Browsing Tag

recensioner

Ryggsäckslycka

Jag vet att några av er sitter som på nålar för att höra om min nya grymma löparrygga.  Som vill gotta i er detaljerna, omfamna ert frilufsarjag och slösa pengar. Jag vet att många andra hellre hade läst något snaskigare. Sistnämnda läsare ombedes alltså blunda och hålla för öronen en stund. I dag blir det hard core utrustningssnack. I morgon tar vi nått mer lättsmält…

Min väska heter Salomon S-Lab Peak 20. Den kostar en smärre förmögenhet och jag har köpt den för egna surt förvärvade pengar. Sponsrad av spargrisen och ingen annan. Så är det klarlagt. Den var värd varenda peng. Fredrik valde en nästan hälften så dyr Haglöfs Gram comp 25, och om vi ska sammanfatta utfallet: for quality – scream once!

Jag gillar Haglöfs. Använde både deras löparjacka och regnställ under färden. Men när det kommer till ryggsäck väljer jag bort den för dess långa rygg. För mig som mäter 165 cm över havet sitter den inte bra, men sådär i affären funkar den fint på Fredriks långa ståtliga rygg…

Det viktigaste för mig är att ryggsäcken inte skumpar. Jag som hellre springer naken än med en mobilficka runt armen vill att all min utrustning ska märkas så lite som möjligt. Jag är tveksam om det kan finnas en väska som inte skumpar, fylld med 22 liter packning. Under tre dagar på vift kommer jag bli medveten om att så faktiskt är fallet!

Jag märker det redan på tredje steget. Ryggan sitter som en smäck. Jag spänner den med tre små band över bröstet och den sitter tight även på en tanig sparris som jag. Den liksom stödjer upp hela överkroppen som värsta korsetten. Det finns inget band över höften och därmed ingenting som rör sig när höfterna tippar hit och dit i steget. Fredriks väska har en mer klassisk knäppning över bröst och höft. Han börjar knorra nästan direkt. Höftbältet avlastar inte vikten, bältet sitter inte på plats när höfterna rör sig, och nästan direkt känner han av det i axlarna. Att fästa något på en rörlig höft verkar inte vara konceptet.

Salomon-Haglöfs: 1-0

En annan viktig sak är att jag lätt kan komma åt vattenflaskan, och min mobil för plötsliga photoshoots. Jag har båda sakerna lättillgängliga framtill. Jag har plats för två soft flasks på vardera 500 ml fram, och det känns bra att lasta vikt just där, för jämvikten.  Fredrik har en ficka för kamera i höftbältet och bär sitt vatten i en sidoficka. Båda sätten funkar. Om det inte vore för att fickan i höftbältet går sönder på premiärturen….

Salomon-Haglöfs: 2-0

Men viktigast av allt är att jag snabbt kan hitta mina chips om det krisar… Min väska öppnas med en dragkedja tvärsöver. Jag kan lätt komma åt all packning och behöver inte rota längst ner efter något som gömt sig där. Haglöfsväskan öppnas uppifrån som de flesta väskor. Då gäller det att man tänkt till när man slängt ner grejerna, så man inte plötsligt vill ha det som är nederst… En van frilufsare tänker naturligtvis på sånt, men i min väska råder kalabalik. Packat på ett spontant vis, som andan råkade falla på…

Salomon-Haglöfs: 3-0

Jag dissar inte Haglöfsväskan, förutom att jag tycker det är märkligt att den gick sönder. Jag ser bara att den passar bättre på personer med längre ryggar, men lite mindre behov av att rota långt ner i väskan. Men vill du ha en kanonrygga, go for Salomon. Jag är så nöjd. Att springa 75 km utan att känna ett enda dugg i axlar och rygg! Trodde inte det var möjligt!

Jag är nästan redo att ge mig ut igen. Bara för att se att jag inte har drömt.

Test av kompressionstights – Craft Delta compression long tight

På helgerna snurrar jag runt på orienteringstävlingar med lilla tjejen. Och lika säkert som man hittar träd i skogen så hittar man Peter Puke i sitt tält. Peter säljer orienteringsgrejer. Eller löpargrejer kan man väl säga. Med terrängfokus. Mina senaste tillskott  i skohyllan (Salming Distance och Icebugs) har inhandlats av Peter.  Peter har också en webshop som man kan hitta här.

Peter har förärat mig ett par Craft kompressionstights för att recensera på hans Facebooksida. Och eftersom jag är så snäll låter jag såklart er ta del av recensionen också. Here goes:

Foto 2015-03-13 15 34 40

Att kompressionstights ska vara tighta hör ju liksom till. Att få på sig tightsen blir därför ett äventyr i sig. Jag har valt storlek S som jag ALLTID har (utom i vissa fall XS) men ändå har jag svårt att få upp dem den sista biten i grenen. Det krävs lite akrobatik innan de sitter på plats.

