Brev från ditt högerben

Tjaba Anna!

Högerbenet här. Tänkte författa mitt första brev. Så du ska få veta hur jag känner.

De säger att man ska leva i nuet. Men alltså nuet, hur kul är det? Du sitter på en kontorsstol och lyfter mig rakt ut i luften samtidigt som du rundar ryggen. Tio gånger får jag åka karusell på det viset. Första gången dör jag av smärta sen blir det bättre, men ärligt, de har roligare karuseller på Liseberg! Det här kittlar ju inte ens lite.

För tillfället är gårdagen och morgondagen mycket mer fancy än det berömda nuet.

Trots att just gårdagen är anledningen att jag sitter här och åker karusell är jag inte bitter när jag tittar bakåt. Tvärtom. Jag hade en fantastisk sommar med dig. Fatta hur många steg vi avverkade tillsammans. Fest mest hela tiden. Vi letade vackraste vägen till en cappuccino, och hittade den mellan Landskrona och Helsingborg.

Vi sprang på en Skåneled i tok-åska och sov i ett minimalt tält. Liggunderlaget var inte så väl tilltaget det heller. Fick bli närgången med Vänsterbenet för att inte trilla av. Du gick bananas på distanser och jag hängde liksom med. Avverkade åtta mil i Trelleborg, nio mil i Dalarna, och två marathon. Allt inom loppet av två månader. Tro fasen att det knakar lite. Men fasen, det var värt det! Jag fick ju dessutom semlor för besväret!

Men framåt är också kul. Där är drömmarna. Och utan att fråga vad du vill har jag bestämt oss. Vi ska:

Springa BUS-löpning mellan Malmö och Lund den 3 december. Välgörenhet för barnen på barnsjukhuset i Lund. I vanlig ordning dagen efter en stor fest. Så du får låta någon annan dansa på borden. Jag är för gammal för sånt….

Åka till Portugal och njuta av marsvärmen. Är jag inte hel då så blir jag. Portugal läker alla skador…

Springa nya banan på Österlen Spring Trail i mitten på april. April. 60 km. Det kommer att bli grymt. Jag kommer få sätta ner foten minst 30 000 gånger, fatta vilket party. Och det ska inte snöa...

Testa nya banan på Stockholm Marathon i juni. Det var 5 år sen sist. Dags att rocka upp för Västerbron igen.

Njuta av Höga Kusten en hel vecka i juli. Ränna rundor bland folk i orienteringskläder. Fasen vad jag ska känna mig snygg i en outfit som inte består av sönderriven nylon.

Typ så. Det är mina förslag till vår gemensamma framtid. Du får gärna fylla på. Men inte för nära i tid. Jag har lite karusellåkande kvar att göra först!

Ego

Alltså jag känner mig lite dum. Mitt favorit-morgonpass höll på att bli inställt för att instruktören hade sträckt ryggen. Och jag övertalade henne att komma dit ändå…

Jag gillar det där passet. Lika mycket för rutinen som för själva passet. Body Pump och cappuccino innan jobb har blivit en klassiker, svår att motstå.

Varje tisdag är vi ett morgongäng som sluter upp strax efter halv sju. Stammisarna som alltid står på samma plats, och som man undrar var de blivit av ifall de inte dyker upp. Det är liksom inte bara body pump, det är som ett litet kafferep utan kaffe.  Så jag bad instruktören komma dit, sätta sig på en stol och bara dirigera. Räkna åt oss.  Så skulle vi reda ut resten.

Och det gjorde hon, fast hon struntade i stolen. Jag fick min favoritklass. Men fasen så ego. Hon skulle ju legat på soffan och kurerat sig. Nu känner jag mig dum. Skäms på mig!

(Bilden i inlägget har inget med texten att göra….)

Hälsosamt!

Jag vill tro att jag på något vis framstår som som ganska hälsomedveten.  Att jag äter bra och bryr mig om min kropp. Men så inser jag att jag skriver mer om croissanter än om superbär. Och att mitt instaflöde andas mer banoffeepaj än acaibowls. Ni kanske inte alls tror att jag äter sunt och enligt konstens alla regler. Vad det nu är för något….

Men jag är för det mesta ordentlig med maten. Älskar grönsaker, även de som inte är trendigast för dagen.  Älskar vegetariskt sedan långt innan det var hetast på tapeten. Och nötter är mitt mellannamn. Jag älskar nötter. Och blåbärsglasstårta.

Idag ska ni få ta del av något grymt. Hade jag varit Fredrik Paulún hade jag smällt till med Paleotårta goes superbärbomb. Men nu innehåller den ju lite socker också….

