Bläddra i kategori

Resor

Resor

Costa Rica – Arenal. Resereportage del 2…

Postat 24 januari, 2020

Löparbloggen goes reseblogg. Ni är många nyfikna på Costa Rica och istället för att svara i kommentarerna så blir det en tillfällig paus från löparskor och svettiga långpass.

Vi ville blanda strand med äventyr. Inte bara ligga platt på marken utan uppleva, vandra, se spännande djur och åka kanot. Bilderna från Arenal-området var magiska och efter en vecka på stranden var vi redo!

Inte i vår vildaste fantasi hade vi tänkt tanken att vi bara 25 mil senare skulle befinna oss i ett oavbrutet och till synes ändlöst regn…  Att ordet regn faktiskt ingår i ordet REGNSKOG hade liksom inte riktigt slagit oss!

Vi kommer till Rancho Margot iklädda klänning och sandaler. Regnet vräker ner. Vi plaskar genom lervälling till receptionen och mina nya sandaler är därmed invigda och förstörda på samma gång. Med paraply över huvudet tar vi oss åtskilliga höjdmeter genom området för att nå vår bungalow. Från att ha oroat oss för obefintlig AC saknar vi nu faktiskt mest värme. Och något som får kläder att torka…

När vi vaknar har det ännu inte slutat regna. Vi går på en visning för att lära mer om platsen vi bor på. Det är en helt självförsörjande gård, både vad gäller el och mat, och det första företaget i Costa Rica som är ”carbon negative”.  Medan regnet strilar i nacken ser vi en supercool groda, grisar, hästar och kor. Vi lär oss om kakaobönor, smakar på medicinalörter och lär oss lite om mycket. Dottern som åkt på en förkylning får en häxbrygd från gårdens skafferi och blir snart frisk igen.

Boendet är enkelt men fräscht. Vi har en hängmatta på altanen som hade varit ljuvlig att chilla i om vädret tillåtit. Nu blir den mest en inredningspryl. Dag två skyndar vi oss till närliggande by för att köpa regnkläder. Vi kan ju inte ha åkt över hela jorden för att spela UNO inomhus…

Regnkläder är dock inget det finns gott om i regnskogen. Så vi bestämmer oss för att bita ihop och göra det bästa av det. En plastponcho över en dunjacka kan ju duga. Och utflykter som funkar i regn.

Vi kittlar våra äventyrsnerver med Zipline och forsränning i gummiring. Blöt som blöt tänker vi. Det äventyret fick ni direktrapporterat ifrån Costa Rica och hittas här. Vi går ett par vandringar men den heldagsvandring vi sett mest framemot får ställas in.  Att vandra till en vulkan som inte ens syns bland molnen känns inte värt promenaden på 8 timmar. Och det var ju i kratern längst upp vi skulle ha badat. Det känns allt annat än lockande. Ge mig en bastu.

Kanotturen ställs också in för att sjön är vågig och knappt syns i dimman. Vi går på smakpromenad på någons ägor istället. Plockar kastanjer och kryddor som blir tillbehör till den mat som lagas till oss av gårdens råvaror. Stället är skönt flummigt och här får Fredrik semesterns andra häxbrygd. Denna gång mot hans mage som för tillfället spökar lite.

Den fjärde natten vaknar jag, sätter mig upp och får ångest.  Vi har åkt över hela världen,  och sitter inomhus och spelar kort på dagarna. Vi gör såklart annat, men där mitt i natten är känslan precis sån. Kort är trevligt men hade varit billigare i Tjörnarp. Jag vill tillbaka till stranden. Till den goda maten.

På vår ranch har vi ätit ekologiskt och härodlat men i ärlighetens namn: ris, bönor och kokta morötter tre gånger om dagen är inte så fancy.  Jag vill ha bowls. Och cappuccino.

Familjen är inte svårövertalad. Vi offrar de 4000 vi betalat för den sista dagen och åker vidare till kusten.

Med i bagaget har vi två ton dyngblöta och illaluktande kläder, ett par fantastiska löprundor,  några grymma utomhusyogapass, ett lerbad, ett par vandringar och lite läskigheter. Men någon vulkan har vi inte kunnat se bakom molnen. Nu ska vi få se hav igen!