Tightsen har en bred linning som är grymt skön och även fast byxorna sitter tight överallt i övrigt så är det inga problem i midjan, det går fortfarande alldeles utmärkt att andas! Den breda linningen gör att den inte skär in vilket är vanligt på andra modeller.

Byxorna har en nyckelficka baktill som rymmer just EN nyckel. Kanske möjligtvis en peng också men ingen energi eller telefon. Lite synd då den breda linningen hade kunnat haft utrymme för en större ficka.

Utseendemässigt tycker jag de är jättefina. Mina är svart med lila men det finns även med rosa. Mönstret består av prickar/pixlar som drar tankarna till en New York-natt. Kul med nytt och fräscht.

Kompressionen ska vara graderad så att det är mer tryck runt vader och mindre runt låret. Jag vet inte om jag kan känna just det, jag tycker det trycker ganska lika överallt. Känslan av att de inte sitter riktigt högt i grenen återkommer när jag springer min första provtur. Som att jag vill dra upp dem. De har dock inte kasat i midjan, det är som jag vill dra upp dem från knäna. När jag testspringer en andra gång drar jag upp mer tyg hela vägen nerifrån vaderna och då känns det bättre.

Summa summarum: en riktigt snygg byxa med bra passform och spännande detaljer. Kompressionen är ganska hård så det krävs lite arbete för att få byxorna att sitta där de ska. Ligger du precis mellan två storlekar hade jag valt den större för bättre komfort, även om man då kanske tullar lite på kompressionen. Men det är ju en smaksak hur mycket tryck man vill ha.

Recension: Asics Leg Balance tights

Jag är i grunden lite skeptisk till vilka mirakel som kläder kan göra med min löpning. Visst, jag köper att ett funktionsmaterial andas bättre än en bomullströja men kan verkligen kläderna ge mig “minskad muskeltrötthet, ökad core-balans och bättre hållning”?

IMG_7802   image  IMG_7783

Jag fick möjlighet att i samband med jogg.se prova och recensera ett exemplar av Asics nya Leg Balance tights, som sägs ha just de egenskaperna och det var med spänning jag tog mig an uppgiften. Här följer min bedömning:

UTSEENDE:
Tightsen är i grunden svarta och finns med olika färg på fälten ring knäna. Mina är helt svarta men eftersom fälten är i ett annat material syns de ändå och gör byxorna lite roligare än helsvarta. Praktiskt med svart också, då det är lätt att matcha med vilka överdelar som helst. Jag tycker tightsen är riktigt snygga. De ger ett stilrent  intryck och jag gillar de olika fälten och reflex-detaljerna på framsida lår. De känns lite spejsiga i sitt utseende. Passformen är perfekt, de sitter verkligen som en smäck.

IMG_7794

BEKVÄMLIGHET:
De här är bland de skönare tightsen jag provat. Sitter jättebra och känns som de håller ett skönt tryck på benen utan att bli hårda som kompressionstights. De är långa i benen (jag är 165 cm och provar storlek S) vilket jag gillar. Tycker inte om glipor!

FUNKTION:
Vad gäller förmågan att göra underverk med prestationen är jag tveksam. Jag lyckades förvisso springa 75 km terräng i dem, men det hade jag förmodligen gjort med vilka tights som helst.  Det finns en minimal nyckelficka i linningen vilket funkar om EN nyckel är det enda man ska ha med sig. Jag hade dock gärna sett en lite större ficka baktill, med plats för gel och andra nödvändigheter som kan behövas om man ska springa långt. Reflexer finns både fram och bak för ökad säkerhet vid mörkerlöpning!

SUMMA SUMMARUM:
Riktigt sköna och snygga tights men jag hade inte fäst jordens vikt vid de mer tekniska egenskaperna, då jag helt enkelt inte känner någon speciell skillnad.

Världens löpning – recension

Jag fick frågan av jogg.se om jag ville recensera en bok åt dem. Såklart ville jag det. Det var ju inte vilken bok som helst. Det var en guidebok till 36 löprundor i 12 stora städer runt om i världen!

bok

Tanken är genial. Att skriva en guidebok till världens stora städer, med fokus på löpning. För finns det egentligen ett bättre sätt att uppleva en stad än just till fots?

Det är resemagasinet Vagabond som kommit på den briljanta idén och nyligen släppt boken Världens löpning. Boken som ska fylla på med det som andra guideböcker saknar, löprundorna, och göra semestern snäppet roligare för oss löparnördar som gärna springer och upplever på samma gång.

I boken får läsaren bekanta sig med 12 storstäder runt om i världen*. Varje stad representeras av tre rundor: en kort (ca 3-5 km), en lång (ca 10 km) och en sightseeingrunda. Rundorna beskrivs tydligt i text och man får en bakgrundshistoria till de ställen som passeras. Löprundorna illustreras med bilder och en karta för att lätt kunna hitta. Som komplement till själva rundorna finns generella tips på allt från boende, resor och restauranger, och varje kapitel avslutas med tips från en löpare boende på plats.