Håll i hatten här är den:

BLÅBÄRSGLASSTÅRTA

Botten:
200 g pekannötter, sötmandel, valnötter eller vilka nötter som råkar finnas hemma för dagen… Efter tycke och smak
2 dl havregryn
0,75 dl strösocker
75 g smör
1 äggvita

Blåbärsglass:
250 g blåbär frysta eller färska
1 dl strösocker
3 dl vispgrädde
1 äggula
1 dl kesella 10 %
0,75 dl glykossirap

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Rosta nötterna och havregrynen 5-10 minuter under omrörning i medelvarm torr panna
3. Mixa nötterna och havregrynen ganska fint i matberedare eller mixer tillsammans med socker och smör. Blanda ner äggvitan. Tryck ut smulorna i en form, ca 24 cm i diameter, klädd med bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen 12-15 minuter. Ta ut och låt kallna.
4. Mixa blåbär och socker. Vispa grädden och blanda den med äggula, kesella och glykossirap. Rör ner de mixade blåbären.
5. Häll smeten i formen och täck över. Ställ i frysen i minst 5 timmar.
6. Ta ut tårtan och låt stå en stund så att den tempereras. Skär gärna i bitar medan den fortfarande är fryst. Garnera med färska blåbär!

Recept hittat i Matmagasinet nr 8 2017.

 

Så för att sammanfatta:

Nötter är paleo.
Kesella=kvarg=livsnödvändigt om man vill leka hälsosam.
Blåbär är superbär om än lite otrendigt svenskt.
Vispgrädde är kanon om man har dragning åt lchf-hållet.
Ja ni ser, en riktig hälsobomb! Och då nämnde jag inte ens betaglukanerna i havregrynen…

Eller så tar vi det som det är. En sjukt god kaka. Raketbränsle till långpasset dessutom!

 

Inga tiotusen steg

När det är sol måste man gå ut. Det är sedan gammalt. Utnyttja de få strålar det här landet erbjuder så här års. Så det gjorde jag. 

Bästa tjockunderstället på. Dunjacka. Dottern i kortärmat. För hon ska springa och bli så där skönt varm inifrån. Promenad är också vackert, men någon värme skapar det inte. I alla fall inte om man stannar och fotar var tredje meter. Observera Fredriks stora handskar. Det är detaljerna som gör bilden…

Världen blev plötsligt röd och jag bestämmer mig att slå mig ner. Väljer med omsorg vilket ben som ska vara mest böjt. Ett högerben böjer man inte så lätt.

Skuttar upp på en jätterot. Flashar med min snyggaste underställströja och ett par åttiotalsjoggingbyxor av skönaste modell. Skutta och flasha i all ära men mest håller jag tungan rätt i mun, för att inte ramla ner. Vore ödesdigert för ett Högerben.

Blickar ut över Odensjön. Det är så brant att jag får hålla i mig i ett träd. Det kittlar i löparbenen. När jag kan springa ska jag springa här. Tills dess ska jag försöka samla 10000 dagliga promenadsteg. Det verkar omöjligt. En vanlig löpningsfri dag får jag ihop 5000 om jag har tur, och hela 43 igår!

Jag får komplettera dagens skogstur med en shoppingrunda till ICA. Ändå saknas 300 steg. Jag skulle nog inte stannat och fotat så mycket…

Älska spinning!

Så här. Jag är skadad, ledbruten och nästintill rullstolsbunden. Så känns det i alla fall. Jag har ont när jag går, står och ligger. Ingen normal människa hade ens försökt att träna med så ont i benet som jag hade i morse. Men jag var instruktören. Utan möjlighet att ställa in.

Tänker att jag i värsta fall får leda från golvet eller låta en annan stackars instruktör, som råkar befinna sig på passet, att ta över.  Jag har plan b och plan c redo när jag trampar igång benen. Jag må vara skadad ledbruten och nästintill rullstolsbunden. Men spinning alltså. Det funkar alltid.

Halvvägs in i passet blir jag nästan gråtfärdig. För det känns så bra. Jag behöver inte sitta ner, trampa löst eller fejka. Det gör verkligen inte ont någonstans. Och då vet jag att även om benet är sunkigt och att jag kommer att behöva löpvila ett tag framöver så finns det en träningsform som fungerar. Där jag kan spinna ut min överskottsenergi, svettas och känna mig som en tränande människa. Jag behöver inte lägga mig på soffan och vänta in bättre tider.

Och benet känns faktiskt bättre efteråt. Blodcirkulation är fina saker.

Därför är jag så glad i dag.

(Så glad att jag bjuder på en oredigerad bild från verkligheten. Spinning må vara bra för precis allt, men man är fasen inte snygg efteråt…)