Fortsättning följer…

(Resereportage del 1 – Santa Teresa- hittar du här!)

Aktuellt Resor

Resereportage: Costa Rica – Santa Teresa

Postat 10 januari, 2020

Ni är många som har undrat över Costa Rica. Som vill veta hur det var.  Costa Rica känns nytt och fräscht. Det är många som vill dit, men det finns kanske inte så många i bekantskapskretsen som varit där,  som man kan rådfråga.  Därför blir det ett inlägg till er som är nyfikna. Ett reseavbrott i träningsbloggen. Det kanske blir fler. För det är mycket att avhandla. Anyway. Här är det. Resereportaget från Costa Rica. Del 1…

santa teresa

Det finns mängder av färdiga rundresor i Costa Rica och vi började att titta där. Undersökte vilka ställen som fanns och som verkade fina. Tidigt insåg vi att vi skulle spara massor med pengar på att sätta ihop resan själv. Vi ville heller inte ägna för mycket tid i en turistbuss då vi bara hade två veckor på oss. Därför koncentrerade vi oss till en liten del av Costa Rica. Vi valde Santa Teresa för stranden,  och vulkanområdet Arenal för natur, äventyr, vandring och löpning. En klockren kombo för familjen där några vill sola och några har myror i benen….

costa rica

Vi flög med Air Canada till San José via Toronto, två flygningar på vardera 8 resp 5 timmar. Tog en snabb övernattning i San José innan vi fortsatte resan i hyrbil mot vårt första mål: Santa Teresa.

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när vi åkte dit, mer än en fantastisk solnedgång. Hade dålig koll på hur stort stället var, om det var superturistiskt och om det ens fanns internet…
Nu vet jag.

Santa Teresa är en fantastisk strand, en solnedgång to die for, riktigt bra mat, fina affärer, bra internet och en stor fet dammig grusväg!

Vi bodde i en lägenhet ett par hundra meter från byns enda väg, grusvägen Allan. Boendet heter Zona Azul och drivs av en surfande familj hitflyttad från Kalifornien. Receptionen är utomhus och obemannad, och man kommunicerar genom en walkie talkie som ligger ute på ett bord. På muren sitter en ödla som redan första dagen fick namnet Gunnar…

zona azul

Att ta sig till lägenheten kräver bil med fyrhjulsdrift och en viss vana av att köra i eländig terräng. Det sista har vi inte. Därför sitter vi mest och skriker när Fredrik trycker gasen i botten, och hoppas att det ska räcka för att ta sig upp. Alternativet att kasa baklänges hela vägen ner till autostradan känns sådär….

Boendet är enkelt men fräscht. Vi är omringade av den galnaste grönska, blomsterprakt i all färger och höns, katter och ödlor. Det är här vi laddar batterier mellan våra äventyr.

Santa Teresa är berg, en dammig väg och en makalös strand. Och alltså bara EN väg. Där outfitten inte helt sällan består av skidglasögon och munskydd. Men den är inte bara dammig utan även full av bilar, fyrhjulingar och mopeder. Det är ingen väg man helst vill strosa på men den rymmer riktiga juveler i mat- och shoppingväg. Som vi ofta når med bilen, trots att sträckan är pinsamt kort. För att vi nästan inte tar oss ner för vår branta backe i flipflops.

Maten är fräsch och modern. Vi snackar bowls, smoothies, sushi, hälsotallrikar och färskpressade juicer. Av nationalrätten Gallo Pinto märker vi inte mycket men så har vi också fokus på andra matinriktningar. Gallo Pinto kommer vi få lära känna bättre senare….

Våra favorithak är Earth Café och Ani’s för supergoda bowls, The Bakery för stadiga äggfrukostar och The Roastery för cappuccino. Costa rica är mycket fisk, och vi åt smarriga fishtacos på Taco corner och god sushi på Katana. 

