Saker man hunnit glömma!

Det finns saker man hinner glömma på ett år utan värme…

Som att…

…man kan svettas ihjäl på 10 km.

… man kan bli bländad av sina egna ben.

…vatten är jättegott.

…det är omöjligt att ta selfies i strålande sol.

…det tar minst en kvart att hitta träningskläder som inte är långa, fleecade, vindskyddade eller av ull!

…man kan känna ett akut behov att hoppa i en å.

Varmt alltså, men ni kommer inte höra ett enda klagomål för mig. Kan man annat än älska värme?

(Men i ärlighetens namn hoppas jag att värmen inte tar sig till Danmark på söndag utan fastnar i någon id-kontroll på bron…)

Hemligheter

Några saker om mig som ni kanske inte visste. Bara för att.

  1. Det händer minst en gång på varje spinningklass att jag vrider ner musikvolymen när jag vill minska motståndet. Om musiken plötsligt blir tyst vet ni att jag har försökt att maska. Men utan att lyckas välja rätt reglage…
  2. Det jobbigaste jag vet är att värma upp när jag har pt-löpning eller löpning i grupp. Jag är andfådd som en rökare med värsta sortens lungödem. Jag kan liksom inte prata. Och jag är flåsigast av alla, inklusive nybörjarna!
  3. Jag gömmer torkade bananchips för mina barn. För att jag vill ha dem i fred…
  4. Jag avskyr att frysa om anklarna.
  5. Jag slickar grötkastrullen (det vet nog alla trogna läsare, men för nytillkomna…)
  6. Min dag kan bli förstörd om baristan häller upp min cappuccino i en take away-mugg fast jag sagt att jag ska sitta där. Förstår inte hur svårt det kan vara….
  7. Jag har haft en vagel i ögat sen i september, men nu har den ÄNTLIGEN gett med sig, lagom tills jag fått läkartid!
  8. Jag gick och fick Kävlinge kommuns friskvårdspris häromdagen. Gamla nyheter för er som följer mig på insta. Utdelning på självaste nationaldagen och nu ser jag mig själv i Sverigedräkt. Fast jag kanske måste anpassa den till prisets karaktär. Huckle och knätofsar osar inte så mycket friskvård…

Running Eslöv

Min nya hobby är att springa så lite som möjligt i Kävlinge. Jag tar alla chanser jag kan att testa nya marker, och idag är det dags att testa Eslöv som löparstad. Se om den är lika rolig som Johan Glans…

Jag startar på Hälsans stig som leder mig på grusade vägar runt fotbollsplaner och hästhagar. Känner nästan omedelbart ett behov av täckande buskage och de första kilometerna går åt att spana efter just det. Men i Eslöv är buskarna glesa och bakom varje buske går en stig. Det tar mig 3 km att hitta en buske lämplig för ändamålet.

Äntligen kan jag slappna av och njuta av Eslöv! I fyra minuter. Tills jag upptäcker att Eslövs nationalsport är frisbeegolf! Flygande plastföremål all over the place och jag ångrar att jag inte tog cykelhjälmen!

Att springa på nya platser är spännande nästan jämt.  På torsdag blir det rafflande morgonlöpning i Arlöv, och söndag firar jag med dansk storstad.

Har du sprungit på något spännande ställe på sistone? Eller blivit attackerad av främmande flygande föremål…?

 

Race week

6 dagar till maraton. Det är nu man ska dra ner på träningen fast träna är allt man vill.

Det här är veckan då man ska se till att inte få skavsår, inte gå hungrig och aldrig bli törstig.  Det är nu man ska komma på att man inte har några skor och att man borde gå och lägga sig i tid på kvällarna.

Det är i slutet på denna vecka man ska få panik för att man aldrig lyckades att gå och lägga sig på kvällarna och att nya vårskorna uppenbarligen var lite för små i hälen.

Det är nu man ska noja över att man ska gå på kalas kvällen innan loppet.  Utan möjlighet att styra över maten. Tänk om det är LCHF som serveras… eller blomkålsgratäng med kikärter och lök…

Det är nu alla börjar nysa och snörvla och tågpendlingen förvandlas till en daglig portion förkylningsångest.

Det är nu alkogelkonsumtionen går från noll till tvåhundra och SMHI:S besöksstatistik skjuter i höjden, enbart pga mig.

Det är nu man börjar fundera hur man ska ta sig från mål till tågstationen om hela benen krampar.

Det är den här veckan man börjar shota Resorb…

Race week alltså. Coolt!

 

 

Fart-feeling

Det började i torsdags. På en random slöjogg genom Saxtorp får jag feeling och bestämmer mig för att rejsa upp för den backe som närmar sig. Jag känner mig plötsligt sugen på lite fart i tillvaron och blir orolig över mitt allmäntillstånd. Vad kom det suget i från? Har jag drabbats av en oupptäckt sjukdom som vill skaka om den traktor som sover?

Söndag morgon och strålande sol. Ger mig ut för en njutningsrunda bland rapsfälten. I vanlig ordning inget planerat, det får bli som det blir. Efter dryga 1,5 kilometer får jag ett akut behov av photoshoot. Rapsen är galet vacker och måste dokumenteras. Det tar typ fem minuter eftersom jag lyckas kisa på alla bilder. Ge mig en selfiekurs någon!

Anyway. Medan jag står där och försöker vara snygg springer en tjej förbi, och jag tänker att jag borde jaga ikapp henne.  Packar ner telefonen och ger mig iväg. På ett par hundra meter lyckas jag jobba upp ett bra flås och ett steg med klipp. Känner mig stark.

Tjejen svänger av åt fel håll men jag fortsätter på egen hand. Har liksom fått fart-feeling. Rundan är kuperad för att vara här i krokarna, och jag får bestiga ett antal backar på vägen. Men jag taggas liksom i gång av varje motlut och försöker att inte tappa för mycket fart.

De sista 10 kilometerna snittar jag i 4:47-fart vilket ändå är helt ok för en traktor. Och nu går jag och njuter av den där fartkaramellen. Jag kanske borde få feeling lite oftare!