Sedan e-mailen uppfanns är det väldigt sällan man får rolig post. Ett vanligt vykort med frimärke kan göra mig jätteglad, och då kan ni ju gissa hur det känns i själen när man får flaskpost och kokosnötter i brevlådan!
Så här är det. Fredrik Paulún har uppfunnit kokosvattnet. Eller det har han ju såklart inte. Men han har paketerat det och marknadsfört det med affärsmässig hand. Så där som bara han kan.
Resultatet? Tre olika drycker. En naturell och två smaksatta (mango/passion samt ananas/guava). Den naturella drycken består till största delen av kokosvatten från ung kokosnöt (en sån där grön, inte den bruna lurviga), men även lite salt och citronjuice. De smaksatta alternativen består av ca hälften kokosvatten och hälften fruktjuice.
Kokosvattnet ska ha en bra balans av kolhydrater och elektrolyter och passa bra som återhämtningsdryck för att återställa vätskebalansen efter träning eller under en varm sommardag.
So far so good. Fint i teorin. Men på samma sätt som jag har svårt att dricka spenatsmoothie (fast jag vet att jag borde) har jag svårt att få i mig kokosvattnet. Det smakar helt enkelt inte bra.
Det naturella gav hela smakpanelen (familjen) kräk-känslor och lätt illamående. Ni vet som att dricka saltvatten. Utspädd med fruktjuice blev det helt klart bättre, men också sötare förstås.
Jag dricker ju inte juice (pga jag har svårt med söta drycker),men skulle jag göra det hade jag kunnat tänka mig mango/passion-drycken eller ananas/guava. De är helt ok.
Tills vidare får jag försöka komma på något bättre sätt att få i mig kokosvatten. För jag inbillar mig ändå någonstans att det är bra. Kanske i spenatsmoothien…