New York är först ut. Jag hinner knappt förbi första sidan innan det rycker våldsamt i både resetarmen och löparmusklerna. Och fastän jag sprang i New York senast förra året så inser jag ju att jag missat stora delar av kakan. De där smultronställena man inte hinner hitta som turist på ett 4-dagars besök. Och jag tycker det är fantastiskt att få tillgång till dessa smultronställen på inte mindre än 12 olika platser. Att slippa springa på en torr trottoarkant för att jag helt enkelt inte vet bättre.

Förutom chansen att hitta guldkornen i respektive stad uppskattar jag den generösa informationen om platserna som passeras. Spännande historia och statistik. Och bilderna. En blandning mellan kända sevärdheter och löparglädje. Bilder som lockar och inspirerar. Jag uppskattar också informationen från de löpare som faktiskt bor i städerna. Tips-avsnittet vad gäller flygbolag, hotell och restauranger känns däremot lite krystat. Det blir ytliga tips som kan fås långt mer grundligt i en vanlig guidebok. Tycker bättre om de mer löparfokuserade tipsen på löparbutiker, löparsällskap eller löpandes guideturer. Här hade man gärna fått vidareutveckla hur mycket som helst! Kanske även med olika lopp i respektive stad? När går de och var hittar jag mer information?

Jag ser också en praktisk svårighet med det som är så fint i teorin: hur ska jag få med mig all information på min löprunda? Jag springer med en klumpig gps och en nästan lika klumpig telefon, men att springa med en 270 sidor tjock bok… nja, där går nog gränsen. Här inser jag att jag behöver vara uppfinningsrik för att dra nytta av informationen. Behöver läsa in rundan i gps:en för att inte springa vilse. Behöver kopiera texten för att få den med mig. Här skulle man ju haft en app som läste upp informationen baserat på var man befann sig. Snacka om produktutveckling för den som är tekniskt lagd!

Sammanfattningsvis tycker jag boken fyller sin funktion. Som löpare älskar jag att utforska nya ställen till fots och i boken får jag verkligen bra tips som jag kan använda mig av. En given julklapp till en resande löparvän!

—————————————

*Bokens löprundor hittar du i New York, Prag, Rio de Janeiro, Barcelona, Köpenhamn, London, Bangkok, Berlin, Paris, Kapstaden, Rom och Stockholm.

TomTom runner – en recension…

Fick äran att bli testperson för nya TomTom-runner och har nu sprungit med klockan i en månads tid. Här kommer mina reflektioner…

IMG_4990 IMG_4987

I jämförelse med min Garmin 310XT är TomTom ett under av estetik. Klockan är nätt, smidig och snygg på armen. De stora siffrorna i displayen ger ett coolt intryck och klockan tål att användas även utanför löparspåret.

Klockan är som gjord för teknik-dummies som jag, och styrs med enkla knapptryck. Utan att öppna bruksanvisningen lyckas jag knappa in mina data och programmera enkla intervallpass. När jag sedan ska ge mig ut hittar klockan satellitmottagning direkt, även inomhus. Något som skiljer en del från Garmin som ofta behöver komma ut för att hitta satelliter och som dessutom kräver längre tid.

Funktionsmässigt har Garmin mer att komma med, men för många kan nog TomToms utbud räcka. Här kan man t ex programmera enkla intervallupplägg, rejsa mot tidigare tider eller sätta en zon (hastiget eller puls) där arbetet ska ske. Du kan även jobba med mål för passet (distans, tid, kalorier), där klockan efter hand räknar hur många % du kommit.

Efter avklarat pass kan du läsa in ditt pass till datorn. Data kan automatiskt uppladdas till TomTom My Sports och MapMyFitness mfl. Filerna kan dessutom manuellt läsas in till Funbeat och andra sajter.

tomtom1

Tycker personligen att MapMyFitness var en smärre katastrof i hysterisk reklam som gjorde det svårt att hitta vad som tillhörde mitt pass och vad som inte alls hörde dit. TomTomMySport hade en renare sida men å andra sidan en sämre funktion, där jag exempelvis inte kunde läsa ut min varvtider utan bara se lapsen utmarkerade på en karta! Har efter några försök gett upp och fortsatt använda mig av Funbeat, precis som tidigare.

Summasummarum tycker jag klockan är bra. Dess funktioner räcker förmodligen för de flesta, men för den som vill ha mer avancerade inställningsmöjligheter eller programmera mer spejsade pass är den nog i enklaste laget. En snygg och lättanvändbar klocka för den som inte vill springa omkring med en tegelsten på armen.