Det stora äventyret – dag 1

Äventyret vi ska ut på är Fredriks påfund. För att testa utrusning i en lite mer hemtam miljö än fjällen. Som den söta fru jag är följer jag såklart med. Inte så mycket för att jag älskar att sova i tält och testa utrustning, utan för att det vankas löpning.

Vi är medvetna om att vi gör alla klassiska nybörjarfel, men tar risken. Tältet är aldrig prov-uppsatt, skorna har inte gått en meter och båda ryggsäckarna kommer direkt från påsen. Oanvända. Men ibland blir livet lite mer spännande så…

DAG 1.
Vi tar tåget till Hässleholm för att starta äventyret med lunch och cappuccino. I jakten på Hässleholms bästa lunch går vi omkring och velar i ungefär tio minuter.  På den korta strapatsen hinner fötterna domna i de nya skorna och ryggsäcken känns redan tung på ryggen. Jag blir nervös. Hur ska jag kunna ta mig fram springandes om det redan nu känns not-so-good? Men det är inte utrustningen som kommer att bli den stora utmaningen. Den stora utmaningen kallas svensk sommar. Vi snackar obarmhärtigt regn, och åskoväder extra allt.

Vi hinner fyra kilometer innan himlen öppnar sig. Blixten har bara någon sekunds försprång på dundret och vi inser att åskovädret är rakt över oss. Tar skydd i ett båtskjul, där vi trängs med en kanot medan vi inväntar uppehåll. I trettio minuter blir vi stående innan vi vågar oss vidare. Jag fryser men är vid gott mod.

Efter trettio minuters ösregn är marken allt annat än torr, och det känns underbart att få bada fötterna i iskallt vatten. Eller inte. Vi lyckas ta oss hela fyra kilometer till innan nästa oväder drar in. Det börjar med ösregn, men det dröjer inte länge innan åskan och blixtarna sätter fart. Här finns inget skjul lämpligt utplacerat utan bara ett bostadshus. Ingen är hemma och vi ser ingen annan utväg än att smyga oss in på tomten och klistra oss intill väggen. Taket skjuter ut alldeles för lite för att vi ska hålla oss torra över hela kroppen samtidigt. Jag offrar högerarmen och låter resten torka. Gårdens kor kommer och tittar konstigt på oss där vi står och trycker och jag är livrädd att någon ska komma hem och skjuta oss med hagelbössa. Vi är ju trots allt två främmande personer på någons tomt….

När vi äntligen börjar springa går benen på autopilot för att få upp värmen så fort som möjligt.  Jag vill bara fram och vi har 15 kilometer kvar. Jag orkar inte tänka på att vi ska springa både en och två dagar till, bara matar. Det fortaste jag kan med en tung rygga därbak.  Livrädd för nästa åsk-attack. Som faktiskt inte kommer…

Strax efter kl 18 kommer vi fram till vårt nya hem. Det finns en övernattningsstuga där Fredrik gör upp eld medan jag smygäter chips.  Planen är sedan att få upp det där tältet som vi inte har en aning om hur det funkar. Fast det finns ju bruksanvisning…

Medan jag värmer fötterna vid elden går Fredrik ut för ett första tältuppsättningsförsök. Med halva tältet uppe öppnar sig himlen igen och mitt i min sköna tå-upptinings-procedur kommer Fredrik inrusande med tältet över axeln. Bättre lycka nästa gång liksom!

I väntan på bättre väder passar vi på att laga kulinarisk middag. Mat på påse. Fredrik äter couscous med grönsaker, en måltid som vid en första anblick ser ut som en mindre trevlig konsekvens av magsjuka, men som faktiskt smakar rätt gott. Jag äter pasta med svamp- och sojasås. Gissar att den ser likadan ut men väljer att inte titta ner i påsen… Smaken är god. 5 tältpinnar av 5.

Dessutom får vi efterrätt. Det är inte bara jag som smusslat med kakor. Fredrik har smusslat med en hel chokladboll från Espresso House. Den väger mer än hela tältet men när det gäller choklad är han inte så petig på grammen…

Tältet kommer upp till slut och vi gör oss redo för vår första natt. Två personer i ett tält avsett för en och en halv. En halkig sovsäck på ett halkigare uppblåst liggunderlag. Jag glider rundor på min tredjedel. Snurrar runt i min sovsäck och vet snart inte vad som är upp och ner, fram eller bak. Somnar som en stock till tonerna av ösregn och storm.

Jag har underställsbyxor, underställströja och strumpor i min säck. Fredrik ligger i kalsongerna ovanpå sin. Jag fryser, han svettas.

Vi har överlevt den första dagen. Snart börjar dag 2. To be continued…

Checkar ut

Allt gick ner. Inklusive lite kakor som jag smög ner i en mugg, utan Fredriks vetskap. Som jag i smyg ska frossa loss på när han är ute och hämtar vatten, jagar björn eller reser tält.

