Browsing Tag

familj

Aktuellt

Salomon trail tour Kristianstad -Ett annorlunda lopp

Det var i Kristianstad det hände. Det var där ALLA människor var. På vägen från bilen till nummerlappsutdelningen träffade jag på typ hela världen. Och solen sken. Vad kunde egentligen gå fel? Typ allt, skulle det visa sig…

IMG_0320 Uppvärmning à la Friskis. Minus en arm…

IMG_0322

Starten går kl 13.00 och lämmeltåget drar iväg. Första kilometern är lättsprungen och livet leker. Farten är hög och pulsen likaså. Sen viker vi av in i skogen. Stigarna blir mindre, lerpölarna djupare och rötterna fler. Jag fegar lite av rädsla att ramla och tvingas ta emot mig med armen. Blir omsprungen av en efter en. Är inte van att bli omsprungen och tappar liksom humöret lite. I vanliga fall hittar jag min plats tidigt och sen ligger jag där och tuffar. Det här är mentalt knäckande. Och jag är redan trött. Pinnar på bra i de lättlöpta partierna och utmanar mig själv för att ha lite tillgodo när jag måste sakta ner.

IMG_0378 IMG_0381
Alva på banan…

Efter tre kilometer kommer ett helt gäng löpare MOT mig. Vi har sprungit fel hela högen och ska tydligen tillbaka till start för omstart. 12 kilometer ska plötsligt bli närmare 16 och jag har svårt att ladda om. Luften går ur.

13.35 går start nummer två. Andra försöket. Många väljer att springa 6 km i stället men jag försöker på tolvan en gång till. Tempot är långsammare nu. Gissar att det är fler som tappat modet. Jag bestämmer mig för att ta det lugnt, men blir ändå ordentligt trött i de backar som bjuds. Banan är otroligt fin och rolig med alla tekniska utmaningar. Vid 4 km ska det finnas vätska och jag är ordentligt törstig eftersom jag redan sprungit närmare 8 km. Men någon vätska kommer inte. Den dyker upp först vid 7 km (= 11 för oss som sprungit fel). Sista vätskekontrollen har de lagt vid 8 km och en hel kilometer efter den första. Här snackar vi bra utspridning…. (De som sprang 6 km fick ingen vätska alls så man får väl vara glad ändå…)

IMG_0382

Jag lufsar runt efter bästa förmåga. Tar in på de få lättsprungna partierna men blir våldsamt frånsprungen så fort vi letar oss in i skogen igen. Energin börjar dala. Skalman hade liksom inte räknat med att komma iväg 35 minuter efter tidtabell och dessutom få 4 km extra uppvärmning i snabbt tempo. Tar mig i mål med axeln i behåll och gläds åt bananen som ligger och väntar på mig. Tänker att jag borde vara glad att jag ens springer lopp, bara 4 veckor efter min cykelkrasch, men är mest arg för att jag känner mig som en elefant bland rötterna. Och för att backarna dödar mig.

IMG_0386 Alva hade premiär på 6 km. För en orienterare är rötterna inget problem!

I målgång tänker jag trösta mig med ett utlottningspris, men de tänker minsann hålla på priserna tills sista person gått i mål på halvmaran. Typ 1,5 timmes väntan för en vattenflaska, om man har tur. Tror inte det….

Summa summarum: halvklantigt arrangemang, underbar natur, dålig kondition och ännu sämre teknik. På det igen nästa år. Förhoppningsvis med mindre löpvila i benen och mindre kraschade axlar!

Aktuellt

Försvunnen dotter i kjol!

2013-08-05 19.01.26
Återfunnen!

Vi skulle ägna kvällen åt familjelöpning. 2 km terräng för hela högen. Stora tjejen hade glömt träningskläderna i stan och fick välja mellan Fredriks shorts (modell GRANDE) och min kjol. Man kan tycka att valet skulle vara enkelt men kjolar är för TANTER, inte för fjortonåringar. Kjolar är fjompigt. Och trots att den valda slingan ligger i ödemarken, utan risk att bli sedd av andra än älgar, satt det långt inne att ta på sig kjolen.

Anyway. Kjolen på. Ready to go. Stora tjejen beslutar sig för att springa själv i förväg. Rejsa. Inte lufsa runt i en nioårings tempo. Vi andra kommer efter i sakta mak.

Ganska snart delar sig vägen i två, och som brukligt här i Norrland har båda stigarna en markering. Vi väljer vänster. Frågan är vad dottern valt…

När vi kommer tillbaka till starten finns ingen dotter. Tur att hon har mobil. Synd att vi lämnade våra hemma!

Ensam fjortonåring i främmande skog. Och nu då?

2013-08-05 19.11.33
“Vänta här. Vi letar efter dig!”  Skitiga bilar är bra att skriva på…

Lämnar ett meddelande på bilen och börjar leta, men det känns lite hopplöst. Bestämmer oss för att hämta en mobil. Med hjälp av modern teknik och solens position på himlen lyckas vi senare lokalisera henne – inte det minsta orolig utan mest bekymrad över att löprundan blev jobbigt lång…

Hur gjorde man innan mobiltelefonernas tid? Och vad är det för otyg att markera flera rundor i samma färg?

Aktuellt

Platt fall

Vad vore Högbo i all sin glans om inte mina fina vurpor fanns???

Photo 2013-07-31 06 46 29 Photo 2013-07-31 07 11 31 

Det börjar bra. Ni vet skog och morgonsol. Sen störs idyllen av en ROT och plötsligt ligger jag platt på marken! Under tiden jag faller hinner jag tänka miljoner tankar, typ HUR ont kommer det att göra och VAD ska jag göra av mobilen jag håller i handen…

Photo 2013-07-31 07 35 46 (1)

Det gör inte så ont. Mest lite svid. Och mobilen får gegga på linsen. Annars klarar vi oss välbehållna både mobilen och jag.

Photo 2013-07-31 07 36 22

Tvingar upp dottern ur sängen strax efter åtta och poserar på tonåringars vis med tveksamt resultat…

IMG_1140 IMG_1141

Efter en fantastisk frukostbuffé inklusive våffla med hjortronsylt rullar vi iväg till minigolfen där jag som utlovat utklassar hela familjen.

IMG_1159IMG_1185

Allt enligt plan alltså.

Aktuellt

Loppsugen

Photo 2013-07-25 16 20 59

Jag är loppsugen. Inte sådär race-sugen, för det tillåter inte vaden. Men genomförar-sugen. Ni vet folket, speakerrösten, chipet. Nummerlappen som alltid hamnar snett. Och känslan att passera en mållinje.

Därför anmälde jag mig till Kåsebergaloppet. Och faktiskt resten av familjen också. De kan väl inte alltid sitta och fika när jag anstränger mig.

Familjemys när det är som bäst!

Har du något lopp på g?