Solskenscykling är trevliga ting. Att cykla i 14 grader och hagelskurar är mindre kul. Frös ända in i märgen.

Hunnit torka lite här. När det var som blötast var det inte läge att leta efter mobilen…

Men det var det minsta problemet. Värre var det ymniga regnet som stänkte upp i ögonen. Efter ett par mil hade jag hela Skånes samlade grusreservoar bakom linserna. Det sved och ju mer jag blinkade ju mer kände jag att linserna liksom krullade ihop sig och ville lämna ögonen. Utan linser hade jag fått ringa taxi, så det var bara att försöka låta bli att blinka. Bli ett med svidandet och hoppas att det någon gång skulle sluta regna. Det gjorde det. Efter typ 10 mil.

Idag var inte världens skönaste cykling men jag kände mig uthållig och blev faktiskt piggare och piggare i benen ju längre tiden gick. Som vanligt alltså. En dieselmotor funkar väl så. Trögstartad med seg. Brum brum.

Idag fick man inte cykelbränna. Men fina smutsmönster…

Andra brännor…

Cykelbränna är ju lite coolt i cykelvärlden. Ni vet skarpa linjer på överarm och lår, där blekvitt möter sol-brunt eller i värsta fall knallrött.

Jag har fått cykelbränna av en annan sort. Hjälmen har nämligen lufthål och några av dem är placerade i pannan. Därav två snygga bruna fläckar i min panna.

Planen är solkräm i hålen och en lång cykelrunda på det. Men det får bli en annan dag. Idag blir det kosläpp med familjen. Och där kanske jag passar in med min fläckiga panna…

Inför dagens backrunda satte jag mig i vägkanten och frågade Fredrik varför vi inte satt på uteservering och åt mjukglass som andra människor. 75 km senare visste jag svaret:

Vackraste Söderåsen har slagit ut i illgröna färger. Ingen glass i världen kan vara lika färgglad!

Helt exalterad över min Strava-upptäckt ville jag göra reklam för den i de cykelgrupper på Facebook som jag råkar vara med i. Allt för att locka fler tjejer, för att få motstånd och för att trigga mig själv och förhoppningsvis andra.  Det är så lätt att jag bara cyklar när jag cyklar. Nu får jag en morot för att pressa mig själv i uppförsbackarna eller på väl utvalda sträckor.

Går in i ena gruppen för att sprida mitt budskap. Möts av detta:

Tänker att det nog inte är läge att införa ett tävlingsmoment i den gruppen…

För tjejer får visst inte rejsa. Det ska vara så behagligt så. Så fluffifluff och gulligull.

Ursäkta men jag får knottror.

Dessutom undrar jag varför man behöver få dåligt självförtroende för att någon är bättre. Ska man se det så, ska ju ALLA utom en i hela världen ha dåligt självförtroende. Det vore ju rent sorgligt…

En som är MYCKET bättre än mig gläds jag åt. En som är LAGOM MYCKET bättre än mig triggas jag av. Är det fel på mig?

12 mil i fantastisk natur, svensk sommarvärme och de grymmaste cykelbenen. Kände mig stark hela vägen och det tog liksom aldrig slut. Hade nog kunnat ta ett varv till…

Du kommer att bli chockad, förvånad och stolt. Du kommer att nypa dig i armen för att kontrollera att du inte drömmer. Men det är sant det som skett.

Jag har cyklat backintervaller.  Bildbevis nedan…