Browsing Tag

marathon

Matnojor

 

Med två dagar till maraton är det lätt att bli matnojig. Aldrig är det så svårt att välja mat som just nu…

IMG_0798

Jag vill äta lite mer än vanligt för att vara säker på att ha fyllda förråd. Samtidigt vill jag inte gå omkring proppmätt hela tiden. Maten smakar ju så mycket godare om man hinner bli hungrig mellan måltiderna.  LITE mer blir intentionen, men jag tar ändå en extraextra sväng till i kastrullen för att vara på den säkra sidan… Och sen rullar jag omkring, känner mig för mätt och undrar hur det gick till? Igen liksom.

Jag vill äta mer kolhydrater än jag brukar men vilken sort är smartast? Uppladdningsdrycker är inget alternativ. Det ska ju vara gott också!

Jag är rädd för att bli gasig av bönor och kikärter, samtidigt som det håller igång magen så jag slipper ha tre dagars mat med mig på resan. Gasig och lätt eller lugn och tung?

Jag blir svullen av pasta samtidigt som jag aldrig sprungit så lätt som efter 3 dagars hysterisk pasta- och brödkonsumtion i Italien. Svullen och snabb, eller lätt och långsam…

Jag vill ha lättsmält mat men vad är lättsmält? Jag känner faktiskt ingen skillnad…

Jag vill äta mer men inte känna mig som en soptunna.

Och vilken av alla gräddiga efterrätter ska jag planera för i morgon kväll? Jag springer snabbt på semla och chokladfondant. Semla känns lite fel i årstid. Blåbärskakan kan vara snäppet för nyttig med alla bär…. Croissanter är för lite grädde men funkar nog till förmiddagskaffet. För kaffe ja, det ska jag överdosera. Både före och efter.  Cappuccino med iKaffe. Man får passa på när man ändå har en bra ursäkt till att dricka lite fler än man brukar!

Hur äter du inför långlopp?  Har du några säkra kort eller tvångstankar?

Alltid redo!

Hade en löpcoachning i morse på min första nästan-semester-vecka. Vi kom in på marathon och marathonträning. Hur långa långpass man bör ha i benen och NÄR man bör vara uppe i 30 kilometer. Hon förundrades över att jag sprang 30 km igår och såg pigg ut idag. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så tänkte hon att om jag sprang 30 km nu, med Helsingborg marathon i sikte den 3 september, så borde hon vara upp i 30 km två månader innan hennes race day. Förvisso en ganska bra plan men jag tänker ju inte så när det gäller min egen träning. För jag vill kunna springa ett marathon alla årets dagar. Jag tränar inte för ett speciellt marathon. Jag tränar för att alltid vara redo om ett fantastiskt marathon eller ultraäventyr skulle regna ner i huvudet på mig.

Därför springer jag 30 km när det passar. När jag inte får plats i bilen eller när sällskapet är oemotståndligt. Oavsett om det är i januari eller juli. Jag planerar gärna andras resa mot marathon men min egen är högst oplanerad. Den är väldigt lite siffror och logik och väldigt mycket tillfällen, lust och möjligheter.

Därför kan jag alltid springa ett marathon men aldrig persa. 3.22.17 från Stockholm marathon 2011 lär därmed stå sig så länge jag inte strukturerar upp mig. Men väcker du mig mitt i natten och vill springa marathon så kommer jag inte banga.  Jag är alltid redo!

 

New York marathon 2014 – 42 195 meter runner’s high!

Det här kommer bli världens längsta race report. Från världens coolaste lopp. Förmodligen orkar ni inte ens läsa hälften, men jag vill få med allt. Från början till slut, i minsta detalj. För att jag aldrig ska glömma detta fantastiska lopp. För att jag ska kunna gå tillbaka och minnas. Ett ego-inlägg alltså. Men ni får hemskt gärna hänga med!

Klockan 05.30 sätter vi oss på bussen till Staten Island där starten ska gå en herrans massa timmar senare. Vi är påpälsade till tänderna men fryser ändå vid blotta tanken på att vistas utomhus i FYRA timmar innan start. Temperaturen visar ca 2 grader och det blåser ruggigt mycket.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

06.15 är vi på plats i startområdet. Hela stället ser ut som ett flyktingläger eller Roskildefestivalen dag 3. Folk ligger och sitter om vartannat i outfits som ingen modebloggare kunnat drömma om. Jag känner mig jättestylish i min Dunkin’ donut-mössa. Funderar stillsamt om det verkligen kan vara värt denna väntan!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAPicknick in da park… 

Vår start går 10.05 och 10.04 står vi fortfaranda i bajamajakön. Funktionärerna upplyser oss om att vi måste komma i väg NU om vi inte ska flyttas ner till nästa startgrupp. Racer-kissar och ger oss iväg som typ sist och nästsist i vårt startled. Fötterna är stelfrusna och känns jättemärkliga att springa på.

