Foto: Amanda Nystedt

Blanda 3 äggvitor, 1 msk rapsolja och 2 msk honung.

Blanda i 4 dl havregryn, 2 dl valfria hackade nötter/mandlar och 1 dl kokosflingor.

Sprid ut smeten på bakplåtspapper och sätt in i ugnen (175 grader) i ca 15 minuter tills granolan blivit gyllenbrun.  Rör om en gång under tiden.

Låt svalna och hacka i torkad frukt efter tycke och smak. Här hemma blev det torkade aprikoser denna gång. Och en näve pumpafrön för lite extra krisp.

Så där gott att man kan äta den med sked utan tillbehör… 

Hoppsan. Blev visst lite väl färgglatt idag!

Blev så glad när jag äntligen skulle få ut på grönbete att det färgade av sig på klädvalet. Lite Pippi ni vet. Sprallig, förväntansfull och ivrig.

13 kilometer och inte en enda centimeter asfalt! Måndagsnöje av rang!

Jag ska tillbringa två veckor i Stockholm i början av juni. Inomhus i skolbänken 8-9 timmar per dag under bästa svenska sommartid! (Eller tjaaa… 4 grader, regn och snålblåst har ju förekommit i Stockholm vid den tidpunkten har jag hört…).

Anyway. Utan cykel och med en halvt punkterad vad som tillåter löpning max 1-2 ggr per vecka känner jag risken för förfall. Och abstinens. Jag kommer bli ett otrevligt litet monster. Känner ett uns av medlidande med de 6 stackars tjejer jag ska dela tvårummare med!

Får nog göra lite research på utegym i Stockholm så länge. Eller jag kanske skulle våga mig på ett NMT i huvudstaden. Tipsa gärna ni som vet. Eller häng med. Dra mig upp ur soffan och hindra mitt förfall.

Hunnit torka lite här. När det var som blötast var det inte läge att leta efter mobilen…

Men det var det minsta problemet. Värre var det ymniga regnet som stänkte upp i ögonen. Efter ett par mil hade jag hela Skånes samlade grusreservoar bakom linserna. Det sved och ju mer jag blinkade ju mer kände jag att linserna liksom krullade ihop sig och ville lämna ögonen. Utan linser hade jag fått ringa taxi, så det var bara att försöka låta bli att blinka. Bli ett med svidandet och hoppas att det någon gång skulle sluta regna. Det gjorde det. Efter typ 10 mil.

Idag var inte världens skönaste cykling men jag kände mig uthållig och blev faktiskt piggare och piggare i benen ju längre tiden gick. Som vanligt alltså. En dieselmotor funkar väl så. Trögstartad med seg. Brum brum.

Idag fick man inte cykelbränna. Men fina smutsmönster…

Alltså jag avskyr trädgård och tänker att jag nog borde bo i lägenhet. Men så vet jag att den dag jag bor i lägenhet kommer jag att undra varför vi inte passade på att odla när vi hade hus?

Och det är ju en relevant fråga. Närodlat, ekologiskt och gott liksom.

Så idag gjorde vi slag i saken. Numera huserar både jordgubbsplantor, smultron, blåbär, hallon, zucchini, morot, rabarber, sallad, tomat och örter ute på tomten.

En ätbar trädgård som hon i kassan sa. Ja, för ska man få mig att jobba i trädgården måste man locka med mat. Och kalla det funktionell träning.

Dagen före Göteborg och det är med sorg i hjärtat jag sitter här utan tävlingsnerver och pirr i magen. Alla ska dit. Hela världen. Vissa ska dessutom slå mitt drömmål på 1.30. En fight jag hade velat vara med och dela.

Å andra sidan. Det ska bli högsommarvärme. Säkert jättesvettigt, jobbigt och hemskt. Jag har det nog bättre här hemma i solstolen. Samtidigt som jag laddar inför söndagens 13,5 mil cykling på Söderåsen. Försöker jag övertyga mig…  

Läser om mitt förra varv och gläds åt det. Gläds åt att jag faktiskt sprang igår. I skogen, bland stigar, rötter, dammar och kor. Nej det är faktiskt inte synd om mig. Bara lite.

Jag är ingen riktig mountainbike-cyklist. Jag är för feg för sånt. Men mountainbiken gör det möjligt att cykla lite närmare naturen och det kan man inte annat än att älska!  Idag kryddades rundan med nyutslagen raps. Blir inte mycket finare än så i Skåne.

Så den här cykeln lär ni inte hitta på min kommande sportloppis!

Lite grus och backar på schemat. Stenarna och rötterna lämnar jag till någon annan.

Vad hjälper det att man har 15 års instruktörserfarenhet när det är dags för den allra första yogaklassen?  Galet nervöst men jag tror tamejtusan att jag överlevde.

Jag är anmäld till Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, som jag inte kan springa. Jag är anmäld till Berlin marathon i september och under 2014 såväl Köpenhamn halvmarathon som New York marathon. Anmälan till nästa års Göteborgsvarv har säkert redan öppnat…

Men jag bestämde mig precis för att sluta anmäla mig till lopp som kräver åratal av framförhållning. Du har ju ingen aning om vilken träningsstatus du har om ett år. Om du kan eller ens VILL springa just det loppet. Jag har bestämt mig för att bli lite mer spontan. Göra en Tällberg eller två. Hitta de små guldloppen och springa när andan faller på. Kanske loppen som är lite mindre men lite mer natursköna. Lite mindre folk, lite mer upplevelse.

Sånt man funderar på när man är ur form löpmässigt. Kanske ändrar mig när kroppsdelarna åter lyder mig och tävlingshornen vuxit ut igen…