Browsing Tag

cykel

Lång time no cykel

Jag brukade leka cyklist. Cyklade Vätternrundan  och trampade 150 mil till Umeå. Fick cykelbränna men aldrig punktering. Kände mig bekväm på cykel. Stark. Sen hände nått. 

Jag tappade feelingen. Eller kanske snarare slutade jag få löparknän på somrarna… Jag slutade cykla. Förra årets rafflande totaldistans var 50 km fördelat på ETT tillfälle.

Målet för 2018 är att bräcka det. Och jag är på väg…

Har bestämt mig för att INTE springa idag och letar febrilt efter substitut på gymmet. Men inget känns fancy nog. Det är nästan att jag ställer in mig på stretch i trädgården när tanken på cykeln dyker upp från ingenstans.

Jag är chockad. En cykel. Hur gör man ens? Tanken kittlar lite och jag känner mig nervös. Det var ju som sagt ett tag sen. Samtidigt lockas jag av utegrejen. Jag kan inte få nog av solen. Jag ska cykla!

Själva cyklingen visar sig inte vara så komplicerad. Ett tramptag i taget liksom. På rätt sida vägen. Det är värre med förberedelserna. För när man cyklat en gång sedan 2016 kommer man inte ihåg:

– Vilken som är ens favorittröja.

– Att man inte får bli kissnödig efter man spänt på sig hängselbrallorna.

– Var alla cykelflaskor blev av när man renoverade köket.

– Att ställa om Garmin på cykling. Hur störigt är det inte med kilometerpip varannan minut…!

– Att det tar minst tjugo minuter att få fram cykeln från sin parkeringsplats bakom bokhyllor, gräsklippare och överblivna resårbottnar.

Jaja. Jag kom ut i alla fall. Och hem. En standardrunda glömmer man inte så lätt!

Halshuggen!

Fredriks cykel blev halshuggen idag…

933944_10151615317756748_1918355949_n

Höjden i parkeringshuset skulle vara 2,35 meter enligt skylten, men visade sig bara vara 2,27. Åtta små centimeter som resulterade i ett ofantligt BRAK, nyfikna blickar, en avsliten sadel och ett trasigt takräcke. Vad mer som är trasigt har vi inte vågat undersöka.

Typiskt dumt slut på semestern.

Hej då Craft!

IMG_1526
Mina favoritcykelbyxor redo för soptunnan

Det smärtar i hjärtat men nu är det dags att säga adjö. Mina trotjänare i vått och torrt, mina absoluta favoritcykelbyxor, nu går det inte längre.

Det har pågått ett tag. Det började som rumpskav vid enstaka tillfällen, men inte värre än att jag stod ut. Ni vet, favoriter överger man inte så lätt. Ett par miljoner tvättar senare är det nu skavsår varje gång. Vet inte om det är min bakdel som drastiskt ändrat form eller om det är tvättandet som tagit ut sin rätt, men nu håller det inte längre. Det gör för ont.

Så jag gör som Sverker och slänger er i soptunnan. Gråter en skvätt och går vidare.

Ett nytt cykelkapitel kan börja.

Dresscode


Cykeltröjor en masse. Och en utan hjälm och med gympaskor…

Såg en cyklist med bomulls-tisha. Ja alltså ingen cykeltröja. Satte nästan sportdrycken i halsen. Så oväntat liksom.

Dresscode

Photo 2012-08-28 06 12 21
Är du riktig cyklist får du förmodligen frossa av att titta på bilden…

Var lite sliten i benen efter söndagens långpass och drömde om en cykeltur i kompressionsstrumpor.  Eftersom jag är gift med en cyklist vet jag att jag hade blivit både mobbad och utfryst i mitt eget hem av ett sådant tilltag. Cyklister har inte kompressionsstrumpor, de har välrakade ben och vita strumpor (med ett skaft på 7 cm)…

Och då undrar man liksom… VARFÖR? Borde inte den omtalade kompressionseffekten vara lika bra för cykling som för löpning? Om inte annat så hade väl ett par ljusgröna underben piggat upp cyklistens vardag lika mycket som de förgyller min löptur?

Och omvänt. Dessa fantastiska cykeltröjor med miljoner fickor. Varför springer man inte i sånna? Tänk så praktiskt för förvaring av gels, kartor och taxipengar (om man sprungit för långt och inte orkar sig hem).

Tänk om man skulle ta och bli rebell. Göra lite bakåfram. Kanske en rosa och en grön på nästa cykeltur…