Ordet som gäller i Costa Rica är PURA VIDA. Det betyder ”ett rent liv” och är ett sätt att leva på. Att njuta av livet och vara lycklig utan bekymmer. Ett enkelt liv utan materiella ting.  Sitter du på ett café och sakar lösenordet till wifi är det en klok idé att gissa just på pura vida. Det funkar nästan överallt…. Är de riktigt wild and crazy sätter dom en siffra bakom, typ Puravida13…

Pura vida genomsyrar hela stämningen på stället. Det är avslappnat och chill. Folk surfar, hänger på caféer och går omkring barfota. Det finns en del svenskar men i övrigt känns det väldigt oturistiskt. Det är kanske inte heller costaricaner man ser utan folk som flyttat hit från USA och Europa för ett avslappnat liv. Hur de har råd vetetusan för prisläget är HÖGT (och valutan helt omöjlig att lära sig…). Vi äter frukost för 800 kronor om dagen…

santa teresa

Om huvudgatan är extremt full av folk och fordon är motsatsen inte långt borta. Stranden som ligger bara ett par hundra meter bort är nästan helt öde. Det finns inte en enda människa som steker i solen, bara ett mindre antal personer sittandes i skuggan under palmerna. Det är en strand så öde att Lomma Beach känns som ett shoppingcenter på mellandagsrean… Kan inte låta bli att undra var alla är men är glad att de faktiskt inte är just här!

På eftermiddagen strömmar dock folket till. Det är då man samlas för att titta på solnedgången. Varje kväll. Den ena mer magisk än den andra. Redan innan halv sex på kvällen sker miraklet, och det är ett nöje att bara titta på. Att springa i solnedgången är snäppet ännu bättre och förmodligen det coolaste jag gjort.

Löpningen i övrigt är ganska begränsad. Dels pga värmen men också pga att det ju bara finns en väg. Som man helst inte uppehåller sig på…

Därför springer vi ut ur byn på snabbaste möjligaste sätt, och letar oss ut på landsbygden. Det blir fram och tillbaka-rundor men vi slipper i alla fall trafiken. Ska man få en någorlunda bilfri upplevelse gör man klokt i att gå upp tidigt. Vi springer direkt när solen gått upp, med start kl 05:30.  Byn vaknar redan vid 06.00 och därefter är trafiken igång.

Förutom att bada och springa tar några av oss surflektion. Fegisen i familjen väljer att filma äventyret och får semesterns roligaste händelse på pränt. När Fredrik ska flasha med ett dyk från brädan och glömmer att det bara är 20 centimeter djupt…

Vi gör även en kortare vandring till Montezumas vattenfall, samt åker på snorkelutflykt. För en som är van att vandra ensam i svensk skog blev vandringen lite väl turistisk. Att beskåda vattenfall till tonerna av hårdrock, sittandes vid sidan om ett bord med krimskrams till försäljning, var sådär. Snorkelutflykten till Tortuga island var däremot underbar och rekommenderas!

Vi har 6 nätter i Santa Teresa innan vi ger oss iväg mot regnskogen. Men det blir ett separat inlägg. Stay tuned.

Aktuellt Resor

Restaurangtips Kapstaden

Postat 18 februari, 2017

Jag tar mig friheten och gå utan för min träningsnisch och sväva i väg till ett annat område som ligger mig varmt om hjärtat – mat! Och våra bästa restaurangtips från vår resa till Kapstaden i julas. Du som aldrig tänker åka till Kapstaden eller som inte tycker om mat (finns det???) kan med fördel blunda, hålla för öronen och surfa vidare till någon annan trevlig träningsblogg. Ni som har googlat er hit för tips, eller ni som stannade kvar trots att inlägget inte handlar om löparskor, hoppas ni får tillfälle att testa mina godbitar!

PLANT

Plant är ett veganskt lunchställe som finns på två ställen. En i city bowl där man kan hitta allt från juicer, smoothies, burgare, tacos, quesadillas, sallader och wraps. Inredningen är fräsch och hela stället känns trendigt. Förutom oväsendet av en ständigt malande kvarn älskade vi stället och kom tillbaka flera gånger. Jättegott! Filialen i Observatory var mindre och inte alls lika fancy. Skippa den!

GRAND DADDY

Ett av målen med resan var att besöka en roof top bar och vi lyckades av en slump hamna där redan första kvällen. På taket till Grand Daddy hotel finns värsta coola husvagnsparken. Ja det bor faktiskt folk i husvagnarna och vi kunde gladeligen studera vem som bodde var medan vi åt vår middag.  Maten i sig var enkel men god. Vi testade tacotallrik och en sallad och var nöjda med det, men det var själva omgivningen som var största behållningen. Absolut värt ett besök. För enklare mat eller färgsprakande drinkar.

