Browsing Tag

orientering

Vilse i Hoffan

Helt ärligt. Jag saknar verkligen lokalsinne och rumsuppfattning. Hur kan man annars springa såhär???

image

Transportlöpning till säsongens sista orientering i Hofterup.  Gick sådär, precis som senast jag var där. Själva orienteringen gick lättare. Då fick jag ju ha karta till hjälp…

 IMG_2736 IMG_2734
Fina lila Craft-kläder. Älskar nya kollektionen. Så härliga färger!

Utlurad i skogen!

2013-09-12 19.14.24

Yoga 8.30-17. Hungrig, trött och kissnödig på tåget hem. Tänker att springa är det sista jag vill. Att soffan hade varit en mycket bättre idé.

Men det är ju orienteringstorsdag. Så jag får väl ta mig runt en runda medan dottern springer. 2,7 km är ju ingenting. Det borde man fixa både trött och kissnödig. Hungern åtgärdar jag med en stor påse nötter.

Sätter iväg. Och ganska direkt vaknar kroppen. Det är svalt i luften och och det känns friskt ute. Benen spritter. Tro fasen, de har ju inte fått springa sedan i lördags. När rundan är klar, vill benen ha mer. Beslutar mig för att springa hem också. Med lite kringelikrokar så att det inte ska bli så kort. Kroppen är ju igång nu. Underbara härliga sensommarkväll. Tur att man är så lättlurad! Soffan hade ju inte alls varit lika skön!

Men det var igår. Idag är det fredag. Och i morgon ska jag bli filmad på yogautbildningen. Tänker att det är det sista jag vill. Men jag har ingen bra plan på hur jag ska komma undan…

Löpning för dig som inte gillar att springa…

Jag får känslan att många VILL springa, men liksom inte fastnar för det. Man kanske vill springa för att det är billigt (i alla fall i teorin…), tidseffektivt eller lätt-tillgängligt. Men så faller det på att det blir för jobbigt eller monotont.

image image

Men vet ni. Jag har lösningen. Den stavas ORIENTERING.

Kommer ni ihåg när ni lekte skattjakt som små? Det är typ så. Fast utan skatter. Värsta rejset mellan kontrollerna följt av lyckan av att hitta den orange kontrollen. Och frustrationen när man inte gör det…

Inte för en sekund tänker man på att man springer. Snacka om att lura sig själv!

Orientering is da shit!

Lilltjejen orienterar.  Hon började nog mest för att JAG tyckte det verkade kul. Ni vet det där med att föra över sina hemliga drömmar på sina barn…

Anyway. Hon gillade det och blev kvar. Efter 1,5 år som titta-på-förälder tog jag mig äntligen i kragen och gav mig ut på en runda själv. Eller två blev det faktiskt. För det var så kul.

Fick en snabb genomgång av färger och figurer, vad som betydde vad. Lite kände jag igen från högstadieorienteringen men det mesta rörde jag ihop till en enda tjock soppa. I ett underbart ösregn cruisade jag genom skogen på jakt efter de orange skärmarna. Lika lycklig varje gång de fanns där jag ville ha dem. Lite olyckligare den gång den inte gjorde det… Och hur var det nu? Betydde den där krumeluren egentligen grop eller sten? Eller höjd???

Ser framemot att testa vidare nästa torsdag. Kan man orientera öppnar sig ju nämligen en hel värld av nya spännande lopp. Och det vill man ju inte missa!