Väskan är tung, alla lättviktsprylar till trots, och jag kommer troligen ramla baklänges. Har för säkerhets skull tagit stora vattenflaskor på framsidan för jämvikt. Nu startar det stora läskiga äventyret och jag vågar inte lova några längre rapporter på bloggen innan söndag.

Tills dess följer ni mig säkrast på instagram. @annanystedt är mitt namn.

Let’s do this!

 

Istället för rödvin och grillat

Semesterns sista helg är i antågande. Man kunde tänka sig lite extra fancy mat. Att sitta ute och njuta av sommarkvällen. Liksom kräma ut det där sista. Men det verkar som att någon har andra planer:

För hos oss ringer UPS på dörren oftare än själva jultomten. Paket efter paket levereras. Det ena lättare än det andra. För någon har shoppat baserat på vikt.

Det här är visst helgen då vi ska kalasa på frystorkad mat på påse. Vi ska utmana äktenskapet genom att dela på ett lättviktstält för 1,5 personer och göra skogen osäker iklädda sovsäckar, där man snajsigt sticker ut fötterna längst ner för en promenad till middagsbjudningen vid stormköket… Sovsäck och jacka i ett. Trendigaste trendiga i lättviktsbranschen.

Det här här helgen då jag kanske fryser ihjäl, med all sannolikhet svälter ihjäl, och högst troligen dör av cappuccinoabstinens.

Medan Fredrik fokuserar på sjukvårds-kit och en lättviktig tvättsvamp till stormköket funderar jag i banor av:

  • Hinner Oatly produktutveckla fram frystorkad iKaffe till i morgon eftermiddag?
  • Är det värt att lämna sovsäcken hemma för att ta med sig en halvliter iKaffe?
  • Croissanter väger inget. Kan jag smussla med några i Fredriks väska utan att han märker??
  • Finns det några matställen på springavstånd från vår tänkta rutt? Och hur övertalar jag honom att en milslång omväg är värt för riktig mat utan påse?
  • Hur smusslar jag med en ren tröja för att vara fräsch på kaffebaren dag tre?
  • Skogssvamp och sojaragu i all ära. Kan man inte frystorka en Poké Bowl?
  • Vad ska jag ha på gröten? En banan väger ju mer än hela totalpackningen…
  • Hur ska jag få batteriet till mobilen att hålla i flera dagar? Ni kommer ju inte att överleva utan live-uppdateringar, och jag behöver kunna ringa efter taxi.
  • Powerbank? Pannlampa? Liveuppdateringar eller ljus i tillvaron?

Frågorna är många. Hur sätter man ens upp ett tält? Och finns det björn i skogen?

En asfaltballerina har aldrig varit så här nervös.

Färgen på tröjan

När jag cruisar runt på min morgonjogg, i en  tröja från Midnattsloppet 2014, behöver jag aldrig känna mig otrendig i mitt färgval. De har tydligen bestämt sig för en favorit i repris till årets upplaga…

Så trist liksom. Vad hände med regnbågens alla andra färger? Vad hände med schackrutigt, leopard eller guld…?

Missförstå mig rätt. Jag gillar färgen. Och just 2014 års tröja är faktiskt en av mina finisherfavoriter. Men ändå. Omväxling förnöjer.

Fast jag ska ju ändå inte vara med. Så jag skulle ju kunna bry mig om något annat. Som världspolitik, krig och svält. Eller att den hyllade kaffebaren i Varberg bytte ut ikaffe mot tunn, blaskig och oskumbar havremjölk i dagens cappuccino. Sånna där mycket allvarligare saker.

Eller så fortsätter jag bara morgonjogga som om det vore 2014.

Fast på lite coolare ställen.

Vilken färg är högst upp på din finishertröja-önskelista?

Varberg

Vi maxar sista semesterveckan. I går gjorde vi Helsingborg och i dag testar vi Varberg.

Och ingen test är fullständig utan att både löparspår, restauranger och kaffebarer får besök.

Att springa på nya platser är värsta bästa sättet att lära känna dem. Att insupa atmosfären och knyta ihop platser. Det förutsätter dock att banläggaren inte valt en runda i ett kalhygge utanför stan…

Efter en eftermiddag i Varberg har jag därför ingen aning om hur fästningen ser ut, men jag kan allt om halländska kalhyggen. Och jag är smärtsamt införstådd med att brännässlorna här svider minst lika bra som hemma. I morgon bestämmer jag rutten själv och satsar på strandpromenad, fästning och hav. Run like a tourist liksom!

God cappuccino har jag i alla fall hittat på mysigaste kaféet Kassett. Och för er som levde på åttiotalet… nostalgifaktorn är hög! Blandband liksom…

Nik Kershaw, U2, Trance Dance… don’t get me started!