Sommarsolstånd 2017

Allt kan firas med träning. Sedan 2011 firar vi sommarsolståndet i Kävlinge med cykling och räkmacka. Ikväll är det dags.

Fast egentligen borde man inte fira den här dagen. Man borde liksom sörja. För nu blir det mörkare igen. Men ingen blir lycklig av att sörja.

Däremot väljer jag att sätta mig lite på tvären ikväll. Vara asocial och våga vägra cykla. Jag har liksom inte lust. Cykeln är inte vårstädad och jag har ingen aning om var min pannlampa är. Dessutom känns en klunga på 51 personer jätteläskig för en som knappt kommer ihåg var bromsen sitter…

Men träna vill jag. Och äta. Och umgås med glada cyklister. Därför springer jag dit och äter min räkmacka i gott och svettigt sällskap. Sen sätter jag mig i en varm, utplacerad bil och kör hem. När de andra ska trampa igång benen igen. Frågan är om jag kommer att tänka ”mohahahaha”, när jag skruvar på stjärtvärmen, eller om jag kommer att ångra mitt asociala beslut.

Förmodligen det sista. Men just nu känns det rätt. Springa liksom. Kärlek.

Fast jag får nog inte vara med på gruppfotot efteråt. Kommer ju se ut som värsta udda fågeln i löpartights! Och springa i cykelkläder tänker jag inte. DÄR går gränsen.

Sms:et jag ville skicka…

Sms till chefen: 

Bästa chef, 

Om du vill att jag jobbar idag får du hämta mig med lyftkran. Jag transportsprang och landade av en händelse på en kaffebar. Det är lä här, och solen värmer sådär fantastiskt. Jag har sedan länge druckit upp min cappuccino men vill inte gå härifrån. Vill fortsätta njuta av svensk sommar när den är som bäst. 

Det är väl ändå ingen som märker om lönen blir lite sen. Folk kommer ha fullt upp med små grodor och sill. Jag tar en cappuccino till och ser om det kommer någon lyftkran. Annars ses vi när det regnar…

DEN känslan…

Känslan när man kliver in i spinningsalen och inser att något inte står rätt till….

Mår illa. Svetten lackar. Visserligen är det VÄLDIGT varmt ute men det känns inte som värmesvett. Det känns som annan svett. 15 minuter till start, ska det hinna gå över?

Överväger att fråga någon av stammisarna om de kan ta över om jag svimmar. Fast det låter ju inte så bra… Låter bli. 10 minuter till start. Ingen ändring. Magen känns konstig. Svettas trots luftkonditioneringen. Kan man ställa in pass med fem minuters framförhållning?

Rullar igång benen. Försiktigt. Tar mig igenom uppvärmningen utan att det blir värre. Sen bara lossnar det. Peppen kommer från ingenstans och jag känner mig plötsligt tokstark. Matar på med känslan av att inget kan stoppa mig.

Fattar ingenting, men klagar såklart inte över de tvära kasten.

Firar istället med yoga utomhus vid ån. Precis sådär fantastiskt som det låter. Plus några flugor…

 

Roadtrip dag 2

Det där med roadtrip och spa var en höjdare. Men det är inte utan att man är lite trött idag. Nästan så man skulle behöva semester…

Strax innan klockan sju börjar det rycka i springskorna. Hotellets bröllopsgäster har tystnat bara ett par timmar tidigare och de funderar säkert inte en sekund i banor av löpning. Men de skulle bara veta vad de missar…

De har inte ens klivit upp kl 08.30 då passet Organic Bodywork börjar. Egentligen är vi mer sugna på frukost, men det är alltid kul att testa nya gruppträningspass, så vi får liksom hålla oss nu när vi väl har chansen. Frukosten går ju ingenstans…

Det blir 45 minuter flödande rörlighet, balans och styrka. Ett skönt morgonpass och ett bra komplement till löprundan. Fast jag ska erkänna att jag har tankarna lite väl mycket på äggröra för att känna mig helt mindful.

Mindful var det lättare att vara igår kväll till den här solnedgången:

Innan vi är klara hinner vi även:

  • leta efter Torekov city (utan resultat)
  • leka Stockholmare i Båstad
  • käka lunch with a view i Helsingborg
  • dricka en avslutande cappuccino

Man skulle kunna tro att det var den perfekta helgen men det var det inte… Vi hade nämligen inte tillräckligt med kontanter för att köpa jordgubbar och var alldeles för mätta för den där glassen vi drömt om sedan igår.  Därför måste vi göra om alltihopa. Måste bara vinna något lämpligt pris först…

Life is good…

Att ordna överraskningshelg för Sarah är plättlätt. Löpning, relax och mat, sen är man hemma. Fast löpningen var i läskigaste laget visade det sig.

I skogen finns nämligen farliga ting och när jag säger ordet ORMBUNKE är det dags för rundans första hjärtsnörp. Sarah hör ORM och maxpulsen är ett faktum. Det är bara början. Innan vi är klara med rundan har hon:

  • Sprungit maxtempo i uppförsbacke för att komma undan två hundar som sitter instängda i en bil…
  • Lyft en meter från markytan vid åsynen av ett livsfarligt vindkraftverk!

Efter den hårresande starten på helgen lugnar vi ner oss någonstans på landet mellan Torekov och Båstad, på mysiga Bäckadalens Växthus & Café. Efter en god lunch är vi redo att bocka av ytterligare moment på dagens to-do-list.

Iklädda badrockar modell störst i världen, gör vi oss redo för spa-häng på Torekov Hotell. Chillar vid poolen, chillar i poolen och chillar i solstolar.  Äter trerätters utomhus.

Sen samlar vi kraft till en promenad längs vattnet, och cruisar mellan fårbajsar.

Vi låtsas att vi flanerar men egentligen rekar vi löpmöjligheter.  För med det bästa av sällskap sover man inte bort en morgon vid vattnet. Morgonrunda och Organic body work står på schemat innan frukost. Då lär vi vara precis så där utsvultna som man vill vara för att orka äta HELA buffén. Två varv…