LA MOUETTE

På La Mouette i Seapoint firade vi vårt nyår med en smarrig sjurättersmeny. Prisläget är bra i Sydafrika just nu och man ruinerar sig inte även om man unnar sig lite lyxigare mat. Middagen serverades på deras innergård och det kändes galet bra att kunna sitta utomhus i klänning på självaste nyårsafton. Maten var riktigt bra och portionerna väl tilltagna. Bland favoriterna hittade vi en ravioli med tryffel, ostbollar och en tonfisktartar.  Upplägget grymt genomtänkt och till ostbrickan serverades under namnet OSTPICKNICK där vi fick en korg med ostar, kex och olika marmelader, placerade på ett eget bord bredvid oss.  På efterrätten hade de gått all in på ÄGG, och serverade en gul sorbet (gulan) i en vit maräng (vitan) inneslutet i ett skal av vit choklad. Det var den minst goda rätten men den roligaste…

 

POT LUCK CLUB

En av resans bästa restauranger var Pot Luck Club i Woodstock, beläget högst upp i en silo, med en fantastisk utsikt över stan. Atmosfären är avslappnad och hela stället osar New York. Till och med från toaletten kan man begrunda de vackra vyerna innan man smörjer in händerna med den lyxiga handkrämen.  Man kan välja vanliga bord eller barhäng vid själva köket. Men första klassens inblick i kockarbetet.

Konceptet stavas mellanrätter som på de flesta ställen i Kapstaden. I menyn är rätterna indelade efter smak: sött, surt, umami, bitter och salt. Jag gick bananas på umami, salt och surt och skippade det söta och bittra. Utom efterrätten då som nog gör sig bäst som söt..

Det var på Pot Luck Club jag åt min hittills godaste Fish slider. En galet god minihamburgare som jag nästan dog smakdöden av. Det var tamejtusan det godaste vi åt på hela resan. Men även Biff tatakin och det wokade ägget var to die for. Och efterrätten i form av en risotto med frukt. För den som älskar risgrynsgröt. Fredrik som är snäppet mer wild and crazy testade efterrätt med bacon på…

Restaurangen är grymt populär och du behöver boka dig i god tid. Platserna släpps den första dagen i månaden INNAN du ska dit. Häng på låset. Vi hade fyra datorer och två telefoner och fick med nöd och näppe plats…

 

TJING TJING TORII

Resans sämsta service fick vi uppleva på Tjing Tjing Torii. Servitrisen lyckades inte få en bokstav rätt och vi fick fel mat, för lite mat och låååånga väntetider. Trots det struntade vi inte i dricksen. För maten var fantastisk när den väl kom! Här fanns smårätter, mellanrätter och hela rätter. Ett lite komplicerat koncept där det var svårt att avgöra hur mycket som var lagom. Å andra sidan ville vi inte vara lagom här. Vi ville äta så mycket det bara gick med tanke på hur gott det var…

Inriktning Asian fusion och favoriter i form av steamed buns och poké bowl. Väl värt ett besök. Men ha gott om tid på dig och ARTIKULERA när du beställer…

 

MZANSI

Mzansi är inte vilken restaurang som helst utan faktiskt någons hem. Hemmet i fråga ligger i Langa, en av Kapstadens kåkstäder, och man tar sig säkrast dit och hem med hjälp av Uber.  ”Mama” bjuder på buffé och vill att vi ska känna oss om hemma.   Maten är god och vällagad men inte fancy utan mer vardagsmat. Men vid den här middagen är det liksom inte själva maten som är huvudgrejen. Här är det inblicken i en afrikansk familjs liv i kåkstaden som är i fokus. Mama berättar sin historia och om hur hon startat sin restaurang. Om lyckan i att bli rankad nr 1 på tripadvisor och hur verksamheten därefter tagit fart.  Alltihopa avslutas med dans och hålligång till livemusik där de yngre gästerna får vara med och spela.  Väl värt ett besök!

 

TEST KITCHEN

Återigen ett poppis ställe som kräver sin framförhållning. Platserna släpps den första dagen i månaden innan ditt besök. Vi misslyckades vid vår första försök men eftersom vi stannade över ett månadsskifte hade vi en chans till på oss. En hel datorcentral uppkopplad och atomur på, så fixade det sig. Stället rankat nummer 20 i världen och bör inte missas!

