar hur mycket som helst. Får värsta feelingen och glömmer bort allt vad fejka heter. Svetten sprutar, musklerna jobbar och humöret är på topp.  Det finns liksom ingen ände. Jag hade kunnat cykla till månen. Stark som en björn trots de sämsta förutsättningarna ever.  Ibland fattar jag bara inte. Men det var kul.

Tack å hej

Idag sa jag hejdå till en av mina favoritklasser -distansspinningen på lördag morgon. Den som jag håller under vinterhalvåret men som jag behöver paus från när löpsäsongen drar igång. Av den enkla anledningen att alla lopp ligger på lördag förmiddag…

svampabanan

Distansspinningen är ingen maxinsats, ingen nära dödenupplevelse. Det är ett 75 minuter långt malande där den största utmaningen är att hålla tillbaka. Ett pass utan peakar men också utan vila. Och kroppen som gradvis får acklimatisera sig till arbetet, blir så galet stark på vägen. Vill bara ha mer. När två minuter återstår släpper vi tyglarna. Krämar ut allt det där vi liksom hållit tillbaka. Salen ångar. Idag lite extra mycket. Det är ju sista chansen.

Älskar känslan. Och blir lite sentimental när jag tänker på att jag inte ska få äran att leda detta järngäng på nästan ett halvår.  Men ok. Löpning är inte dumt det heller. Förutsatt att det fungerar.

Säsongspremiär (undantaget smygpremiären i februari) nästa lördag. 21 km på Österlen som jag hoppas kunna förhandla ner till 10. Eller hoppa av efter halva. På inrådan av naprapaten.

Hade varit roligare att gå in i löparhalvåret hel men det är bara att gilla läget. Ha tålamod. Tillsvidare njuter jag av minnet från dagens spinning. Stark, uthållig, som en maskin utan slut. Typ gåshud.

Test: Les Mills Sprint

Mellan eget pass och lastning av bananer och blåbärssoppa på ICA lyckades jag pressa in ett testpass av Les Mills Sprint. En cykelklass UTAN betoning på cykel. Där fokus är kör till du dör och själva cykeltekniken är helt underordnad. 

Går in med öppet sinne. Hoppas att jag ska älska det. Tänker att OM jag älskar det skulle det kunna vara något att utbilda sig i. Att få lite variation i sitt instruerande.

Inlånad har vi en grym instruktör från Malmö. Hon förklarar upplägget och vi drar igång. Det är intervaller med sikte mot max. Vi ska ta i så vi inte orkar röra oss i vilan. Rör man sin vattenflaska är man inte nog trött. Jag dricker inte på hela passet. Inte för att jag inte orkar. Mest för att jag inte vågar…

Det är intervaller av olika längd, till större delen med fokus SPRINT (no shit..) och tempo under galoscherna. Min motorik tillåter inte riktigt tempot och jag har svårt att hänga med om jag inte drar av motståndet helt. Jag måste göra ett val mellan tempo och motstånd och här är jag bekvämare med motstånd…Fast nu är det ju sprint…

Musiken är ösig och peppen är brutal. Det är liksom party i salongen. Ändå kan jag inte bestämma mig. Jag gillar ju power i benen mer än galet tempo. Säkerligen mest för att det är det jag är bra på. En lugn och sävlig traktor. Men förmodligen går det att öva upp. Jag hade behövt ett par gånger för att hitta rätt. Sen kan det nog bli grymt.

Har du testat Sprint?

Livet som instruktör

Det är lätt att bli miljöskadad som instruktör och jag är den första att erkänna att jag inte är ett undantag.  

05 KA LOPANNA4
Foto: John Nordh/Lokaltidningen

Du vet med säkerhet att det är just en spinninginstruktör du har framför dig när personen ifråga börjar ”trampa” med underarmarna, i takt till musiken, varje gång du sätter på radion.

Det händer vid rödljusen. Du kan se mig vevandes mina armar bakom ratten.  Det händer även i affären eller i handbollshallen. Jag kan med två taktslags marginal sätta låtens bpm och blir eld och lågor över den perfekta raksträckan. Vevandet tar ny höjder och jag tackar Gud att nya bilen är en automatare, så jag slipper slösa händer på växelspaken.

Fredag kväll. Den skönaste musik strömmar ut från dotterns rum. Armarna går igång. Kadens 85. En skön uppvärmning/återhämtning. Tänker att den blir perfekt till mitt nästa spinningpass. Men jag kan inte riktigt hålla mig.  Halvt slocknad i soffan kommer jag på andra tankar och klockan 23.00 startar jag mixmeister….

När en bra låt dyker upp får allt annat vänta.