Vi är i mål efter tre dagars vandring på Skåneleden mellan Olofström och Osby. Först en bit in på första dagen inser vi att 83 km är ganska långt om man snittar 3-4 km i timmen…
Etapp: 3A+4 (Olofström–Brotorpet), 5+6 (Brotorpet– Glimåkra) och 7 (Glimåkra-Osby)
Hur: Tåg till Olofström och hem från Osby. Tre km promenad från tågstationen i Olofström till Skåneleden. Inklusive en liten omväg via Renates bageri.
Svårighetsgrad: Etapp 3A är kuperad och klassad ”utmanande” av Skåneleden. Promenadtempo ca 3,5 km timmen… Etapp 4-6 medel med en del kupering blandat med grusväg. Glimåkra-Osby mestadels grusväg och större skogsstigar.
Första dagens vandring ska ta oss från Olofström till Brotorpet. Med på resan: tre dagars frystorkad mat, två ton vatten och ett halvt skafferi med nödproviant. Ändå har vi missat allt vi kommer att bli sugna på. Men det vet vi inte då…
På Renates bageri fyller vi dessutom en gottepåse till första dagens eftermiddagsfika, och det är då Fredrik börjar sina språkliga konstigheter som ska förgylla vår tillvaro. Bland flådiga bakelser och kladdiga skapelser säger han med eftertryck att ”vilka kakor man köper är en kombination av hur de går att ta med sig”. Fortsättningen av kombinationen kommer aldrig….
Anyway. Bageriet var en omväg men med facit i hand värt det. Att lyxa i skogen är dubbel lyx.
Vår strategi är två timmars vandring mellan mat och/eller kaffe. Då har vi alltid något att se framemot. I början går två timmar fort. Dag två är det en evighet…
Det är på vår första kaffepaus vi inser att vi glömt muggarna hemma. Sovsäck, tält, whatever, men alltså kaffemuggarna!! Det är kris. En snabb googling och vi har lärt oss att PET-flaskor tål 70 grader men Nalgene tål 100. Resten av turen dricker vi kaffe i vattenflaska.
När vi kommer in i skogen börjar kuperingen. Det är brant som attan men allt är förlåtet, skogen är så där underbart mjuk, mossig och grön. Stigen snirklar runt sjöar och förbi stora stenar. Som alltid i början av en vandring stannar jag och fotar. Allt. Kanske är det därför det går så sakta? Eller är det hallonen och blåbären som tvingar oss att stanna. För en helt ny dimension av småätande.
Lunch äter vi klockan fyra i Bökestad. Det kan vara världsrekord för en som vanligen äter lunch någonstans mellan 11:55 och 12:01…
I vindskyddet finns ett sällskap på tre personer. De dukar upp JÄTTEN-kex, kaffe, öl och gitarr. Planerar middag och kvällsdopp. Vi äter lunch. I vetskap om att vi har 4,5 timmars vandring kvar…
Så tar han upp gitarren och börjar spela. Till tonerna av The Unforgiven sväljer vi våra sista sojabitar och önskar att vi kunde få ta honom med oss. Eller bara lägga oss ner och förklara första dagen slut. Njuta av gitarrspelet. Men vi gör ju inte så, vi ska ju alltid gå hela vägen in i kaklet…
Den vackra naturen till trots blir vi mättade. Mättade av skog, mättade av branta backar och mättade av våra egna samtal. Det är dags att plocka fram en sommarpratare. Internet är svajigt och det har tagit oss åtskilliga kilometer att få det nerladdat, men nu är det dags. Det är nu vi ska få lära oss om Tensta Gospel Choir och hur det är att vara strippa.
Vid sjutiden dricker vi kaffe och äter nötmazarin. Eftermiddagsfika när andra äter efterrätt. Då har vi exakt två timmar kvar, inklusive vattenrening av bättre skånskt sjövatten, innan vi får slå upp vårt slott i skogen.
Fredrik som har köpstopp på friluftsprylar pillar finurligt fram något ur ryggsäcken, då när ryggen känns som snedast och axlarna i höjd med fotknölarna. Han säger att han har köpt nya lyxiga, tjocka luftmadrasser så att vi ska sova som kungligheter. Just då bråkar jag inte om brutet köpstopp, det känns fantastiskt att få sova gott. 31 km till samlingen. I morgon väntar 31 nya…
Inga kommentarer