Idag har jag kolhydratladdat mig igenom Umeås lunch- och fikautbud. Det var magiskt. Nu laddar jag för morgonlöpning i gnistrande snö och strålande sol. Fantastiskt kan tyckas. Om det inte vore för skorna…
Mina Icebugs är såklart i sportstugan, så det är dotterns lite oskönare modell som ska se till att jag håller mig på benen. Med den oundvikliga konsekvensen av en smärtande lilltånagel och lite allmänt ont.
Inför morgonen kluvna känslor alltså. Löparpirr och skoskavsångest.
Men bättre det än löparångest och skoskavspirr. Eller nått.
Inga kommentarer