När ingen tid finns får man uppfinna tid. Därför blir lördagkväll arbetstid. Om än med lite glitter och glamour… eller ok, reflex.
För bästa festfeeling har vi partylamporna tända. De sitter i våra pannor och lyser upp vår arbetsplats för dagen. Skogen.
Vi är ute i spenaten bland miljoner avskavda reflexmarkeringar. Med uppdrag att göra Stävietrailbanan hittbar i mörker igen. Vi har nämligen en reflexlöpning i sikte med målsättning att ingen ska bli kvar i mörkret bland vildvittror och rumpnissar.
Dresscode för kvällen är den lilla svarta. Den lilla svarta mössan, dunjackan, och vandringsbyxan. Med tre lager kläder därunder. Duggregn och tvågradigt medger inga nylonstrumpor till festen.
Så sätter vi igång och målar osynliga streck på träden. Hemliga streck, endast synliga för den med partylampa i pannan.
Det rasslar bland löven och skriker i trädkronorna. Det är en lite läskig fest vi hamnat på. Men så länge inga ögon tittar på mig från mörket kissar jag i alla fall inte i byxan!
Inga kommentarer