Loppet börjar med uppförsbacke. Över den första bron som ska ta oss till Brooklyn. Vi har bestämt oss för att springa tillsammans i Fredriks fart. Det betyder en lugn mara för mig och jag ser framemot att bara njuta av stämningen. Suga åt mig av hejaropen och high fajva. Kollar in utsikten och fascineras.

Direkt efter bron möter vi publiken för första gången. En 2.5 miljoner stor hejarklack som kommer att täcka nästan varenda millimeter fram till målet i Central Park. Att jämföra med publiken vid Stockholm marathon som brukar vara 100 000…

VI har namn på tröjan och får personlig peppning hela vägen. Go Anna. Go Fredrik. Stämningen är stundtals helt galen. Det känns som världens fest. En parad utan dess like. Det känns som jag är en superstar. Jag har gåshud. Och det är inte av kyla…

Publikens skyltar är underhållande. Jag glömmer helt bort att jag springer.

”Seems like hard work for a banana”

”Hurry up. The Kenyans are drinking your beer”.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vid 35 km brukar jag börja längta i mål. Idag börjar jag få ågren över att det snart är över. Jag vill ha mer. Har inte ont någonstans och pulsen har aldrig varit över joggpuls. En skön känsla i hela mig. Ett långpass i väldigt gott sällskap. Fredrik har ont men säger inget. Och jag frågar inte. Vill inte att han ska känna efter. När vi kommer in i Central Park har vi massor av energi. Vi hittar ett skönt flyt och glider förbi folk. Ständigt med ett leende på läpparna. Jag tror tamejtusan det är ansiktsmuskerna som fått jobba hårdast idag. Är nästan säker på att jag log hela vägen.

Går i mål enligt plan ”under fyra timmar” med två minuters marginal. Det blev inget pers för Fredrik men båda två gjorde för första gången andra halvan fortare än första. En fantastisk feeling att ligga i omkörningsfilen och orka gasa i uppförsbackarna även när det närmar sig slutet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ska man springa ett marathon i sitt liv är det definitivt detta. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får möjlighet att göra det igen. Måste bara fylla spargrisen först…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nya utmaningar!

Vissa vänner är farliga att träffa. För man vet aldrig var det leder…

image

Mina gamla vapendragare Malin och Andreas bjöd in sig på medhavd kladdkaka igår. Det kan tyckas oskyldigt, men mötet visade sig ha oanade konsekvenser.

Efter halva kladdkakan var vi fyra anmälda till Helsingborg maraton den 13 september. Några tuggor senare hade vi bestämt datum för Kävlinge Ultra, vår lilla sällskapsjogg på 5 mil med stopp för både ugnspannkaka, kanelbullar och dansband…

Det tillsammans med mina nya tights gjorde att jag nästan glömde att jag faktiskt fortfarande är ganska skruttig. Men man väljer ju vad man vill fokusera på!

Österlenmaran

image
Bild lånad från osterlenmaran.com

Change of plans.

I söndags fattade jag det tunga beslutet att inte springa Berlin marathon. Testsprang vaden i lördags. 20 km i syfte att provocera lite. För det är de distanserna jag måste ligga på nu om jag ska hinna upp i maradistans innan september. Såklart kändes det efteråt och gör så fortfarande. Därför bestämde jag att en marathonsatsning är helt galen. Bättre att ligga kvar på trygga 12-13 kilometerspass där vaden faktiskt samarbetar.  Och långsamt bygga upp därifrån utan marathonstress.

Men man måste ju ha plåster på såren ni vet. Och plåstret finns på Österlen i form av Österlenmaran/halvmaran. November. Mörkt. Kallt. Ruggigt. Med marschaller, facklor, fyrverkerier och ljusspel längs vägen. Så himla coolt.

Jag tänker mig halvmaran, det borde gå.

Fast jag har lovat mig själv att inte anmäla mig till något lopp innan vaden känns bra. Och anmälan öppnar i morgon. Hoppas det blir en plats kvar till mig så jag kan anmäla mig senare.