Första delen av middagen serveras in ”the dark room”.  Vi bjuds på fördrinkar och ett helt gäng mindre rätter som alla är galet goda. Test kitchen är lite av en experimentverkstad och de jobbar uppenbarligen med att uppfinna nya konsistenser och smaker. Hur man lyckas skumma Guinness till det lenaste skum övergår mitt förstånd men det var supergott, även för mig som tycker Guinness är typ det äckligaste som finns…

Fem rätter senare får vi komma in i light room och ett helt ny värld öppnar sig. Köket är placerat så att det är fri insyn för dem som sitter nära. Vi sitter en bit bort men kan ändå se kockarna jobba. Maträtterna är fortsatt kanongoda och upplevelsen innefattar inte bara smak utan också lukt, där vi emellanåt får tvätta händerna med rosvattenservett och dricka rosvatten för att matcha smaken på maten…Skumt men kul. Fast just rosvatten vet jag inte om jag köper hem till fredagsmyset…

Favoriten blir en havsabborre och en pilgrimsmussla som liksom fick smaklökarna i gungning. Note to self och alla andra: winepairingmenyn kan ge ödesdigra konsekvenser, när man liksom ska matcha 13 rätter med 13 glas vin och maträtterna i fråga är ungefär i storleksordningen tändsticksask… För vidare information, rådfråga Fredrik. Vi som höll oss till mindre omfattande dryckesalternativ fick en trevligare morgondag…

 

FOXCROFT

En bit utanför centrum ligger Foxcroft som blir vårt näst sista matmål för resan. Efter två veckor av smårätter och tapas är vi glada att få välja en trerätters ur en meny. Eller fyra. För förrätten består av två tapas… Tapas är värsta inne i Kapstaden, så helt utan kan man inte bli. Men vad gör väl det, tapas är ju gott som tusan. Lokalen är mysig och maten god men lite snålt tilltagen.  Dagens bästa blir efterrätten som är något av det vackraste jag sett.  Jordgubbar, sorbet, mascarpone och stekt croissant. Och en hel blombukett på det. Så himla gott!

 

CHEF’S WAREHOUSE

På coolaste matgatan Bree Street i citybowl hittar vi restaurangen Chef’s warehouse som också serverar tapas. Till skillnad från andra restauranger går det inte att boka bord i förväg och man får snällt vänta i baren om platserna skulle vara slut. Det fick vi. Andra gången. Första gången var vi för hungriga och fick se oss om efter annat alternativ.

Anyway. Tapas för två är grejen. Det är 8 rätter som ska smakas igenom och det går undan. Här kan man äta tapas utan att ha hela kvällen ledig. Skönt tycker vi efter två veckor där måltiderna ibland varit 4 timmar långa.

Förutom den goda maten finns det hyllmeter med spännande saker att botanisera bland. Delikatesser, köksredskap, kokböcker. Lyckan för en sån som jag!

ACTIVE SUSHI

I en steril och iskallt luftkonditionerad lokal får vi måhända den tråkigaste servicen, men också den mest fantastiska sushin. Visst finns det vanliga nigiris och makis, men här finns även sushi-sandwiches och friterade jordgubbar. Det är en fröjd för ögat att studera menyn och det är helt omöjligt att välja bort något bland allt det vackra. Därför blir vi aningens mätta…

Sådärja. Det var ett inlägg som heter duga. Hungrig blev jag också. Och sugen på att åka till Kapstaden. Men nu återgår vi till verkligheten, gröten kallar!

Aktuellt Resor

En juice-man!

Postat 25 april, 2016

På Mallorca kan allt hända. Man kan till exempel träffa en juice-man mitt på en stig som pressar färska apelsiner. 

img_2168

Det händer aldrig på slingan i Furulund…

Den spontana blixtvisiten till Mallorca närmar sig sitt slut. Nu är det dags att åka hem och rota fram understället igen! Och ladda om för Sydkustloppet som jag tydligen ska springa på lördag. Tiden rusar och jag hänger inte riktigt med i svängarna.

Men det kommer att bli bra! Om det bara slutar snöa…