Vårruset 2003 – med liten Alva i magen.
Via nätverket Bloggar om träning blev jag erbjuden en startplats i Vårruset i Malmö i kväll. Och det är med visst mått av nostalgi jag tar mig an uppgiften.
Vårruset – loppet där allt började. Året var 2003, byxorna var fladdriga och skorna hette Nike Pegasus. I magen en nästintill natta-gammal bäbis men magen hade redan börjat puta. Frisyren nämner jag inte ens.
Var livrädd inför loppet. Livrädd för att inte orka. Livrädd för att komma sist. Hade aldrig sprungit ett lopp tidigare och visste inte vad jag hade att vänta.
Efter 5 km visste jag. Att springa lopp var inte farligt. Tvärtom var känslan efteråt alldeles fantastisk.
Skulle bara hem och föda lite barn först. SEN skulle jag minsann springa mera lopp.
Och så blev det som bekant…
