Idag var det dags för NMT. Ett provpass av denna mytomspunna träningsform. Det jobbigaste jobbiga. Jag var var taggad, laddad och lite nervös. Beredd på en urladdning med efterföljande utmattning. Men mest var jag nog bekymrad över att jag inte kunde ha kameran med mig… En bloggare utan kamera är ju som en glasspinne utan glass. Eller nått. Därför får ni bara en före-bild. Efterbilden skulle ha sett likadan ut fast med mer sand. Bilderna däremellan får ni använda fantasin till…
Vi delas in i två grupper, en blå för de träningsovana, och en grön för oss som tränar minst 2 ggr i veckan. Den röda gruppen är för värstingarna men den finns inte representerad idag. Men vi utlovas ett grymt jobbigt pass ändå.
Som uppvärmning joggar vi lätt i två kolonner. Typ led fast här heter det kolonner. Vid visselsignal får sista par springa förbi och lägga sig först.
Därefter delas vi in i två grupper och leker ormen. Varje grupp står på led och håller varandra om axlarna. En person står mittemot resp orm med uppgift att springa förbi alla och klappa siste man på ryggen. Om jagaren klarar, får ormen göra situps. Om jagaren misslyckas får jagaren göra situps. Det är är min favoritövning alla kategorier, men idag blir det platt fall. Ormarna är för långa (8 pers) och eftersom det bara är jagaren och förste man i ormen som har det jobbigt blir det mycket vila för pengarna. Att sedan behöva vila när jagaren ska göra 15 situps (för med sån lång orm är det nästan omöjligt att lyckas) gör att det blev vila på vila…
Efter vilo-ormen får vi arbeta. Jämfotahopp och burpees med däck alterneras med situps. Sedan cirkulerar vi mellan knäböj, tricepspressar och däck-spring. Tricepspressarna bränner lite lokalt i triceps, men jag saknar den totala utmattningen. Hade gärna tagit någon på ryggen i knäböjen eller haft tre gånger så många däck.
Plötsligt ska vi börja ta oss hemåt, via en tävling mot blåa gänget. Jag blickar upp mot backarnas backe och inser att jag blivit snuvad på konfekten, det blir inga backintervaller…
Sista tävlingsmomentet består i att båda lagen ställer upp i plankposition, axel mot axel, i en sandlåda. En person kryper under, puttandes ett däck framför sig. I vårt lag är vi 15 pers. Det blir en LÅÅÅNG planka som svider rejält i axlarna. Återigen jobbigt, men väldigt lokalt. Att kravla under med däcket är däremot jättejobbigt och tungt everywhere men återigen blir det en kort stund jämfört med tiden i planka.
Vi tar oss hemåt och avslutar med med upphoppsring och 25 upphopp.
Sammanfattningsvis är det en trevlig stämning i gruppen, instruktörerna är bra och alla övningar är roliga. Jag älskar att ligga i gräset och kravla i sanden.
Jag var lite rädd för det militära inslaget och att instruktörerna skulle domdera och skrika, men jag fick inte alls den känslan. Visst användes vissa militära kommandon men hela tiden med glimt i ögat!
Jag gillade alltså tanken på NMT, men kommer ändå hem lite besviken. Lite snuvad på det grisiga, jobbiga som alla pratar om. Jag är faktiskt inte speciellt trött alls…
